söndag, december 18, 2005

Don "The Dragon" Braindead?



Vem är egentligen Babyn från Braindead och vem är Don "The Dragon" Wilson?

Drömde för övrigt en märklig dröm i natt:

Anneli sitter på en mörkblå soffan och gosar med min katt Ajita. Hon är lite smalare än vanligt, katten alltså. Det står tänt stearinljus på bordet och Anneli lutar sig framåt så att Ajita kan få nosa på ljuset.

Plötsligt så tar Ajitas huvud eld!!! Hela huvudet!!! Jag går fram och kupar mina händer över kattkräkets kranium och släcker elden. Sedan tittar Ajita upp på mig, nästan hårlös och sot i hela nyllet, och ser otroligt förvånad ut.

Sedan vaknade jag.

fredag, december 16, 2005

Vad är det som händer egentligen?

Vad är det som händer egentligen? Idag, den femtonde december, så förbjöds samkönade äktenskap i Lettland. Tidigare i år skedde attacker mot Lettlands första PrideParad. I Polen stoppar myndigheterna gayparader och fester. I sverige frikänns nazister (senast den 14/12 i Söderhamn) och pastorer, trots grova och förolämpande övertramp mot andra människor. Och så finns det folk som påstår att detta är saker om inte uppmuntrar till våld mot HBT-personer. Det är bara komiskt. I Östersund har vi haft brandattack och bombhot mot HBT-personer, men polisen gör inget.

Året är 2005, snart 2006, och fortfarande ligger vi så nära medeltiden som vi bara kan. Det är få som vet att senast på sjuttiotalet så klassades homosexualitet som en psykisk sjukdom och det var inte länge sedan som vi fick samma rättigheter som heterosexella. Men ändå så resonerar myndigheter, religiösa samfund och nynazister på samma sätt. Det är tillåtet att visa missaktning mot HBT-personer. Det är tillåtet att ringa och hota HBT-personer. Det är tillåtet att kasta brandbomb mot HBT-personer.

Fast dom farligaste är egentligen inte grupperna jag räknar upp här ovan. Det farligaste är vanliga ”hederliga” Svenssons som sitter hemma och nickar medlidande och är tysta. Det är dom som gör att nya generationer av illa upplysta människor ser dagens ljus. Det är ”normaliteten” som förespråkas, kanske för att dom själva är rädda för att verka tråkiga och värdelösa. Men det är Svenssons som är roten till allt och ska det ske någon förändring så får ni göra era röster hörda, homos som heteros, och inte acceptera vad som sker. Kom ut ur garderober, lyft era feta rumpor från den insuttna TV-soffan, dra med er familjen och kräv samma rättighet åt alla.

söndag, december 11, 2005

Welcome Guest! Would you like to log yourself in?

DownLord Movies?

Några av mina favorithandlingar, rent ordmässigt alltså, på senaste tiden:

"Riki and Shigeki, good lovers were having good time. But stranger comes into house suddenly, and raped Riki in front of Shigeki. Then after the stranger finished with Riki, it was Shigeki's turn. Shigeki turned on by this stranger, who raped his lover right at his faece"

"Beutiful, healthy looking swinners, Hiroyuki and Shigeki. They 've never drowing at the pool, but they will be drowing at homosexual love addictions"

"Shigeki, young boy who turned into pet by a stranger. He tricked his friend Fumihiko and now Fumihiko becomes stranger's sacrifice. Shigeki was pleased by the stranger infront of Fumihiko, but Fumihiko turned on by their gay loving actions. Their party has started"

"Hot and spicy actions, fire of 3 young boys desire. Their passions will be tuned up as just like as they are doped, and it makes them bang on the bed"

"Kunio has never had sex with girl before. He was wondering how's teste of girl. Akira comes over to Kunio's room and Akira give Kunio lecture of sex. Kunio grads that he could learn taste of man before anything, and he returns favor"

"This is our one of top recommendation; Japanese hot model Kengo and Shinichi with healthy, sun-tanned super stud appears with a wet, big cock. It is splendid spectacle of youth in captivity. Tatsuya is forced into submission by the 18 year old in flashing red heat. Unedited, and highly recommended for your viewing excitement"

Mer kommer nån gång...

lördag, december 10, 2005

Dog Bee

The Dog Bee is in a place where everyone has not a lot to do. That seems nice.

onsdag, december 07, 2005

Runar-Schmunar!

Håller helt klart med kollegan Mattias som anser att den roligaste följetongen just nu är Runas mytomani-skandal där han fått folk att tro att han är tumme med alla i Hollywood. MYCKET underhållande faktiskt.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,742379,00.html

torsdag, december 01, 2005

Tysta samtal

Får alltid det efter att jag skrivit en insändare som på något sätt angriper den frikyrkliga rörelsen. Denna gången, 01.13 på natten, så var det en Bertil från Dvärsätt som ringde och lade på. Han ringde till mobilen, så det är så klart att jag kan spåra honom med hjälp av hans eget mobilnr :)

Här är en länk till insändaren:

http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=284126&avdelning_1=126&avdelning_2=196

Men jag är van. Bara lite nervös att jag ska få en brandbomb i brevlådan givetvis. Som det skett förut mot homos i Jämtland.

tisdag, november 29, 2005

Cancersvulst

En tanke... Åke Green pratar om att homosexuella är cancersvulster på samhällets kropp. Vad gör man med cancersvulster? Ja, man skär bort dom. Dödar dom. Förintar dom.

Och det är exakt det Åke vill med homosexuella.

Jag undrar vad Farbror Åke har i sin byrålåda. Den som skriker mest...

måndag, november 28, 2005

Svensson

Har börjat avveckla mina idéer om filmbranschen och söker nu aktiv ett "riktigt" jobb där jag kan dra in en lön och så småningom spara pengar så att jag kan flytta ifrån Sverige.

Jag ser ingen poäng i att arbeta här, och överhuvudtaget inte med film eller media längre. Ger inga pengar och hämmar bara kreativiteten.

lördag, november 19, 2005

ILTSOBITM

Tillägnat alla andra svenska filmskapare som med sina sura uppstötningar klagar på mina projekt utan att själv ha fått gjort något eget: I LOVE THE SMELL OF BITTERNESS IN THE MORNING :)

fredag, november 11, 2005

15 kg

Så har man gått ner 15 kg. Det har inte blivit så mycket sedan sist eftersom jag varit bortrest och tagit det lugnt och ätit ännu mer god thai-mat. Jag befann mig i Eskilstuna tillsammans med killen och vi besökte trevliga nya vänner och hade skitkul.

Jag njuter av varje kg som försvinner. Det är något visst med att kunna ta på sig vissa kläder igen utan att bara känna hur det stramar överallt. Men visst, mager tänker jag då aldrig bli. Men lite biffig skulle inte sitta fel. Får väl börja träna sen när jag gått ner 15 kg till.

Och köp nu för fanken Kraftverk 3714 på Discshop! DVDn blev över förväntan och det känns väldigt bra. Givetvis finns det folk som inte fattar filmer, och därför hatar den, men många gillar den också.

Förresten, är det nån som har nåt jobb till mig? Är arbetslös och behöver få in stålar till mat och husrum.

fredag, oktober 28, 2005

12kg

12 kg lättare.

tisdag, oktober 18, 2005

Cachorro


Cachorro (Bear Cub)

Pedro är en småtjock framgångsrik tandläkare som lever ett liv av sex, droger och god mat. Efter en trivsam trekant med två andra tjocka och håriga män så röjer han snabbt undan i lägenheten för att ta emot sin systerson Bernardo. Pedros syster, Violeta, är en lätt drogliberal hippiekvinna som desperat vill att hennes nioåriga son ska vara homosexuell. Nu ska hon bege sig på tripp till Indien med sin nya flummiga pojkvän och Pedro får äran att ta hand om pojken. Han tvingas lägga om sitt livsleverne, i alla fall för ett tag (tror han) men allt kommer på kant då det visar sig att Violeta med sällskap åkt fast vid den indiska gränsen på vägen hem och hamnar i fängelse för knarksmuggling.

Pedro tar då hand om Bernardo och introducerar honom i sin vänskapskrets, som för det mesta består av ”bears”, det vill säga kraftiga, håriga och för det mesta skäggiga män. Kärleken mellan Pedro och Bernardo växer allt mer och på något sätt så blir detta den perfekta tryggheten för den vilsna pojken.

Men Violetas välmenande, men själviska mor, vill gärna ta hand om sonen och tänker sätta käppar i hjulen för den nya lyckliga familjen…

Jag tycker utan tvekan att detta är den mest välbehövliga gay-filmen som gjorts på många, många år. Jag säger gay-film eftersom det är en gay-film. Många filmskapare är rädda för den benämningen, men regissören Miguel Albaladejo tycker samma sak som mig, det är en gay-film. Dessutom en gay-film som alla kan se.

Något som filmindustrin har lidit av i många år, speciellt i amerikansk och svensk film, är urusla och klyschiga porträtt av homosexuella. Antingen är det hjältinnans bästa vän som alltid är olyckligt kär, eller så är det hysteriska fjollor som klär sig i lila sidenskjortor (se vissa Beck-filmer) och viftar med handlederna. När övriga filmer kommer upp så är det oftast äldre man – ung man som gäller, eller helt enkelt väldigt tvålfagra hunks som försöker vara Norén.

När det gäller Cachorro så handlar det om ”bears” (”björnar” på svenska), en kultur som är väldigt stor i Sydeuropa, men också har spridit sig enormt över hela jorden. Det finns nog inget land utan en större Björn-förening (så även Sverige). En ”björn” är för det mesta en mer eller mindre hårig man, ibland kraftig (dvs. tjock) och med skägg. Han bevarar den naturliga manligheten, håller inte på att bantar och skönhetsopererar sig. Hälsokost går fetbort och vännerna går före mycket annat. Man kan vara smal och vara med i björnkulturen, men då kanske man kallas för ”utter” eller ”chaser”, huvudsaken man inte är fixerad vid en smal midja och vaxat bröst. Just denna subkultur är väldigt bortglömd, trots att den är väldigt stor, och därför är det glädjande att denna spanska film vågat berätta en historia med denna bakgrund.

Styrkan med Cachorro är, liksom många spanska filmer, människorna. Borta är det teatrala och tillgjorda. Människor är människor, och kanske vill filmen främst visa att det kvittar vem du är, du kan ändå ge ett barn en god uppfostran eller vara en intelligent människa. Pedro knarkar och dricker (inte speciellt våldsamt, men ändå) och har oskyddat sex, men det finns inga som helst moraliska pekpinnar. Inget som säger vad som är fel och inte fel. Här rullas det t o m joints framför Bernardo, trots att Pedro blir en aning upprörd av sina vänners oaktsamhet. Men annars så tillåts människor vara människor. Vi får se Pedro och hans vänner ha grafiskt sex, inga softade romantiska bilder här. Det är stora håriga män som har sex med varandra helt enkelt. Men det är riktigt vackert, eftersom det trots allt är en mer realistisk bild av sexualitet och människor än t ex många andra gay-filmer.

Nu är ju Pedro den perfekta styvpappan, trots sina brister (som han tillåts ha) och det hela slutar på ett sätt som kanske både är olycklig och lyckligt. Det är svårt att säga. Violeta vill så gärna att hennes nioåriga son ska vara homosexuell, men Pedro försöker få henne att ett barn inte har sexualitet på det sättet. Han är det ende som faktiskt låter Pedro vara barn. Ett barn som behöver trygghet och kärlek. I slutet, då ett antal år har gått, så är frågan om Bernardos sexualitet väldigt öppen. Kanske till irritation för dom som bryr sig, men för oss andra ett bevis för att det inte är så viktigt ändå.

Så störs du inte (och varför skulle du?) av sex mellan män, vilda spanjorer, hetsiga dialoger och ett väldigt välskrivet manus så ska du givetvis se denna film. Det är bara att hoppas på att en svensk distributör tar in denna intelligenta spanska drama-komedi. Jag håller i alla fall tummarna.

Fred

söndag, oktober 09, 2005

Nostalgirunkaren

Jag håller alltid vad jag lovat, så här är min beskrivning av den fruktande "nostalgirunkaren" :)

Nostalgirunkaren finns oftast i kultursammanhang. Han/hon hävdar alltid att det var bättre förr, trots att deras påståenden gränsar till det sinnesjuka. Det kan vara allt från att dom hävdar att vhs är "mysigare" till att ALLA filmer som görs idag är usla och kommersiella (och de flesta nostalgirunkare stirrar bara på überkommersiella film anno 1982, eftersom på den tiden så gjordes t ex med hjärtat och inte för pengarnas skull - tillåt mig dö av skratt).

Samma personer gillar inte utveckling hos deras favoritfilmskapare utan vill att t ex Romero, Argento, Hooper osv osv ska hålla sig kvar på samma intellektuella nivå som under deras storhetstid. Dom får inte utvecklas, hitta nya vägar och nya historier, utan ska helst göra exakt samma sak hela tiden. Oftast är det så INGET med deras nya produktion är bra.

Ett aktuellt exempel är Romeros Land of the dead, där vissa nostalgirunkare inte vill se Land som en i den officiella Dead-serien, bara för att den faktiskt har utvecklat zombie-myten på det sättet som Romero alltid planerat det.

Det var väl detta i korthet.

lördag, oktober 08, 2005

Statoilbönder

Jag vet inte riktigt vem som myntade uttrycket "statoilbonde", om det var jag eller Martin Munthe - men lustig nog så blev det något oerhört kontroversiellt. Kanske för att många av dessa statoilbönder tog illa vid sig? Vem vem? Inte jag, men hur det än är så bryr jag mig inte.

En statoilbonde är en person som inhandlar en stor del av sitt kulturliv på t ex Statoil (eller annan valfri bensinstation). Där finns det alltid cd's från Mariann Records, dom senaste svenska buskis-filmerna och det enklaste och mest primitiva i underhållningsväg från Hollywood.

Statoilbonden reagerar för att andra reagerar. T ex har han hört att en viss film är rolig eller att en viss skådespelare alltid är rolig så skrattar han/hon oavsett det är så eller inte. Statoilbonden är oförmögen att bilda sin egen uppfattning utan håller sig till den trygga och bakåtsträvande grupp som håller till i samma kretsar.

Men man behöver inte hårddra det hela. En statoilbonde kan lika gärna vara kulturkritiker på DN eller independent-regissör i södra sverige, eller kanske skånsk filmvetare. Huvudsaken han/hon aldrig har sin egen åsikt och är för rädd för att göra något annat.

Av någon anledning så tänker jag alltid på "höhö"-skratt när jag tänker på statoilbönder. Om det är fel eller ej kan jag inte svara på, men passa på att lyssna när ni träffar någon ni tror är en sådan person.

Nästa gång: Nostalgirunkaren.

torsdag, oktober 06, 2005

Många aperitifer, men bara en huvudrätt

En god vän (för övrigt en talangfull och söt sådan) klagade lite på mig för att jag skrev så lite på min blog. Och det måste jag väl erkänna då. Det har varit svårt att få tiden att räcka till, och anledningen att jag sitter nu är att internet ändå är förbannad tråkigt och att jag dricker té samtidigt - perfekt kombination för att sitta och ordbajsa lite.

Detta med kärlek är väl alltid en större eller mindre katastrof, av nån anledning. Oavsett om det är något bra som är på gång. Antingen sover man otroligt dåligt eftersom man tänker på personen i fråga eller så blir man så avslappnad att man sover hela tiden. I mitt fall så är det bra att vara intresserad/kär i något. Det väcker upp mina kreativa delar av hjärnan och jag inser att ingenting är omöjligt. Huvudet är fullt av idéer och jag känner mig nästan hyperaktiv. Det är annorlunda med vissa har jag förstått, som varken kan jobba eller tänka när dom råkar ut för samma sak.

Föremålet för mitt intresse heter Billy, han bor inte i Sverige, vilket genast får många att utbrista (om mig) "idiot!", men vem bryr sig om sånt när man känner sig lycklig. Jag är också vidskeplig, så jag tänker inte berätta så mycket mer...men en sak är säker: med Skype så är livet blivit betydligt enklare.

Vi diskuterade detta med kärlek och trohet igår. Ja, vi har diskuterat det många gånger, men igår kläckte Billy ur sig nåt som väldigt underhållande sammanfattar mina egna åsikter: "Aperitifer kan man äta överallt, men huvudrätten ska man alltid äta hemma". Och för er som inte förstår: givetvis ska man få titta på andra vackra människor, så länge man inte är otrogen - och sedan så får man helt enkelt ha sex med den man älskar istället. Så sant, så sant.

söndag, oktober 02, 2005

Hör Hans Röst (2005)


Satte ihop ett nytt kortfilmsexperiment idag. Jag använde mig av tre telefonhot som RFSL Östersund fick för några månader sedan. Med hjälp av Anders Rudolfsson och Markus Widegren så gjorde vi en avspelning av meddelandena och nu finns som alltså i min lilla kortfilm.

Om ni är riktigt snälla så kanske ni kan få länken där ni kan tanka ner filmen. Den är bara 20 mb och i Quicktime. 2 minuter 30 sekunder. Maila mig: fred.andersson(snabel-a)gmail.se.

Jag låter detta inlägg akompanjeras av en bra bild som togs av Stellan på mig häromkvällen, bara timmar innan jag och Emil körde duett efter duett vid karakokemaskinen. Men kul var det.

onsdag, september 28, 2005

Vilse i Länsteatern


Jepp, så har man mött sin gamla barndomsidol! Staffan Westerberg! Hans kabare som han spelar på länsteatern nu är fantastiskt rolig, absurd och stundtals utmärkt snuskig ;)

onsdag, september 21, 2005

Terry Schmerry

Jepp, så har man träffat Terry Gilliam. Dels i och med visningen av Bröderna Grimm och dels lite senare på kvällen på torget utanför Stadshallen i Lund. Han var glad och trevlig, vi babblade lite och han fick ett exemplar av Kraftverk 3714 :)

söndag, september 11, 2005

Göran

Får väl följa en familjetradition och säga att jag faktiskt gillar Göran Persson. Jag har lättare att uppskatta en buffel som inte är rädd för att trampa på folks tår än små lismande moderater som de flesta andra politiker (oavsett partitillhörighet) faktiskt är.

tisdag, september 06, 2005

Resultat


Ja, ni ser ju vad man kan göra.

måndag, september 05, 2005

Ett Svart Väsen

En plastbalja, en röd polotröja, ett gult lakan, soya, krossade tomater, tops-bomull och en svart strumpa.

Med sånt så kan man skapa små mästerverk.

tisdag, augusti 30, 2005

Out Of Body






Kortfilm som jag producerade nu i helgen. Jag är nöjd och folk tycker den är obehaglig. Börjar nästan bli sugen på att göra en långfilm i samma stil.

måndag, augusti 29, 2005

Kompletteringar


Vi arbetar hårt med Kraftverk-dvdn och som dom hyperaktiva filmare vi är så blev det att vi fixade till ett par småsaker i filmen. När vi stressade som mest innan premiären så kastade vår kära animatör ihop en blodeffekt som aldrig blev riktigt lyckad...och sen dess har den fått finnas med i filmen.

Men i lördags så gick vi ut på min gård med regissörens flickväns favoritfilt (som hade en utmärkt greenscreen-nyans) och spelade in ett par nya inserts. Här ovan ser ni exempel på hur mycket bättre vi fick till det nu när vi hade lite tid att fixa och dona. Allt för att filmen ska bli så perfekt som möjligt :)

söndag, augusti 21, 2005

Balladen om Fred och Markus


Jag visste att det inte skulle dröja länge, men nu jag väldigt omnämnd i en ny låt av Svullet Frenulum. Lyssna och njut på deras hemsida: www.svulletfrenulum.tk

torsdag, augusti 11, 2005

Kär?

Ja, det är frågan. Det händer att jag chattar med folk, en del riktigt charmiga...men mina tankar dras alltid till den finaste killen i Sverige just nu. Hur jag än vrider och vänder på det så finns han alltid där. Är man kär då? Jag hoppas det.

måndag, augusti 08, 2005

Kraftverk 3714 på DVD!!!



Efter hårt arbete i över ett år så verkar det äntligen ha skett: KRAFTVERK 3714 kommer ut på en fullspäckad DVD!

Med hjälp av vår distributör, nykomlingen Skrik Horror Distribution, så har vi satt samman en fet special edition med detta extramaterialet:

» Bortklippta scener (33 min)
» Bakom kulisserna (30 min)
» Caspars trolleriföreställning (6 min)
» Vi ska till havet, kortfilm (18 min)
» I korridorerna, kortfilm (5 min)
» Kommentarspår

Ett och annat ”påskägg” kommer vi nog också att bjuda på!

Den 23:e September så ska Kraftverk 3714 finnas tillhanda i butikerna och just nu kan ni förboka den på dessa ställen, direktlänkar:

Discshop.se
http://www.discshop.se/LIVE/shop/ds_produkt.php?lang=&id=47064&ref=

Webhallen.se
http://www.webhallen.com/prod.php?id=45004&traff=1

Skrik.se
http://www.startabutik.com/kunder/skrackis/product_info.php?products_id=969

Den kommer också att dyka upp på CDON, Ginza och i vanliga butiker. Gå genast in och fråga efter Kraftverk på er lokala videobutik så att dom garanterat tar in den som köpfilm den 23:e September.

Som en extra bonus så har Kraftverk 3714 blivit antagen till den prestigefyllda Fantastisk Filmfestival i Lund. Den 18:e September kommer filmen att visas och troligen uppföljas med en paneldiskussion om genrefilm i Sverige. Läs mer om festivalen på www.fff.se. Själva festivalen pågår mellan den 16-25 September. Hoppas vi ses där!

Som vanligt kan ni hitta mer info om filmen på www.flim.se där det även finns länkar till trailers, bildgallerier och annat skoj!

Frågor? Bara maila på!

fred@flim.se

söndag, augusti 07, 2005

Sjuk och bakis


Usch så pubertalt. Inte att vara sjuk, men bakis. Men det var gott i alla fall.

För övrigt så regerar Kraftverk på mest förbokade rysare på www.webhallen.com och samma film ska nu också visas på Fantastisk Film Festival (www.fff.se) nu i september. Kuligt. Mer info kommer.

onsdag, augusti 03, 2005

Svullet Frenulum

Perfekt könspunk, kan knappt vänta tills fullängdaren kommer.

http://svulletfrenulum.tk/

Yersinia



Den officiella sidan för Yersinia:

http://yersinia.tk/

Annars sitter jag och textar Kraftverk. Grymt tråkigt.

lördag, juli 30, 2005

Saker som gör mig glad 4

Ana Barata, bra punk!

http://www.anabarata.tk/

söndag, juli 24, 2005

fredag, juli 22, 2005

Moviemix

Recension av Kraftverk 3174 på Moviemix:

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=3401

onsdag, juli 20, 2005

Som en del av min själ raderas ut

Jag mår egentligen sämre och sämre bara. Har väldigt svårt att se livets ljusa sidor, att uppskatta världen runt omkring och att helt enkelt må bra. Inte för att jag tycker synd om mig eller nåt, det är helt ointressant, men den där värmen och kärleken inom mig finns inte längre. Det är som en del av min själ raderats ut.

Det finns en obehaglig kyla har jag märkt. En kyla som minst sagt äter sig fast vid bröstet. Ni som haft/har panikångest vet vad jag menar. Fast här sitter den som en svag och ganska osynlig klump och bara dämpar ner mina känslor till noll. Som ett lock - för att använda en klyschig liknelse.

Något som slår mig väldigt mycket är den tristess som omger mig. Jag kan befinna mig bland goda och underbara vänner, i roliga situationer...men hela tiden så är det en tristess. En grå hinna över allting. Oigenomtränglig.

Blänger mer och mer på andra lösningar här i livet, något som gör saker och ting bekvämare. Vet inte vad bara.

lördag, juli 02, 2005

Do you like Hitchcock?

Jag orkade bara inte skriva nåt nytt, så ni får min engelska kommentar som jag skrev på Cinema Nocturnas forum:

Just watched the latest thriller from Argento and I think it will be more appricitated than the underrated The Card Player.

This isn't exactly a giallo, well not as people might think a giallo should be, but wellwritten and good acting overall. The simple and clean style reminded me of the animal-trilogy, but without the focus on murders.

It had some classical Argento-trademarks: extreme close-ups, point-of-view camera and heavy breathing, plot-twists and gorgeous digital cinematography.

The score by Pino Donaggio was top notch to.

The ending and conclusion of the murder mystery was a bit uneven, not the best, but it works. But I expected more.

A GOOD Argento-thriller, not a masterpiece, but a movie I will definitely buy on dvd!

tisdag, juni 28, 2005

Transporter 2

Ser fram emot den mycket! Gillade första, även om den inte var perfekt, och den här känns ännu mer fläskig med mer fighter och biljakter :)

http://media.filmforce.ign.com/media/612/612700/vids_1.html?

tisdag, juni 21, 2005

Do you like Hitchcock? på SVT2!!!

Ni får inte missa att Argentos nya rulle, "Do you like Hitchcock?", verkar få en rekordtidig premiär i Sverige.

Fredagen den 1:a juli så visas den på SVT2 - 22.30 under titeln "Tycker du om Hitchcock?"

Tycker du om Hitchcock?
Italiensk tv-thriller och regissören Dario Argentos starkt personliga hyllning till Alfred Hitchcock, som avled för 25 år sedan. Giulio är filmfantast och pluggar media på universitetet i Turin. Genom fönstret mitt över gatan iakttar han en ung kvinna, Sasha, och när han sen möter henne i videobutiken över en hyrfilm av Hitchcocks "Främlingar på tåg" börjar saker hända. Inte minst ett mord i hennes lägenhet. Medverkande: Elio Germano, Chiara Conti Regi: Dario Argento


Mer info på IMDB om själva filmen:

http://www.imdb.com/title/tt0430676/combined

Inte missa!!!

söndag, juni 19, 2005

Mitt drömyrke

Har äntligen kommit på mitt drömyrke. I vanliga fall brukar jag tjata om att jag vill vara poet istället för det jag sysslar med nu, men jag har insett att det är på tok för jobbigt och på tok för dåligt betalt trots allt.

Så istället ska jag nu bli Scenograf för radioteater!

Min uppgift blir helt enkelt att ge skådisarna en levande beskrivning av hur miljön dom ska spela i ser ut.

Enkelt och kreativt, och en stor del av arbetsdagen kommer att gå åt att sitta och fika och gå igenom skivarkiv och liknande.

Jag är ett geni.

fredag, juni 17, 2005

Svensk midsommar enligt Ikea!

Det är inte ofta jag länkar till dyngtidningen Aftonpedofilen, men nu gör jag det enbart för att dessa reklamfilmer producerade för IKEA i Tyskland var geniala!

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,661264,00.html

Naturligtvis så blev svenskarna sura och fåniga, trots att det stämmer ganska bra :)

söndag, juni 12, 2005

Sale - en kortfilm

En liten kortfilm som vi spelade in på fyra timmar för några månader sedan. Hoppas ni gillar den!

http://www.archive.org/details/Sale

lördag, juni 11, 2005

Tänka positivt

Jag har bestämt mig för att försöka tränga bort mycket av mina negativa tankar och självdestruktiva beteende (vilket i stort sett består av enormt självdestruktiva tankar). Livet är helt enkelt för kort för att deppa bort.

Men livet är också väldigt komplicerat. Jag kan nog aldrig få bort min mörka syn på människor, samhälle och resten av omvärlden. Det går inte, den är för djupt rotad i mig själv. Men jag ska försöka få bort min syn på mig själv. Försöka i alla fall, så gott det går.

Jag är ingen person som planerar mycket. Jag gillar improvisationer eftersom det oftast skapar något så mycket mer kreativt och vansinnigt. Igår, fredag, så var vi ute och drack och hade det trevligt och sedan fick vi för oss att spela in en kortfilm. Så vi drog ut med kamera och band och upptäckte när vi gått en bit att vi endast hade fyra minuter kvar på bandet! Älskar sån press! Så vi spelade raskt in en absurd historia där Anders spelade huvudrollen som en trött och förvirrad man som lever i en surrealistisk värld. Bara en, högst två tagningar på varje improviserad sekvens - och vi lyckades faktisk med det trots bara fyra minuter råband kvar! "Liv Farlig Ledning" heter den, lika kryptiskt som vanligt.

Det är livet. Att filma. Att skapa.

måndag, maj 30, 2005

Bortskämda svenska filmare

Det är åter problem med den statliga finansieringen till svenska dyngfilmer. Vilket iofs bara bra eftersom det då blir extra tydligt hur bortskämda och ointelligenta svenska filmproducenter är. Kommer inte pappa staten med stålarna så fixar dom inte ett skit. Det handlar givetvis om girighet och dålig initiativförmåga, för det är lätt och billigt att göra film, bara men vet hur man ska göra.

För övrigt var det roligt att se att snutgrisarna som misshandlade den gamla alkisen fick lite fängelse (+ avsked)i alla fall och får betala en minimal summa i skadestånd till offret. Mindre roligt är det väl när man inser att dom antagligen överklagar och kommer att bli friade och att straffet borde ha blivit betydligt hårdare istället för det lilla dom fick nu.

För "kamratandan" inom kåren är ännu stark och jag tror att det är många poliser som skyddar varandra och att man överlag ser ganska lugnt på om snutar misshandlar och dödar, därför väldigt låga straff eller inga straff alls.

Ska bli intressant att se hur det går.

lördag, maj 28, 2005

The Bite

Det här var ju en positiv överraskning. Ovidio G. Assonitis brukar göra lågbudgetfilmer som har högre production value än vad dom egentligen inte borde ha på grund av budgeten, och det här är inget undantag.

Handling i sig är ju väldigt fånig, en man vars arm/han förvandlas till en orm, men eftersom manuset ändå är såpass välskrivet och skådespelarna sköter sitt med en professionalitet som svenska skådisar borde ta efter så köper man konceptet helt och hållet.

Den är dessutom hyfsat gory och effekterna är snygga och stundtals ganska vidriga i sin slemmighet.

Kanske en eurocult-bagatell, men rekommenderas starkt, och speciellt för dom 39 kr man kan hitta den för på t ex Ö&B.

torsdag, maj 26, 2005

Saker som gör mig glad 3

Att läsa Anders Nilssons pucko-diskussion om vart man ska sitta i en biosalong för att uppleva filmen bäst. Snacka om att snärja in sig i sina egna påhitt och inte inse att alla regissörer arbetar olika och att salongen konstant skulle behöva förändras beroende på vilken film som visas :)

måndag, maj 23, 2005

It takes two to tango

Sedan smittskyddslagen togs i bruk i slutet av åttiotalet så har svenska medborgares rättigheter gång på gång kränkts av statens fördomsfulla synsätt. Allt spelar på att personer med sexuellt överförbara sjukdomar skulle vara mer promiskuösa än andra, friska personer.

För att sprida en dylik sjukdom så är man alltid två (enligt dom kristna värderingar som förpestat vår värld) inblandade. Givetvis kan man vara flera också. Men det är enbart den personen som råkar har sjukdomen som anses skyldig. De andra personerna fråntas helt ansvar för att sjukdomen har spridits, även fast dom inte använt sig av t ex kondom eller avbrutet samlag.

Vad hamnar då den sjuke nånstans? Jo, i en plats som brottsling. Detta även fast kanske inte ens den sjuke vet om att han/hon bär på sjukdomen. I ett flertal fall så har detta utnyttjats av personer utan skrupler. Det finns exempel på t ex HIV-positiva som pressats på pengar för att inte bli anmälda och även såna fall där HIV-positiva hamnat i fängelse eller rättspsykiatrisk sjukvård bara för att deras partner velat hämnas och tjäna en snabbt slant. Och då handlar det också om fall då smittan inte förts vidare.

Sverige är det enda land som har en liknande lag. I andra länder, i demokratier givetvis, så anses den sexuella akten vara något som två vuxna människor båda har ansvar för. Det är ju självklart, hur ska man annars resonera? Genom smittskyddslagen har många personer blivit oskyldigt fällda, dömda och straffade för något som egentligen är ett ansvar som två personer bör stå för. Vissa har förlorat hem och jobb i det som hänt och vissa har fått betala miljonbelopp i skadestånd till giriga ”oskyldiga” personer.

Min personligen åsikt är att även om sjukdomen förs vidare så ligger ansvaret hos alla personer som är inblandade, inte bara hos den sjuke – vare sig han/hon vet om det eller inte. För vi är ju alla vuxna människor som kan ta ett ansvar. Eller?

It takes two to tango. Lär er det.

Fred Anderson, Östersund

söndag, maj 22, 2005

Vill Expressens krönikör hänga ut de som idkar analsex på internet?

Britta Svensson, i sin ilska över egen blottar-erfarenhet, länkar till en sida där även personer som idkat "sodomy", dvs analsex/oralsex. Hon tycker det speglar en del av verkligheten och hennes attityd är ganska mycket så att hon tycker det är korrekt och rätt. Jag vet inte. Jag anser ju att vuxna människor ska göra vad dom vill med varandra, så länge det är frivilligt, och inte riskera att åka i fängelse över det.

http://expressen.se/index.jsp?a=287851

Och sidan hon länkar till:

http://www.cityofbartlesville.org

Det finns nån stackars bonnläpp där som inte ens våldtagit någon. Han har bara idkat nån form av annorlunda sex och antagligen inte skadad nån eller något.

Oklahoma, där Bartlesville ligger, kan dela ut ett maxstraff för homosexuellt umgänge på upp till 20 år. Allt för lite knull.

Men det visar väl bara vad Expressen står politiskt och moraliskt.

fredag, maj 20, 2005

Nya projekt

Det har varit en slitsam vecka. Väldigt slitsam, men det flyter på ganska bra ändå. Har haft möten och kreativ ångest, allt i en mysig och fin blandning. Vårt nya filmprojekt sätter troligen igång i Juni och samtidigt börjar jag en annan inspelning, men då tack och lov bara som skådespelare :)

More to come.

måndag, maj 16, 2005

Tillägnat två HIV-angivare

Tillägnat två HIV-angivare som tjänade lite extra stålar på att anmäla en HIV+ kille.

Det var en sjuksköterska från hägersten
ville ha en ny lägenhet, så hans hjärna upp sken
anmälde en hiv+ kille, snäll och naiv
sjuksköterskan av peng-tanke drägglade saliv
letar nya offer nu, tänker med sin lilla hjärna så klen...

En svartsjuk otäck man från Södermalm
inte fick vad han ville, skrev hatets psalm
"jag ska förstöra ditt liv"han sade till killen med hiv
så han satsade hårt, ställde till med ett väldans kiv
fick till slut inga pengar och ingen kärlek vid sin barm

Uppenbarligen tog båda åt sig så hårt att dom anmälde mig till QX abusemaster, någon som alltid går HIV negativas väg.

söndag, maj 15, 2005

Idioti på dvdforum

Läste denna tråd och skrattade gott:

http://www.dvdforum.nu/forum/index.asp?action=shth&thread=123487&forum=4#new

Lustigt nog, fast det beror väl på en lägre intelligent och grund genpool, så ignorerar man det faktum att det görs oerhört många bra/intressanta orginalfilmer. Dom kommer hela tiden. Men dessa jubelåsnor väljer att fokusera på en minoritet av alla dessa filmer som produceras och försöker lura i sig själv och andra smådumma människor om att det bara görs remakes och uppföljare (vilket jag personligen inte ser nåt fel i).

Jaja, folk vill hellre vara blinda än att se allt fantastiskt runt omkring.

lördag, maj 14, 2005

Sak som gör mig glad del 2

Livsglädjen i Judas Priests musik får mig alltid att må bra. Rob är kung.

fredag, maj 13, 2005

Lynch goes digital

http://www.variety.com/index.asp?layout=cannes2005&content=story&articleid=VR1117922566

Det känns bra. Väldigt bra.

Det roliga är att dom vanliga idioterna som klagar på digital film inte klagar i det här fallet. Snacka om att vända kappan efter vart deras favoritfilmare vänder den :)

Jag gillar Lynch i digitalt format och ser verkligen fram emot filmen.

onsdag, maj 11, 2005

Stressigt

Takashi Miike, den enda regissören nu förtiden som har en 100% integritet, har regisserat närmare 70 långfilmer på 15 år. En förebild för oss alla.

Vi på Flim vill inte vara sämre. Nu har vi färdigställt Kraftverk 3714, börjat med post-produktionen på Déjà Vu, har börjat med lite pre-produktion på nästa långfilm och lösa förberedelser på ett par långfilmer till - allt ska göras inom det närmsta året.

Antingen dör jag som arbetsnarkoman, eller så blir jag narkoman av allt arbete och knarkar ihjäl mig!

tisdag, mars 29, 2005

Värdelös

Vi har haft en lyckad premiär och jag har haft en romantisk och lyckad vecka i Stockholm.

Ändå får jag den här känslan av att vara rent utsagt värdelös, både som människa och som yrkesman.

Kanske är det någon form av hopplöshet som inträder när jag inser mycket av det värdelösa i samhället och att vi dumma idioter faktiskt kämpar för att göra vissa saker - det ena mer idiotiskt än det andra.

Jag älskar film. Jag jobbar med film. Men jag klarar inte av att snacka film. Det finns få saker som har börjat irritera mig så mycket som just det. Det är helt enkelt inte tillräckligt intressant. Det ger inget längre.

Kanske är det därför jag känner mig värdelös. Att inte kunna intressera mig på fritiden för det enda som jag faktiskt älskar?

Vem vet. Jag vet inte.

Som en parantes så noterade jag att "Laholms Fellini", Nore Norold dog i somras. Jag har inte sett en enda av hans filmer, men det är oviktigt. Det viktiga var att han kämpade och gjorde precis den skit han ville göra.

Detta till skillnad från dom vanliga SFI-runkarna som tror att dom kan göra film. Haha. Vilket skämt egentligen.

fredag, mars 11, 2005

Vad är egentligen en filmrecensent?

Som filmskapare/skådespelare, eller vad man nu jobbar som inom denna ruttna bransch, så brukar man se den färdiga filmen som sitt barn. Efter en lång och svår födsel har barnet fötts och man lämnar ut barnet till vilda främlingar som genom sina högst privata åsikter förgriper sig på barnet/filmen.

Detta innebär ju att filmrecensent = pedofil.

Intressant.

måndag, mars 07, 2005

ständig krigsföring

Jag ser mitt liv/karrär (eller vad man nu ska kalla det) som ett ständigt krig. Oftast med "collateral damage" och retirerande trupper.

För varje fiendesoldats attack så förlorar jag tio soldater själv, men skickar ständigt fram nya - trots att det tär hårt på försvaret och pansargeneralen själv håller på att bli galen.

Men kriget måste fortsätta. Helt klart.

Givetvis är detta en metafor för min ständiga kamp som filmare. Ständig kamp. Men en dag, mina vänner, tar jag fram atombomben och fäller den över alla små ettriga fiendesoldater.

Liksom i slutet av Neon Genesis Evangelion så skapas en ny värld. En Fred-värld. En värld där jag trivs och kan arbeta ostört. En form av mental hörselkåpa och ögonbindel. För vad är viktigast egentligen? Jag eller dom?

Fram med atombomben bara.

We'll meet again, don't know where, don't where...but I know we'll meet again some sunny day!

onsdag, februari 16, 2005

Amatörfilmare

Det sägs att man är amatörfilmare om man inte kan leva på sina produkter eller inte tjänat pengar på dom. Så sant. Det är något som jag aldrig gjort, och därför är jag en amatörfilmare och låtsas inte vara nåt annat.

fredag, februari 11, 2005

Grattis Sverige!

Genom den friande domen mot Pastor Åke Green så innebär det i praktiken detta: du kan hur lätt som helst förtala och kränka HBT-personer, judar, svarta, samer, personer med avvikande åsikter och utseenden, föräldrar till HBT-personer (dom måste ju vara ännu värre än sin avkomma), kristna, muslimer och alla andra som kan sticka ut på ett sätt som kan reta vissa personer. Allt utan att få nån form av straff eller varning. Grattis Sverige för ni äntligen visat ert fega lynne.

Fred Anderson, homosexuell, Östersund

fredag, februari 04, 2005

Lägger av

Jag känner att jag nåt en punkt i livet då jag måste lägga av. Då jag måste gå vidare och göra något annat, oavsett om jag vantrivs eller inte. Så filmen får stryka på foten. Det är trist, men sant.

Skitsnacket indie-kollegor mellan gör mig illamående, likaså krypandet för medier. Det är samma sak som inom trolleri-branschen. Ja, inte många som vet det kanske, men jag arbetade närapå semi-professionellt som trollkonstnär från 1992 till kanske 2000. Åtta långa år av firmafester, barnkalas, cirkusar, pubar, krogar, barer...ja, även föredrag och massvis med Lokal TV-inslag.

Men nån gång där sade mitt inre stopp. Det var för mycket ordbajs, så mycket kravlande framför vissa människors fötter. För mycket ego, för lite passion. Så jag slutade. Väldigt tvärt också. Har aldrig blickat tillbaka och vill aldrig upp på scenen som trollare igen.

Samma sak inom filmbranschen. Folk strävar efter att vara så unika och speciella som möjligt. Man tillåter inte andra att göra på sitt eget sätt eftersom det är fel, man kritiserar hellre än uppmuntrar. Det värsta är rövslickeriet. Oärligheten. Bara för att man vet att någon har pengar bakom sig eller/och mer erfarenhet, men är en stor skitstövel, så är man där och slickar röv så att tungan ruttnar. Det är som om hjärnan stängs av och nån form märklig animal instinkt knäpps på.

I ruset av att uppfylla sitt eget ego så glömmer man bort människor, projekt, löften...men främst människor. Istället ligger dom där som i en såsig dröm indränkt i (vad dom tror) sin egen genialitet och unikum. Det är tragiskt och jag mår illa av att se det.

En dröm om att vara någon man inte är.

Är det inte det människosläktet strävar efter?

/Fred

Sak som gör mig glad del 1

* Att kolla in musikalnumren in Happiness of the Katakuris - mer filmglädje än så finns det inte. Överlag så är det en fröjd att se den lilla udda uppenbarelsen av Imawano Kiyoshiro dansa sig fram (med tveksamt resultat) till samba-artade rytmer. Men det är SÅÅÅ bra. Man blir lycklig.

fredag, januari 28, 2005

två nya manus

Sitter och arbetar med två nya långfilmsmanus. Ett är i stort sedan klart, det andra håller jag på att styltar upp med en hederlig gammal timeline. Inget av dom är typisk genrefilm. Varför vill jag då göra dom? Jag kommer ju bara få skit från kollegor.

Det känns verkligen som man slösar bort sin tid på nåt som ingen kommer att uppskatta.

måndag, januari 24, 2005

Pastor Åke på sin sköra Green

Pastor Åke Green är ett komplicerat fall. Jag tror inte ens den vassaste Agatha Christie-boken skulle kunna ge en bra lösning hur man går till väga med Green och hans hejdukar världen över.

Fälls han så kommer han garanterat (han har redan blivit det) bli en martyr för alla homo-hatande religiösa fanatiker och sympatin för denna kristna falang kommer troligtvis att stiga även inom dom liberala leden. Man håller varandra om ryggen, som det brukar vara. I det stora landet där borta nånstans så har han redan blivit upphöjd som en symbol för kristendomens martyrskap. Vill vi verkligen ha det så?

Frias han däremot så kommer Åke att falla ner i glömskans brunn och han återigen förpassas till livet som en av dessa ofarliga tokstollar som smutsar ner kristendomen med sina absurda och icke Bibel-trogna idéer. MEN vi kommer också att se att anti-semiter kommer att få säga att till exempel judarna är en cancersvulst på samhället, nynazisterna och rasistpartierna kommer att uttnyttja detta för att kunna förolämpa våra vänner som inte är av svensk börd. Givetvis skulle homohatet stiga, inom båda leden, och polisen skulle bli ännu slappare i sitt arbete. För vem vill jobba i onödan?

Personligen så tror jag att Pastor Åke Green, legitimerad tokstolle och kristen fanatiker, borde glömmas bort som person. Men hans budskap bör aldrig glömmas, för där visade kristendomen sitt fula ansikte väldigt, väldigt tydligt. Och det tror jag t o m majoriteten av de andra anhängarna av denna religion tycker är besvärande. Så det är upp till kamp nu. Kristna, ni med normala och intelligenta värderingar, stå emot dessa ful-kristna med all kraft. Läs Bibeln och se vad det står där...uppenbarligen har inte Åke Green gjort det, med tanke på alla faktafel och absurda påståenden.

måndag, januari 17, 2005

Nytt manus

Jag arbetar på ett nytt manus igen. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det känns som en kombination mellan Twilight Zone och Cassavetes - utan att för dens skull påstå att mitt manus har samma genialitet som sina föregångare. Men det ska bli spännande att se om vi får ihop nåt av det.

fredag, januari 14, 2005

Den Artificiella Rädslan

Vi lever i ett samhälle av artificiell rädsla, och dumjävlarna (ta gärna åt er) tar åt sig för allt. Antingen är det främmande kulturer, eller så är det att vissa saker ger en cancer...eller så är det att vissa människor har mer krökta näsor och är mer svartmuskiga än andra...eller så är det att folk tror att vargen ska ta deras barn.

All form av rädsla är lika naiv och dum, ett tecken på förfall. Idiotin växer dag för dag och folk tuggar i sig informationen utan att ens tänka efter.

Ibland känner man sig på tok för överlägsen för sitt eget bästa, men vad ska man göra? Ska man ryckas med i den artificiella rädslan och bli en av dom döda ruttnande fiskarna som flyter med strömmen? Nej, naturligtvis inte. Det är bara att ignorera dårarna och gå vidare.

/Fred

onsdag, januari 12, 2005

Fick ett trevlig brev från en person som uppenbarligen har läst min blog:

"Hej, Fred!

Jag läste så här i efterhand september-inlägget ”Hat blossar upp” på Dinblogg och kände att det förpliktigade att rycka in med några positiva ord,mitt i sörjan.

”Camp Slaughter” är en alldeles utmärkt liten film. För mig var den enöverraskande och mycket glädjande uppenbarelse att se. Man blir lycklig.Ett smärre mästerverk under omständigheterna, tycker jag. Den är gjord medrätt attityd, är snyggt filmad och har en suggestiv atmosfär. Det finns enbegåvning och ett äkta hjärta i projektet. Ja, alla inblandade är välvärda positiv uppbackning.

För övrigt gör Du själv en strålande prestation som Fluffy, den kanskemesta färgstarka och minnesvärda av rollerna. Du ger Din karaktär enseriefigurskänsla som skapar just den rätta magin för en sådan här filmen.

”Camp Slaughter” är den enda svenska film jag hittills sett som gett enfingervisning om att vi i här i landet faktiskt skulle kunna göra likaintressanta och fina europeiska genrefilmer som italienarna, om mansatsade helhjärtat på det.

Men ändå denna skit från olika håll. Varför?

Ett problem är att det är något ruttet och degenererat med filmklimatetoch sättet att förhålla sig till film i allmänhet i staten Sverige.Dumskallarnas sammansvärjning, liksom.

Det har alltsedan Jerry Williams och Ola and The Janglars dagar varittillåtet i detta land att härma den engelskpråkiga pop- och rockmusiken.(Ja, till slut hade svenskarna övat och övat och övat och tillägnat sigdetta musikaliska uttryck, t.o.m. skapat något eget av det, att vårt lillaland faktiskt legat 3:a i världen när det gäller internationellmusikexport, med bara USA och England framför oss.) Men att göra någotliknande med filmen för att utvecklas, det går icke sa Nicke!

För film får å ena sidan endast vara ett svårmodigt medium som skildrartungsinta relationsdramer eller å andra sidan oförargliga ochointelligenta komedier (läs buskis). Det är väldigt symptomatiskt att denenda ordentligt genomförda action- eller polisfilmen som gjorts i Sverige(trots att vi svämmas över av dem nuförtiden) skapades av en egensinnigoch passionerad jävel som Bo Widerberg. Och det var nästa 30 år sedan!

Sedan är det väl så att hålla på med att göra tuff film är ju coolare änrock’n’roll i mångas ögon idag. Men få är kallade. Det krävs en störreenvishet än att slänga på sig en elgitarr i garaget. Man skall ha enkänsla för bild, berättelser, musik och alla möjliga andra bítar. Mångablir gröna av avundsjuka. Och då är det lätt att snacka och tycka ochsprida de negativa vibrationerna. Sorgligt, men sant.Keep up the good work!

BÄSTA HÄLSNINGAR

H.A"

Det var väldigt trevligt och det är skönt att det finns personer som trots allt resonerar intelligent :)

fredag, januari 07, 2005

Ghosthouse

Ghosthouse i Vipcos utgåva damp ner i brevlådan idag. Väldigt köpvärd version med bra bild och oklippt.

Det är ju en charmig och cheesy liten historia om en radioamatör som får kontakt med ett spökhus via sin kortvågsradio (eller vad det nu är för nåt). Han beger sig dit tillsammans med sin flickvän och dom träffar på lite andra blodfyllda kötthögar (vad annars är dom till för i såna här filmer?).

Kusliga saker börjar hända och den lilla flickan Henrietta börja döda kidsen en efter en på olika fantasifulla sätt.
Leniz kan som vanligt sitt jobb och det är en mysig och småputtrig liten historia med lite gore, lite tokiga repliker och mycket absurditeter - en form av naivt filmskapande som jag saknar nu för tiden. Helt opretentiöst, men underhållande och trivsamt.

Lenzi har ju aldrig varit känd för sitt gore direkt, det mesta han gör är ju absolut inte lika grafiskt och over-the-top som t ex herrarna Fulci eller Argento, men det har sin charm med billiga effekter och det mesta är ändå hyfsat grafiskt. Liksom alla andra gore-aktiga filmer jag sett av Lenzi så har han med en yxa i huvudet (precis som i Nightmare City, Black Demons och vad jag förstått, även Hell's Gate) och det är ju alltid bra :)

Bildkvalitén på Vipcos utgåva är klar och skarp, ljudet är lite brusigt och burkigt, men jag tror det beror mer på orginalinspelningen av ljudet. Det verkar efter vara efterdubbat som så många andra italo-rullar, utan ljudet togs antagligen direkt på plats.

Skådisarna är som vanligt, speciellt i Lenzis filmer i samma genre, ganska nollställda och kyliga - och jag har lärt mig gilla det :) Den enda som sticker ut ordentligt är den underbara Donald O'Brien som den tokiga vaktmästaren som haltar, har ärr i ansiktet och mumlar som värsta Lasse Kongo.

För Lenzi-fans är det givetvis en nödvändighet att äga den här filmen, för er andra...nja, ni behöver inte. Huvudsaken är att jag älskar den :)

torsdag, januari 06, 2005

Ny filmroll

Detta är så luddigt att det inte är sant, men projektet låter enormt roligt och jag fick äran att göra en cameo i produktionen som en befälhavare på en zeppelinare som blir anfallen av luftpirater :)

Min karaktär är som en korsning mellan Herman Göring och Thor Modéen. Spelade in mina scener idag mot greenscreen och det var otroligt roligt. Jag har nog inte haft så roligt sedan jag spelade in Camp Slaughter.

Det är ett långfilmsprojekt med mycket effekter, action och humor. Det finns ingen titel ännu och dom har inte kommit ut med nån hemsida ännu tyvärr, men jag tror det kan bli riktigt kul och producenterna är väldigt ambitiösa.

Den har premiär på något sätt under 2005.

Annars vet jag i stort sett ingenting om filmen :)

tisdag, januari 04, 2005

Alkohol + Bil = Mördare

Jag är ingen extremist när det gäller hur man ska behandla brottslingar, men det jag är säker på är hur uppenbart daltandet med fyllesvin är i detta avlånga ruttna land. Speciellt om fyllesvinen får för sig att sätta sig i en bil och direkt eller indirekt orsakar döda eller skadade människor.

GIVETVIS ska en full person som dödat en annan människa genom att sätta sig i en bil åtalas för dråp och inget annat. Inget trams som "vållande till annans död". Har man satt sig bakom ratten med alkohol i kroppen så är man en presumtiv mördare. Inget snack om saken.

Har man inte förstått faran med denna kombination så har man levt i en skokartong i hela sitt liv.

söndag, januari 02, 2005

To filmlooka or not to filmlooka

Ska man verkligen filmlooka sin film? Kraftverk 3714 har skjutit på dvd och vi är väldigt nöjda med fotot som det är (givetvis ska det färgkorrigeras osv osv) och givetvis har just filmlook kommit på tapeten. Men är inte filmlookandet i sig bara ett fegt sätt att försöka blidka digital-hatarna där ute? Varför förstöra en bild när bilden redan är utmärkt?

Ska man inte stå för att man skjutit filmen på DV? Eller ska man försöka imitera ett annat format. Själv tanken känns faktiskt skum ju mer jag tänker på det. Jaja, troligen blir det väl filmlook i slutänden för att göra distributörer och filmnördar glada. Men på nåt sätt så kommer det att kännas fel.