fredag, januari 07, 2005

Ghosthouse

Ghosthouse i Vipcos utgåva damp ner i brevlådan idag. Väldigt köpvärd version med bra bild och oklippt.

Det är ju en charmig och cheesy liten historia om en radioamatör som får kontakt med ett spökhus via sin kortvågsradio (eller vad det nu är för nåt). Han beger sig dit tillsammans med sin flickvän och dom träffar på lite andra blodfyllda kötthögar (vad annars är dom till för i såna här filmer?).

Kusliga saker börjar hända och den lilla flickan Henrietta börja döda kidsen en efter en på olika fantasifulla sätt.
Leniz kan som vanligt sitt jobb och det är en mysig och småputtrig liten historia med lite gore, lite tokiga repliker och mycket absurditeter - en form av naivt filmskapande som jag saknar nu för tiden. Helt opretentiöst, men underhållande och trivsamt.

Lenzi har ju aldrig varit känd för sitt gore direkt, det mesta han gör är ju absolut inte lika grafiskt och over-the-top som t ex herrarna Fulci eller Argento, men det har sin charm med billiga effekter och det mesta är ändå hyfsat grafiskt. Liksom alla andra gore-aktiga filmer jag sett av Lenzi så har han med en yxa i huvudet (precis som i Nightmare City, Black Demons och vad jag förstått, även Hell's Gate) och det är ju alltid bra :)

Bildkvalitén på Vipcos utgåva är klar och skarp, ljudet är lite brusigt och burkigt, men jag tror det beror mer på orginalinspelningen av ljudet. Det verkar efter vara efterdubbat som så många andra italo-rullar, utan ljudet togs antagligen direkt på plats.

Skådisarna är som vanligt, speciellt i Lenzis filmer i samma genre, ganska nollställda och kyliga - och jag har lärt mig gilla det :) Den enda som sticker ut ordentligt är den underbara Donald O'Brien som den tokiga vaktmästaren som haltar, har ärr i ansiktet och mumlar som värsta Lasse Kongo.

För Lenzi-fans är det givetvis en nödvändighet att äga den här filmen, för er andra...nja, ni behöver inte. Huvudsaken är att jag älskar den :)