fredag, februari 04, 2005

Lägger av

Jag känner att jag nåt en punkt i livet då jag måste lägga av. Då jag måste gå vidare och göra något annat, oavsett om jag vantrivs eller inte. Så filmen får stryka på foten. Det är trist, men sant.

Skitsnacket indie-kollegor mellan gör mig illamående, likaså krypandet för medier. Det är samma sak som inom trolleri-branschen. Ja, inte många som vet det kanske, men jag arbetade närapå semi-professionellt som trollkonstnär från 1992 till kanske 2000. Åtta långa år av firmafester, barnkalas, cirkusar, pubar, krogar, barer...ja, även föredrag och massvis med Lokal TV-inslag.

Men nån gång där sade mitt inre stopp. Det var för mycket ordbajs, så mycket kravlande framför vissa människors fötter. För mycket ego, för lite passion. Så jag slutade. Väldigt tvärt också. Har aldrig blickat tillbaka och vill aldrig upp på scenen som trollare igen.

Samma sak inom filmbranschen. Folk strävar efter att vara så unika och speciella som möjligt. Man tillåter inte andra att göra på sitt eget sätt eftersom det är fel, man kritiserar hellre än uppmuntrar. Det värsta är rövslickeriet. Oärligheten. Bara för att man vet att någon har pengar bakom sig eller/och mer erfarenhet, men är en stor skitstövel, så är man där och slickar röv så att tungan ruttnar. Det är som om hjärnan stängs av och nån form märklig animal instinkt knäpps på.

I ruset av att uppfylla sitt eget ego så glömmer man bort människor, projekt, löften...men främst människor. Istället ligger dom där som i en såsig dröm indränkt i (vad dom tror) sin egen genialitet och unikum. Det är tragiskt och jag mår illa av att se det.

En dröm om att vara någon man inte är.

Är det inte det människosläktet strävar efter?

/Fred