fredag, januari 07, 2005

Ghosthouse

Ghosthouse i Vipcos utgåva damp ner i brevlådan idag. Väldigt köpvärd version med bra bild och oklippt.

Det är ju en charmig och cheesy liten historia om en radioamatör som får kontakt med ett spökhus via sin kortvågsradio (eller vad det nu är för nåt). Han beger sig dit tillsammans med sin flickvän och dom träffar på lite andra blodfyllda kötthögar (vad annars är dom till för i såna här filmer?).

Kusliga saker börjar hända och den lilla flickan Henrietta börja döda kidsen en efter en på olika fantasifulla sätt.
Leniz kan som vanligt sitt jobb och det är en mysig och småputtrig liten historia med lite gore, lite tokiga repliker och mycket absurditeter - en form av naivt filmskapande som jag saknar nu för tiden. Helt opretentiöst, men underhållande och trivsamt.

Lenzi har ju aldrig varit känd för sitt gore direkt, det mesta han gör är ju absolut inte lika grafiskt och over-the-top som t ex herrarna Fulci eller Argento, men det har sin charm med billiga effekter och det mesta är ändå hyfsat grafiskt. Liksom alla andra gore-aktiga filmer jag sett av Lenzi så har han med en yxa i huvudet (precis som i Nightmare City, Black Demons och vad jag förstått, även Hell's Gate) och det är ju alltid bra :)

Bildkvalitén på Vipcos utgåva är klar och skarp, ljudet är lite brusigt och burkigt, men jag tror det beror mer på orginalinspelningen av ljudet. Det verkar efter vara efterdubbat som så många andra italo-rullar, utan ljudet togs antagligen direkt på plats.

Skådisarna är som vanligt, speciellt i Lenzis filmer i samma genre, ganska nollställda och kyliga - och jag har lärt mig gilla det :) Den enda som sticker ut ordentligt är den underbara Donald O'Brien som den tokiga vaktmästaren som haltar, har ärr i ansiktet och mumlar som värsta Lasse Kongo.

För Lenzi-fans är det givetvis en nödvändighet att äga den här filmen, för er andra...nja, ni behöver inte. Huvudsaken är att jag älskar den :)

torsdag, januari 06, 2005

Ny filmroll

Detta är så luddigt att det inte är sant, men projektet låter enormt roligt och jag fick äran att göra en cameo i produktionen som en befälhavare på en zeppelinare som blir anfallen av luftpirater :)

Min karaktär är som en korsning mellan Herman Göring och Thor Modéen. Spelade in mina scener idag mot greenscreen och det var otroligt roligt. Jag har nog inte haft så roligt sedan jag spelade in Camp Slaughter.

Det är ett långfilmsprojekt med mycket effekter, action och humor. Det finns ingen titel ännu och dom har inte kommit ut med nån hemsida ännu tyvärr, men jag tror det kan bli riktigt kul och producenterna är väldigt ambitiösa.

Den har premiär på något sätt under 2005.

Annars vet jag i stort sett ingenting om filmen :)

tisdag, januari 04, 2005

Alkohol + Bil = Mördare

Jag är ingen extremist när det gäller hur man ska behandla brottslingar, men det jag är säker på är hur uppenbart daltandet med fyllesvin är i detta avlånga ruttna land. Speciellt om fyllesvinen får för sig att sätta sig i en bil och direkt eller indirekt orsakar döda eller skadade människor.

GIVETVIS ska en full person som dödat en annan människa genom att sätta sig i en bil åtalas för dråp och inget annat. Inget trams som "vållande till annans död". Har man satt sig bakom ratten med alkohol i kroppen så är man en presumtiv mördare. Inget snack om saken.

Har man inte förstått faran med denna kombination så har man levt i en skokartong i hela sitt liv.

söndag, januari 02, 2005

To filmlooka or not to filmlooka

Ska man verkligen filmlooka sin film? Kraftverk 3714 har skjutit på dvd och vi är väldigt nöjda med fotot som det är (givetvis ska det färgkorrigeras osv osv) och givetvis har just filmlook kommit på tapeten. Men är inte filmlookandet i sig bara ett fegt sätt att försöka blidka digital-hatarna där ute? Varför förstöra en bild när bilden redan är utmärkt?

Ska man inte stå för att man skjutit filmen på DV? Eller ska man försöka imitera ett annat format. Själv tanken känns faktiskt skum ju mer jag tänker på det. Jaja, troligen blir det väl filmlook i slutänden för att göra distributörer och filmnördar glada. Men på nåt sätt så kommer det att kännas fel.