söndag, december 24, 2006

Osingel

Har haft en underbar vecka. Lille Oj, som vi kan kalla honom, har varit hos mig och har lärt känna varandra väldigt bra. Så bra att vi numera är pojkvänner. Jag är kär. Han är kär. Finns det någon anledning att inte vara pojkvän? :)

Han åkte hem i morse, julaftonsmorgonen, och det känns givetvis tomt. Men å andra sidan så är vi så lyckliga att vi känner att den tiden han ska vara borta bara är en fis i rymden. Vårt motto är "Time Flies" och förhoppningsvis ska vi resa runt någon vecka i USA nu i Mars. Håll tummarna för det.

Älskar dig Lille Oj och det känns förbaskat skönt att du känner likadant!

Puss!

onsdag, december 20, 2006

Homohatare?


"Vi kan aldrig utfärda en generell amnesti som säger att alla homosexuella iranier får stanna, då skulle man bryta principen om enskild prövning i varje fall och det är på den principen vår rättssäkerhet och asylprocess vilar." - Tobias Billström

Fredagen den 15:e december så bestämde sig migrationsverket för att utvisa en homosexuell iransk man. Under 2005 så har minst 95 homosexuella män avrättats i Iran. Och givetvis ställer sig migrationsminister Tobias Billström sig bakom att människor avrättas för sin sexuella läggning? Man tycker att Billström borde veta bättre.

Men det är moderaterna i ett nötskal. Byråkrater och små-nazzar.

söndag, december 10, 2006

Ord

Idag slog det mig att om man blir slagen med ord så borde man besegra slagen med fler ord…

lördag, december 09, 2006

Hungrig?

tisdag, december 05, 2006

Edmond


Jag har läst hur många utnämnt denna filmen till en av de mörkaste och dystraste filmer dom sett. Jag hävdar nog motsatsen. Inte den totala motsatsen givetvis, men när eftertexterna rullar så känner jag att detta är bland det lyckligaste jag sett på väldigt länge.

Edmond spelar en återhållsam kontorsråtta, inte alls fattig och gift med en relativt vacker kvinna. Men han är inte lycklig. Han beger sig i natten och börjar söka tillfredställelse, speciellt sexuell sådan, men även närhet och vänskap. Men hur han än gör så går det inte. Han blir mer och mer intrasslad i sina djupt egensinniga idéer och för diskussioner med de stackare han träffar. Allt från lyxhoror i form av Denise Richards, enkla strippor som Bai Ling och ryska pantbantsägare som George Wendt. Därmellan ramlar han på Jeffrey Combs som homosexuell hotelreceptionist och Joe Mantegna som cynisk affärsman vid en bardisk. Närmast kommer han den beundrande och minst sagt psykiskt instabila Julia Stiles, en servitris som han väldigt lätt övertalar till ett knull och nära på hittar någon form av lycka med.

Men givetvis går det åt helvete.

Liksom samme regissörs King of the ants så är detta en historia om en man vars hjärna börjar gå på högvarv och utsätts för enorma påfrestningar, vilket gör att han för en gångs skull gör det han kanske alltid skulle velat. Edmond är smygrasist och homofob, konservativ och alltid rädd. När han misshandlar en svart rånare grovt och börjar skrika ”nigger” och en massa andra öknamn så börjar han tro att något helt nytt har öppnat sig. All denna ilska, alla dessa fördomar som han inte låtsas om strömmar ut. Och han finner sig själv.

Även om historien är väldigt enkelt berättad, kronologiskt och med mycket enkla bilder, så är detta väldigt komplicerat. I alla fall om man tittar bakom den ytan och den enkla medborgaren-får-nog-storyn som är mer än väl använd genom åren. William H. Macy är återhållsam i stort sett hela tiden. Långsam, eftertänksam och mycket vältalig. Tills det då och då brister. Egentligen är alla andra skådespelare väldigt bra och det är kul att se George Wendt och Jeffrey Combs i udda småroller. Alla känns äkta. Och det är det som är så fantastiskt.

När då slutet närmar sig och Edmond har insett sitt öde… som först verkar riktigt hemskt… så börjar vi också inse att detta är det bästa för honom. Han kommer att gilla det. Och det gör han.

Den sista scenen är fylld av äkta kärlek och ömhet, och trots omständigheterna så är det nog det lyckligaste slutet jag sett på många år.

Imponerande film.

Fred

måndag, november 27, 2006

Ses igen

Jag insåg i morse att om man skiljs från någon som blivit en nära
så behöver man inte fälla tårar.

Man kommer ändå att ses igen.

lördag, november 18, 2006

Showreel

Lade ut vår gamla showreel på YouTube på lite av det vi gjort genom åren. Tyvärr saknas det en hel del, men den klipptes ihop snabbt för att visas upp för några tänkbara investerare en gång i tiden.

fredag, november 17, 2006

Panik

Jag fick en panikattack igår. Det var säker tre-fyra år sedan sist. Kom inte alls ihåg hur hemskt det faktiskt är.

Kom ut från Markus efter att vi arbetat med en kortfilm (som heter Singig för övrigt, utmärkt musik av Kenneth Andersson) och började traska hemåt. Som en stötvåg så slog en enorm kyla ner över mig. Jag började skaka, kropp och tänder, och jag fick svårt att andas. Små korta andetag drog in den kalla luften. Hjärtat började slå trippelslag och jag fick svårt att gå. Ett enormt tryck lade sig över bröstet och det kändes som om jag bara ville gråta. ”Dör jag nu?” tänkte jag och stapplade framåt. Jag ville inte dö på den kalla marken en mörk kväll i Östersund.

Gick förbi huset där min vän Paulina bor, men ville inte störa dom. Försökte hålla skenet uppe när jag mötte tonårspojkar och kvinnor med matkassar. Ville inte visa min svaghet. Jag fattade inte var det var bara. En inledning på flunsan? Nåt värre? Det var inte först idag på förmiddagen som jag började koppla av dom hade hänt. Det var en jävla fittig panikattack. Kombinerad med kyla och trötthet.

Månaden har varit hemsk. Jobbet har varit väldigt stressigt och på grund av tekniskt strul så har vi legat efter tre dagar med allt arbete och trycket på en blir väldigt svårt. Dessutom gjorde jag och Billy slut denna månaden. Han var här uppe i en vecka och stämningen var konstigt och spänd. Inte en sekund att få lugna ner sig. Han åkte hem i tisdags. Vi hade grälat något enormt under söndagen och vi bokade snabbt biljett hem. Det var skönt.

Jag är fri igen. Men känner mig väldigt ensam och läget känns hopplöst. All stress och press bara avregerade sig på kroppen igår. Jag hoppas det aldrig sker igen.

tisdag, november 14, 2006

ditt och datt

Var ute och gick häromdagen.

En liten pojke, kanske fem år, var också ut och gick, fast med sin ömma moder.

Modern: Är inte du kär i någon?

Pojken: Ja, jag är kär!

Modern: I vem då?

Pojken: I Johan!

Modern (med darrande röst): Varför är du kär i Johan?

Pojken (fortfarande i sin egen lilla värld): Vi har ju knappt sett något på sistone.



I alla fall så har den senaste veckan varit tumultartad och inte helt lyckad måste jag väl säga. Men så kan det vara. Snart är jag dock tillbaka på spåret igen, så håll tummarna för mig.

För övrigt ska ni genast bege er till t ex QX Shop och köpa Thomaz Ransmyrs senaste album. Det är en order.

http://www.qx.se/shop/info.php?artikelnr=CD48

lördag, november 04, 2006

Haggard

Man myser inombords. Ena dagen så förnekar Ted Haggard, legendarisk psycho-pastor, att han överhuvudtaget aldrig köpt gay-sex... nu kryper det fram att han faktiskt har köpt "massage" av en homosexuell prostituerad och dessutom köpt amfetamin! Men det var bara för massagens skull och amfetaminet slängde han iväg på en gång. Tillåt mig hånskratta :)

söndag, oktober 29, 2006

Singel

Efter lite trassel så är jag fortfarande singel. Inte roligt alls och vi saknar varandra så mycket, men jag känner att det inte fungerar. Vi kan inte gå vidare som det är nu. Sånt är livet tyvärr.

fredag, oktober 20, 2006

En gång till

Vi gör ett försök till. Får se hur det går nu.

måndag, oktober 16, 2006

Usch

Jag säger troligen upp lägenheten under november och väljer att inte förnya mitt kontrakt på jobbet det första januari. Det är lika bra. Hoppas att flytten går bra.

onsdag, oktober 04, 2006

Siewert

Hörde att Siewert Öholm ska arbeta med en ny norsk (givetvis) kristen tv-kanal. Det är skönt att dom väljer en nästan dömd pedofil till det, som till och mer erkänner i polisförhören att han gav småflickorna sexuella inviter. Men det passar utmärkt tycker jag. Säger mycket om de kristna.

söndag, oktober 01, 2006

Tatueringar


Mina två tatueringar som jag gjorde i Thailand.

lördag, september 30, 2006

Thomaz

En musikvideo som jag gjort har letat sig ut på youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=3qk4YYUKb8E

Den som skriker högst...

Det brukar vara den som skriker högst som har mest att dölja:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,896594,00.html

Hör du det Åke Green? Hör ni det, ni som röstade på Kristdemokraterna? Hör ni det Sverigedemokrater?

söndag, augusti 06, 2006

Iakttagelse

LIDL blir HITLER baklänges.

torsdag, augusti 03, 2006

Andra kinden?

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. (Matteus 5: 38-41)

Kristendomen har gjort mycket ont. Egentligen mer ont än gott. I alla fall innan konceptet korrumperades av giriga kyrkoföreträdare på nåt möte en gång i tiden. En av de farligate och mest missbrukade uttrycken är att man ska vända andra kinden till. Att man ska låta sig förnedras. Förtryckas. misshandlas. Både fysiskt och psykiskt.

Varför? Vad är poängen med det? Är det någon fin tanke om att man inte ska sjunka lika lågt som den som gjort en ont? Bullshit givetvis.

Blir du slagen – slå tillbaka.

Skriker folk glåpord – skrik tillbaka.

Blir du hotad – hota tillbaka.

Osv osv...

HBT-världen (sorry för det trista uttrycket) har vänt andra kinden till allt för länge. Allt för länge har vi låtit oss förvandlas till den undertryckta HBT-minoriteten som måste ha hjälp från myndigheter och en politiskt korrekt omvärld. Varför förlita oss på andra när vi lika gärna kan slå tillbaka. Gärna hårdare. Gärna dubbelt så hårt. Kanske mer. Slår någon dig två gånger, slå fyra gånger tillbaka.

Jag är på. Är du?

tisdag, juli 25, 2006

Stockholm

Jag hoppas verkligen jag hittar jobb i Stockholm snart. Har skickat ut lite ansökningar, varit på en intervju (bara härom veckan) och jag måste bara ner. Mycket beror på att jag tycker Ösd, hur trevlig stad det än är, är för liten helt enkelt. Men även att Billy ska flytta till Sverige, och hitta sysselsättning åt honom i Östersund är ju närmast en absurd tanke. Så det får bli Stockholm.

torsdag, juli 20, 2006

När helvetet kom till stan...


Det är inte ofta jag trycker händerna över öronen och lägger mig ner och skriker. I alla fall inte offentligt, men känns det som om det är dags nu igen.

Östersund är en mysig lite stad. Relativt trivsamma människor (när dom inte är fulla och vill slåss), trevliga gatumiljöer (som kommunen gärna förstör med idiotiska byggnationer och arkeologiska utgrävningar) och hyfsat utbud av shopping (om man nu anser att Rusta är hög klass). När jag tittar omkring mig så känns det bra, på ett lagom svenskt sätt. Men sen sätter eländet igång.

Som ett sataniskt muller från helvetets mörka hörn så börjar panflöjtarna ljuda som jättelika demonkråkor över stadens gator. Ett kulturellt mörker lägger sig över gatorna och alla tycker det är SÅ mysigt med lite mångkulturell musikalitet som i stort sett bara består av vidriga covers på ledmotivet till Titantic.

Proggarna och world music-fanatikerna som just kommer från Indiska med välfyllda påsar blir helt i extas över denna mäktiga kulturskymning som förtrollar deras ögon och fördärvar våra öron!

För i varje hörn står en panflöjtsorkester. Vart ifrån dom kommer vet jag inte, men dom dyker upp som mögelsvamp på lågprisost. Är det inte Titantic-medmotivet så är det Enya som tolkas, eller varför inte Mio min Mio-musiken... och ibland till och med John Lennons Imagine.

Som en panflöjtarnas McDonalds så lockar dom på natur-människorna plastiga tut-replikor, sjalar som troligen är sydda i Norge av ålderdomliga fiskargubbar och en oerhörd mängd hemska covers.

Jag tycker vi ska hämnas. Vi ska hämnas ordentligt. Vi ska ta det värsta vi har i Sverige och slå till på stort. Mitt förslag är att vi skrapar ihop alla folkdräkter vi har och skickar en arme av dragspelsorkestrar till Sydamerika där vi placerar dom i varje hörn och låter dom spela otäcka versioner av t ex Sommaren är kort, Yellow Submarine, svenska nationalsången, ledmotivet till Rapport samt andra klassiker.

Kanske blir det krig mellan våra länder. Men vad skulle vi inte kunna göra för att få bort BÅDE dragspels-hurtbullar och panflöjts-indianer från våra gator?

tisdag, juli 11, 2006

Fredolf



Nästa år den här månaden så gifter jag mig för övrigt om allt går väl. Det känns lite spännande faktiskt.

söndag, juni 25, 2006

Chock. Gråt. Ångest. Eller?

Jag är ihop med en thailändare. Chock. Gråt. Ångest.

Nej, givetvis inte. Ja, jag är ihop med en thailändare, men det är ingen chock, gråt eller ångest över det. Inte det minsta. Dock så verkar det som om många hederliga svenskar har väldiga fördomar. Fast dom förnekar givetvis det.

Är det inte mot muslimer (jag hade en arbetskamrat som påstod att hon var rädd för muslimer... är hon en stor eller en liten idiot?) så är det i det här fallet mot thailändare. Kanske beror det på svenskarnas vanliga försök att vara så självgoda och lagom som möjligt. Inget får sticka ut. Ingen får vara duktigare, ambitiösare eller bättre än någon annan.

Ibland tror jag svenskarna är minst lika dåligt pålästa som amerikanerna.

Men vad kommer då min irritation ifrån? Jag är uppvuxen i ett smått problematisk familj. Inte guds bästa barn direkt. Men alltid öppna för nya saker, nya kulturer. Inget skitsnack här. Jag har lärt mig respekt för andra människor, såna som förtjänar respekt, att inte dra folk över en kam och att alltid ha sinnet öppet. Och då är det extremt irriterande att få uppleva fördomar från ett gäng till synes normala intelligenta person, flera av dom homosexuella (liksom mig själv) och som borde ha lärt sig vad fördomar är och hur man hanterar dom.

Det är inte första gången jag har blivit varnad för att ge mig i lag med en thailändare. För thailändare, speciellt dom som befinner sig i europa, är ALLTID prostituerade. Alltid. Finns inga undantag. Dom är giriga. Vill åt rika svenskars pengar (jag är svensk, men inte rik ska tilläggas) och är extremt promiskuösa. Sedan jag och min man blev ihop i slutet av 2006 så har jag fått höra detta över 10 gånger. Under mina tiotal år som homosexuell så har jag fått höra liknande saker om homosexuella direkt till mig själv kanske fyra gånger.

Men det är mer okey att vara rasist. Svenskar är små människor. Väldigt små. Och primitiva.

Jag tänker inte blotta mitt förhållande här och nu, skulle aldrig falla mig i. Men det gör mig rent utsagt FÖRBANNAD att få höra dessa ointelligenta inlägg angående det jag och Billy har tillsammans. Det kan ju inte vara något annat än avundsjuka.

Den svenska avundsjukan. Så låg, så låg.

Fred

lördag, juni 24, 2006

Töntboll

Det var skönt att Sverige förlorade. Annars hade vi haft en miljard självgoda fulla svenska kräk på stadens gator. Själv har jag kollat på Seagal-film och druckit Pepsi.

fredag, juni 23, 2006

Så här ska man fira midsommar!


Nog sagt om det!

onsdag, juni 21, 2006

CS

Fick detta messet på ett forum häromdagen:

"Hejsan Fred:D
Vill bara ge dig en stor eloge för Camp Slaughter.
Tyckte verkligen att DU gjorde hela filmen, såg den först igår och jag
hade hört delade meningar om filmen och hade inga höga förväntningar
men efter filmens slut så var jag positivt överraskad.
Vi behöver mer svenska slasher filmer och det känns skönt att personer som du verkligen lever upp till svensk skräckfilm och levererar en så rysligt underhållande film som Camp Slaughter :)"

måndag, juni 19, 2006

Thomaz - Stjärna på himmelen


Så här ser min vän Thomaz ut och det är framsidan på singeln till hans underbara låt "Stjärna på himmelen". Jättebra låt verkligen. Vi gjorde videon till den dessutom :)

Se till att köpa singeln och sedan fullängdaren när den kommer. Jag har lyssnat och jag är full av beundran!

Kram Thomaz, du är bäst!

tisdag, juni 13, 2006

Magiska siffror

07/07/07

tisdag, juni 06, 2006

Thailand

Vi har börjat planera vad vi ska hitta på i Thailand. Det som är mer eller mindre spikat nu är lite djungel-hiking i Khanom, på ett berg som (vad jag förstått) heter Dardfar. Vi ska även tälta på Billys mark i Khanom en natt. Vapen och överlevnadsutrustning ska givetvis med. Naturligtvis så ska vi till Koh Panang och besöka Full Moon Party samt se fulla skandinaver göra bort sig grovt. Ska bli underhållande.

Så vi får se vad vi bestämmer härnäst.

Skriver

Länstidningen ringde igår och undrade om jag kunde skriva nåt om vilka filmmarathon man kunde ha om man inte ville gå på Storsjöyran, så nu sitter jag och försöker komma på kärleksfilmer (som ska vara ersättningen för den första festivaldagen). En Kärlekshistoria hör ju det. Även Dellamorte Dellamore. Men vad mer?

söndag, juni 04, 2006

När staden inte hinner med

När man växer som människa och staden man bor i inte hinner med, ja då är det nog dags att bege sig.

söndag, maj 28, 2006

Snatteri-snattera

Hade just handlat på Willys i lördags. En ung kille, kanske 13-14 år, rusade förbi mig som om det brann i ändan på honom. Efter kom en kort, bredaxlat civil vakt och skrek "vänta!". Precis utanför portarna så fick han tag i pojken, drog ner han på marken och höll honom fast om midjan. Pojken verkade panikslagen. Sedan så lyckades vakten släpa med sig vakten till glasdörren in till Willys där han grabbade tag i dörrkarmen och höll sig fast där. Samtidigt plockade vakten upp en mobil och ringde efter assistans.

Jag tror inte på våld. Men jag tror att vakten tror att han fick en guldstjärna i himlen för att han fångade en fjortis som kanske som högst hade snattat en chokladbit eller kanske en lättöl. Personer som inte lyckades ta sig in på polishögskolan brukar bli vakter, och det är väl inte mer än rätt. För då får dom förnedra sig själv i nån fejkad machobullshit så mycket dom vill. Och vi andra skrattar.

Hade jag inte varit så feg så hade jag sagt åt honom att ta det lugnt med pojkspolingen. Det är bara ett barn. En rejäl utskällning av butikschefen hade räckt för att grabben aldrig skulle göra om nåt sånt. Nu fick han höra "Du är gripen!" från en grisflåsande apa som var typ dubbelt så kort som honom. Patetiskt.

torsdag, maj 25, 2006

Aftonbladet visar sin traditionella okunskap


Detta är "Pinman", enligt Aftonbladets inkompetenta journalist Eva Buskas.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,831270,00.html

Kvällstidningarna visar prov på sin enorma research och kunskap när det gäller omvärlden. Hur hon kunde misstolka en av världens mest kända skräckikoner och inte ens orkat kollat upp namnet går bortom idioti. Men hon är ju en journalist på Aftonbladet...

Dom kan lika gärna ta tillbaka Tom Hjelte om dom vill fortsätta hålla god kvalité och moral ;)

måndag, maj 22, 2006

Brädbiten

Kort slapstick-rulle som vi gjorde nyligen:

http://video.google.com/videoplay?docid=-3418782064570962873

söndag, maj 21, 2006

Stjärna På Himmelen


Så var den senaste musikvideon klar, denna gången Thomaz Ransmyr med sin väldigt vackra sång "Stjärna På Himmelen".

And the storslyna goes down!

Jag är ingen fan av Eurovisionschlagerfestivalen (tjugoåtta bokstäver!) och jag såg inte ens finalen. Men efter att ha kommit ut från bion efter att ha sett den utmärkta Da Vinci Code så fick jag ett sms om att Finland hade gått och vunnit!

Och det var jävlig skönt.

Inte för att jag har så stor fascination för deras låt, men att dom är utklädda till monster och är finner gör mycket - det är riktigt bra, och låten var ju bättre än storslynans trams-låt.

Skönt att hon fick sätta vinsten i vrångstrupen. En förlust för moralhororna och en seger för tok-rockarna.

Och så lite humor från dagen.se

"Carola säger till Dagen att hon haft ett starkt stöd i Aten och att hon upplevt en stark gudsnärvaro inför finalen. Hon berättar att hon fått många tillfällen att berätta om sin tro, både för enskilda personer och på presskonferenser.
– Det är faktiskt så att jag blir rörd till tårar. Jag känner mig otroligt tacksam till människor som lyfter mig. Herren ger det som behövs för de här olika upptågen man gör. Det har varit ett positivt kaos, säger Carola"

torsdag, maj 11, 2006

Kraftverk 3714 för 99 kr!

Jepp, lite vår-rea på Discshop och nu under en viss tid så kostar den endast 99 kr! Spring och köp!

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?ref=&id=47064

I övrigt så är jag inte ledsen över det missade filmjobbet. Jag får ju faktiskt göra nåt som är roligare, dvs spendera tiden med att resa runt i Thailand tillsammans med min pojkvän.

Det är totalt oslagbart!

tisdag, maj 09, 2006

Fuck!

Jag fick ett erbjudande idag från ett mellanstort bolag att arbeta som producent på en långfilm... MEN under den tiden, min semester, så är jag bortrest till Thailand :( Fitta!

söndag, maj 07, 2006

Lifeforce

Lifeforce kanske är den ultimata genrefilmen. Det är ingen utpräglad skräck. Ej eller science-fiction, och ändå så innehåller den allt från rymdskepp (jordiska som utomjordiska), utomjordingar, exorcism-aktiga utdrivningar, vampyrer, zombies, lite gore, jättestora explosioner, astronauter, både kvinnlig och manlig nakenhet och allt detta med en budget på tjugofem miljoner dollar och med regissören till Motorsågsmassakern!

Ett gäng astronauter, ledda av Steve Railsback, upptäcker ett stort paraplyliknande skepp i svansen på Haileys komet. Dom äntrar skeppet, hittar gignatiska (döda) fladdermössliknande varelser samt tre nakna människor, en kvinna och och två män. Ett tag senare så hittas skeppet övergivet och det verkar som om alla astronauterna är döda. Men kvinnan och de två männen finns kvar i perfekt skick. Man plockar ner dom på jorden, och givetvis vaknar alla tre till liv och börjar energisuga sig igenom rollbesättningen. Deras offer blir förvandlade till zombie-liknande varelser som bara vill suga mer energi och snabbt så börjar "pesten" sprida sig som en löpeld över England. Samtidigt måste Railsback försöka hitta igen kvinnans kropp och ta dö på henne en gång för alla, för det är ju inte lätt att hitta en bodyjumper mitt i allt elände!

Kan det bli dåligt? Nej, inte det minsta. För detta är nog en av Tobe Hoopers mest perfekta regijobb. Jag gillar i ärlighetens namn det mesta han har gjort. Han gillar svart humor och vridna karaktärer, men denna filmen är en väldigt rak historia med väldigt lite humor och väldigt raka karaktärer. Inga rednecks som spelar över direkt. Istället så är det en mycket fin rollista med en enorm mängd fina brittiska karaktärsskådisar och Steve Railsback i högform. Genreveteraner som Frank Finlay (har varit med i allt från brittisk till italiensk skräck), Michael Gothard (fantastisk skådis som sleazade runt i Scream and scream again samt spelade iskall mördare i Ur dödlig synvinkel) samt andra hårdingar som Patrick Stewart och Aubrey Morris (Frenzy och A clockwork orange) gör utmärkta biroller.

Cannon, det fantastiska bolaget som vräkte ut cool genrefilm på åttiotalet, spenderade nära 25 miljoner dollar på att få till sin första riktiga mega-blockbuster. Klaus Kinski var involverad ett tag. Även John Gielgood och Olivia Hussey. Michael Winner var också på gång att regissera. Vad som sedan gick snett är svårt att säga. Kanske var den för gammaldags i sin stil? Kanske krävde åskådarna mer rymdstrider? Kanske var den för brittisk helt enkelt. Att Hooper gör ett bra jobb och att det är en bra film går inte att förneka, men det krossade nästa Hoopers karriär och satte nästa Cannon i konkurs (iofs var dom väl nära det i många fall). Golan-Globus var två producenter som älskade film. Som älskade film i den grad att dom satsade oerhört mycket pengar och massproducerade relativt bra kommersiella filmer och tjänade igen på tok för lite. Ibland investerade dom i filmer med vetskapen om att det skulle bli en ekonomisk förlust, men älskade mediet för mycket för att säga nej. Så det var en konstig hybrid av ren kommersiallism och en mystisk konstnärlig integritet. Jag gillar det mesta dom gjorde tillsammans och detta är en av höjdpunkterna.

Läs gärna mer om mina favoriter här: http://www.cannonfilms.com/

Till skillnad från många andra filmer i samma budgetskala från den tiden så kan man verkligen se varenda dollar på bild i den här rullen. Det är stort, fett, påkostat och det stegras bara hela tiden. Och jag bara njuter.

Jag tror de flesta idag skulle uppskatta Lifeforce väldigt mycket, och ni som inte sett den, ta och göra det. Annars blir det smisk.

Fred

lördag, maj 06, 2006

The Hills Have Eyes

Jag hade starka förhoppningar om The Hills Have Eyes, och vansinnigt nog så levde filmen helt upp till mina förväntningar. Det som orginalfilmen saknade, i min mening, var karaktärer som man verkligen brydde sig om. Denna gången så gjorde det fan ont i själen att se vissa karaktärer dö och man jublade när mutanterna fick bita i gräset när det var dags för hämnd.

Hämnd är inget att skämmas över, och våra hjältar hade inga som helst problem att brutalt ge tillbaka mot mutanterna - och det utan att dom verkade känslolösa eller apatiska. Snarare tvärtom. Att mörda med hjärtat kan man väl säga. Skådespelarmässigt var den imponerande, och det var en övertygande amerikansk kärnfamilj med fd hippie-föräldrar som växt upp och blivit konservativa och religiösa vapen-förespråkare. Spelet (och samspelet) mellan Ted Levin och Kathleen Quinlan tillhörde bland det vassare jag sett på bio på ett bra tag, och deras barn agerade faktiskt som riktiga tonåringar (och lite äldre). För det är fullt naturligt för en tonårspojke som förlorat både det ena och andra att börja gråta. Det är nåt man inte ser ofta. Visar på en stor mogenhet hos manusförfattarna. Så vi slapp macho-bullshit från tonårssonen. Han gjorde det han skulle, men med stor smärta.

Mutanterna är kanske lite mer skissartade, men på nåt sätt så kunde jag förstå varför dom stannade kvar. På nåt sätt så var det här den slutgiltiga uppgörelsen mellan två former av amerikanska kärnfamiljer. Generationen från det kalla kriget och den generationen som ville bort från all ondska, men slutade med att dom begravde sig i religion och vapen-fetishism istället. Ironin var stor när en mutant blev spetsad med den amerikanska flaggan, men å andra sidan var det samma sak eftersom mutanten hade gjort exakt samma sak innan.

Jag kanske överanalyserar. Men Craven är en intellektuell och regissören Aja verkar vara en bright kille, så det är nog mer bakom det hela än bara blod. För blod är det i mängder. Med tanke på att det ska komma en unrated version så kan jag knappt gissa vad dom lämnat ute eller vill förlänga. För detta var nog den mest grafiska skräckfilmen jag sett på bio på väldigt länge (jag räknar inte Braindead eftersom det är en skräckkomedi). Det var sällan som nåt skedde off-screen och effekterna var riktigt imponerande. Både gore-effekter och vanliga make-up effekter. Vissa av make-up-grejorna var uppenbarligen gjort med digitala effekter (t ex Ruby) och det såg enormt bra ut.

Kan tillägga att jag satt på helspänn nästa hela tiden. Det var en spännande film, även bakom allt gore och våld. Den grep tag i mig, fick mig att må illa, fick mig att lida med karaktärerna, fick mig att jubla åt hämnde och den fick mig att faktiskt må riktigt bra.

För övrigt såg jag den HELT ensam i Östersunds näst största salong. Kändes som världens mest påkostade hemmakväll framför hemmabion :D

Fred

måndag, maj 01, 2006

Bond-O-Rama

Fan vad bra nya Bond-filmen verkar. Spana in den nya franska teaser-trailern:

http://perso.kidlogis.com/maya007/TRAILER_CASINO_ROYALE.wmv

söndag, april 30, 2006

Brädad

Idag så har det varit full fart! Vi har spelat in en kort slapstickfilm som heter Brädad (eller kanske Brädbiten) i delvis samma stil som Sale, fast mer Benny Hill-buskis (utan storbystade damer). Jag spelar en väldigt korkad hantverkare som egentligen bara går omkring och slår folk, utan att veta om det, med en planka.

Coola stunts av Team FX också. Bland annat en schyst Jackie Chan-hyllning.

onsdag, april 26, 2006

Flyttar inte ifrån Östersund

Har funderat på saken, och jag blir kvar här. Jag letar inte lägenhet eller söker jobb i Stockholm längre. Själva tanken att flytta kändes mer som en dålig ursäkt för nånting, vet inte riktigt vad. Vad säger att jag skulle bli lyckligare i Stockholm än i Östersund? Ingenting egentligen. Vänner och kollegor har jag ju också i Östersund och här har jag ju jobb nu också, som ger en ok inkomst varje månad. Att flytta till Stockholm hade bara ökat på utgifterna och man hade ändå bara gått plus-minus-noll i slutänden.

Jag tror jag bara har större planer och visioner med mitt liv än vad många förstår. Jag nöjer mig inte med det sämsta, jag vill ha det bästa. Jag vill ha en god inkomst som stämmer överens med det landet jag ska flytta till. Jag och Billy försöker ju skrapa ihop pengar till hus i Thailand och det vore bra. Inkomsterna jämfört med dom svenska är inte så stora, men man kan ändå leva väldigt gott. Och eftersom jag inte vill ha med Sverige att göra så känns det som ett bra och nyttigt mål.

Men fram tills dess så får det bli Östersund.

måndag, april 24, 2006

Ett ordspråk på födelsedagen

Fyllde 29 år igår, söndagen den 23:e april, och det finaste jag hörde var från min portugisiska vän som drog till med ett gammalt ordspråk: "Gammal hora tjänar mindre". Så det var snällt ;)

fredag, april 21, 2006

Den Trettonde Krigaren

Den trettonde krigaren var en film som fick minst sagt ojämn kritik när den dök upp 1999. Enligt legenden så skulle den ha släppts 1998, med inspelningen förlagt 1997 åtminstone, men bråk mellan regissören John McTiernan och producenten Michael Crichton fick filmen att skjutas upp hela tiden, Crichton reshootade en del scener och bytte kompositör. Olycksbådande, eller hur?

Dessutom byttes titeln från det betydligt hårdare "Eaters of the dead" till det mer kommersiella "The 13th Warrior", det senare med syftning på Antonio Banderas karaktär - vilket ger fel associationer, eftersom filmen är en betydligt intressantare produkt än vad den nya marknadsföringen ville ge sken av.

Banderas spelar en muslimsk poet som blir förvisad från Bagdad efter att ha haft en affär med en mäktig mans fru. Han blir utsedd till ambassadör i nån obskyr provins och beger sig ut på resa. På vägen stöter han på ett gäng vikingar som också är ute på upptäcktsresa. Trots olikheterna så blir Banderas god vän med vikingarna och följer med då det visar sig att en hövding har sökt deras hjälp (det är här han blir utsedd till den trettonde krigaren som måste följa med för att hjälpa till) eftersom dom blir överfallna av björnaktiga varelser som kommer med dimman och hugger huvudet av folk och slaktar rent allmänt.

Väl på plats så finner dom en vikingaby som är väldigt tärd och fattig. De flesta män mellan 15 och 50 är döda och hövdingen är uråldrig och sjuk. Men björnvarelserna fortsätter att slå till och blodet skvätter än åt det ena och än åt det andra hållet. Givetvis så listar man ut att varelserna egentligen är människor utklädda med björnpälsar och stora obehagliga klor och man ger sig ut på jakt för att en gång för alla ta dö på dom.

Det märks att det finns så mycket talang bakom den här filmen. Karaktärerna är väl utmejslade och välspelade. Måste vara dom enda icke-fåniga vikingarna i Hollywoods historia. Banderas gör en bra insats som en ganska blygsam och tillbakadragen person som absolut inte är nån direkt hjälte i filmen. Han samarbetare med dom andra som ett team, gör misstag, kommer med goda förslag, lär sig saker och studerar den nya kulturen och fasar för björnmonstrena.

John McTiernan är en grymt bra regissör. Givetvis har han gjort svagare filmer, men överlag så får han till brutala och effektiva actionsnurror och kan dessutom hantera karaktärer och flödet i historien också. Här verkar det som om hans vision har fått bita i gräset dock. Ursprungsversionen var minst tio minuter längre och innehöll troligen mer karaktärsutveckling. Vilket filmen skulle ha tjänat på att ha mer av. En del karaktärer försvinner eller rinner ut i sanden och ibland sker det helt enkelt kontakter för snabbt. Som om det saknas stora tjok därmellan. Slutstriden kommer lite väl snabbt också är väldigt snabbt över, som om producenten bara velat få filmen att sluta nån gång (den är inte så väldigt lång, lite över nitto minuter). En mer känd sak som gjordes om var björnfolkets kvinnliga Gud, som i denna versionen är en ung kvinna, men som i ursprungsversionen (och som filmades) var en äldre kvinna. Uppenbarligen så ansåg producenterna att det inte gick bra ihop att en hjälte halshugg en äldre kvinna, utan tyckte det var bättre med en yngre. Logikens mysterier.

Våldet är relativt grafiskt, men även här får jag en känsla av att saker och ting har trimmats ner för att göra filmen mer mainstream. Vi bjuds på några grafiska splatter-inslag, bland annat när en viking får huvudet avskuret med ett stort svärd och en bröstkorg som hackas upp lite oväntat. Men det känns som det har funnits mer, speciellt i slutstriden. Innan dess så är det faktiskt en strid under natten som är betydligt mer imponerande och våldsammare. Så vad som hände där vet jag faktiskt inte.

Så även om Den Trettonde Krigaren har sina svagheter så är det en underskattad film som fick lite oförtjänt med skäll vid premiären. Den är välspelad, våldsam och mörk (väldigt mörk dessutom) och är inte allt för fånig.

Dessutom så hade denna aldrig kunnat gjorts efter 9/11, för tror ni amerikanarna hade klarat av att se en film där huvudpersonen var en stolt och Allah-dyrkande muslim som slåss tillsammans med brutala Oden-dyrkande vikingar, dessutom där båda religionerna möts med respekt, både i tron och de människor som har den uppfattningen.

Köp den. Finns billigt lite överallt.

Fred

lördag, april 15, 2006

Homokultur

För ett antal år sedan så höll jag och en kollega i en animationskurs. Det var livat. Minst sagt. Barn åt alla håll, tekniskt ovetande vuxna och så vi två ynglingar därmellan som kände att vi ville lära ungarna att utvecklas, leka, fantisera och att öppna ögonen för det rörliga mediet.

På kvällen hamnade vi på en officiell middag tillsammans med kulturchefen (åtminstone var han det då, nu vet jag inte) i det jämtländska området och det typiska frosseriet på skattebetalarnas pengar satte igång. Jag klagar inte, det var utsökt mat, men det var andra saker som fick mig att fundera över vilken kompetens som pengarna egentligen gick till. Det dröjde inte längre innan kulturchefen började klaga över Lukas Moodyssons Fucking Åmål, den lilla charmerande storsuccén om ungdomskärlek och tonårsproblem. Filmen gjorde flickorna homosexuella. Plötsligt så blev alla tonårsflickor något så läskigt som lesbiska. Vidare ledde filmen, och samhället överlag, till att fler med homosexuella och att Jämtland skulle avbefolkas. Kulturchefen hade själv en god vän som var homosexuell, en kompositör, och denne hade vett nog att inte vara öppen med sin läggning. För det senare alternativet var naturligtvis det enda vettiga. Homosexuella skulle helst inte visa sina känslor öppet.

Han fortsatte att raljera som den vita medelsålders man han var, och trots att jag är van med sånt här, så började jag verkligen känna mig obehaglig till mods. Detta är ju trots allt en man som arbetar med barn och ungdomar och som ska verka som en positiv förebild för dessa. En som ska ledsaga dom vidare i sina liv och i sina kulturella intressen.

Jag blev påmind om denna otrevliga kväll nån timme innan jag skrivet detta. Denna gången gällde det en rektor på en av Östersunds högstadieskolor. Även han en förebild för ungdomarn, men även grovt homofobiskt i och med att han är involverad i en av stadens frikyrkor och velat medverka till att sparka ut homosexuella ur sin kyrka samt även frånta dessa alla former av ledarpositioner. Givetvis blir jag arg, men en kyla har väl kommit över mig under senare år. För som homosexuell så blir man van.

Givetvis finns det fler homosexuella kulturarbetare i Östersund och Jämtland, men på något sätt så homosexuella väldigt undanskuffade fortfarande. Det är som om vi inte finns och när vi väl ställer oss upp och gör nåt som dessutom kan relatera till vår läggning så får man en klapp på huvudet och sedan så riktas blickarna mot mer säkra kulturprojekt där ingen riskerar att bli för provocerad.

Homosexualitet handlar inte enbart om sex, till största delen handlar det faktiskt om kärlek - precis som i alla heterosexuella landstings- och kommuntjänstemäns liv. Men prydheten för det okända skrämmer dom som är uppfödda med den traditionella jämtländska kulturen, lokalrevyer och naturpropaganda. Det finns ingen plats för homosexuella och deras liv och arbete i Jämtlands kulturliv. Frågan är om det är för att det är personer som rektorn och kulturchefen som sitter på styrande poster? Människor som låter sin inskränkthet styra valet av vilka som får arbeta, vilka projekt som genomförs och vilka som blir godkända ur ett politiskt korrekt perspektiv.

Att gilla Jonas Gardell och Rickard Wolf är okey. Att gilla Sven, Börje, Ulla, Stina, Petter, Nils och andra gräsrötter på lokal nivå är en skrämmande tanke. Speciellt eftersom alla vet vad homosexuella håller på med. Eller tror att dom vet vad dom håller på med.

Att jag är öppet homosexuell handlar inte om att jag vill skryta eller verka speciell. Att jag gärna blandar in HBT-tema i de produktioner jag gör handlar inte om att vinna billiga politiska poäng hos folk utanför länet. Att jag debatterar om homosexuellas rätt i tidningarna handlar inte om att jag vill vara kaxig och överlägsen. Allt handlar om att visa hur normalt det är. Hur många vi är. Att pressa undan heteronormen till ett jämtlikt samarbete där kulturchefer och andra beslutsfattande får kicken om dom inte behandlar alla lika och slutar med svågerpolitik.

Men kanske främst att visa de homo- och bisexuella som inte kommit ut ur "garderoben" att det finns fler som dom och att vi skiter i vad folk säger. Jag vill påverka ungdomar till en öppen och icke bakåtsträvande attityd gentemot sina medmänniskor och kanske, på längre sikt, påverka de som bestämmer i kultur och landstingsfrågor har värdiga och öppna åsikter om andra människor. För mig är det en viktig del i vad offentliga kulturpengar ska gå till. Öka acceptans för oss som inte lever efter heteronormen.

Jag hoppas att fler slår följe. Oavsett ni är tjänstemän, skådespelare, musiker, biljettklippare, filmare eller bara såna som anser att kulturen är till för alla. Oavsett sexuell läggning.

onsdag, april 12, 2006

thailand

Nu har pojkvännen gått och köpt sig 6400 kvadratmeter land på fastlandet, förutom dom 400 han äger på Koh Samui. Nu är bara frågan vad vi ska göra med marken. Det på Samui vill vi gärna ha ett hus på, men på fastlandet... ja, en bondgård kanske? Eller nån form av odling? Vi får väl se...

tisdag, april 11, 2006

Vilgot

Jag kan inte påstå att jag har nån speciell relation med Vilgot Sjömans konst. Men han verkade vara en skön snubbe som gick sin egen väg, gärna retade moral-aporna och stod för det han gjorde (vilket allt för få filmskapare gör).

I söndags så var jag på filminspelning, Roy Anderssons nya rulle "Du Levande" (premiär på Cannes 2007) och när jag gick ut från filmhuset så mindes jag att jag hade sprungit in i Vilgot där år 2000. Han hade problem med att öppna dörren, eftersom det användes en väggknapp för det, och jag hjälpte honom. Nästa morgon får jag veta att han dog i söndags.

På nåt mystiskt sätt så förenades jag med svensk film under den kvällen. Dels arbeta med en av dom mer udda filmarna och samtidigt minnas tillbaka mitt korta möte med en av dom mest kontroversiella filmarna.

Sedan gick jag hem, försökte få av mig allt vitsmink och somnade gott.

torsdag, april 06, 2006

Roy is da shit




On sunday me and Roy A is da shit together. I alla fall med 219 andra personer i filmhuset. Ska bli kul att filma en scen på 1,5 minuter i mååånga, lååånga, timmar.

Återkommer med rapport.

onsdag, april 05, 2006

Dagens rubrik

"Analmasserande läkare spred skräck i Jämtland"

- Det kan inte bli bättre än så.

Fanns med i LT, 060405.

söndag, april 02, 2006

Tio Minuter

Det lutar åt att jag och Mattias Bloom tar och filmatiserar mitt gamla kortfilmsmanus Tio Minuter. Inspelning sker i Stockholm och skådespelare blir antagligen gamla bekanta. Lättast så. Och bakom kameran så lite folk som möjligt.

Tio Minuter är ett välskrivet och bra manus som valsat runt länge, men orkar vi inte längre vänta på att nån ska ge oss pengar, så vi kör gerillastilen och filmar det ändå.

Frågan är, finns det någon lagom gubbig gubbe mellan 50-65 år som kan spela "grannen"? Vore schyst med nån gammal favorit. Vi får väl se vad vi gräver upp.

måndag, mars 20, 2006

nuochdå

Jag har aldrig varit en sån där som blickar bakåt och tycker det var bättre förr. Jag blickar bara framåt och tycker det är bättre nu än vad det någonsin varit. Oavsett det gäller kultur eller samhälle.

Men jag verkar vara relativt ensam om det.

fredag, mars 10, 2006

Självcentrering

En blog är nästan alltid självcentrerad. Men eftersom det är en form av dagbok kan man säga, så är det ju så.

Vad jag inte klarar av är folk som bara kan snacka om sig själva och sina projekt. Det enda som är viktigt är att dom har gjort något roligt, att dom har klarat av nåt, att dom lyckas. Dom skiter fullständigt i alla andra runt omkring.

Det är såna människor som inte förstår hur krossande deras ord kan vara om man själv har en jobbig period. Människor som hela tiden vill ha självbekräftelse och beröm, en dunk i ryggen och ger kanske en plikttrogen dunk tillbaka.

Sånt krossar mig i alla fall.

Jag har klart och tydligt sagt att jag inte är intresserad av filmbranschen längre. Kanske som skådis, men inget mer. Men hela tiden får jag höra hur folk bara ringer upp mig för att berätta om hur duktiga dom är, när det snacket mer eller mindre är ett hån mot det val som jag har gjort.

"Titta vad jag är duktig och kunnig, när inte du gjort ett skit"

tisdag, mars 07, 2006

Ratad

Hade jag varit bisexuell så hade jag bara blivit ratad av dubbelt så många.

torsdag, mars 02, 2006

Frustration

Det känns som om jag brinner upp inombord av frustration. Lågorna slickar ögonhålor och öronöppningar. Allt jag vill göra vill bara komma ut och bränna ner skiten runt omkring, men jag klarar inte att släppa på trycket och bara släppa loss kreativiteten. Det känns som om jag är låst. Som om jag bara kommer att hamna framför en trist dataskärm resten av livet. Välja den förbannade tryggheten framför det som faktiskt gör mig lycklig.

Jag har fått nån form av visstidsanställning. Kan inte säga att jag är glad dock. Det är ett trist och relativt ointressant jobb som inte ger speciellt bra betalt och främst av allt hindrar mig från att realisera allt annat jag vill göra. För att göra saker så klarar jag inte av att vara ensam, men det känns som om kollegor, vänner, bekanta väljer tryggheten framför teven istället för att vara ute och skapa. Man är trött och sliten. Jag förstår dom, tro nu inget annat. Det som känns extra skrämmande är att risken att det ska hända mig är extremt stor. Att man sliter en hel dag vid ett hemskt arbete och sedan bara känner att slösurfning och TV-zappning är det enda vettiga.

Men jag vill inte komma till det stadiet. Jag vill inte ha den formen av liv. Det är att slösa bort den lilla talang och kreativitet man har.

Det vore underbart att bara slita loss huvudet (bildligt talat) och låta alla idéer man har bara strömma ut som en jävla thailändsk flodvåg. Spola bort allt överflödigt runt omkring, bara fokusera på att rensa upp omgivningen och satsar på att bygga nytt. På att skapa nya "mästerverk". På att realisera idéer och projekt. Att bara tillverka drömslott av fysiskt material. Att arbeta på musik fast jag inte kan komponera. Att sjunga fast jag inte kan ta ton. Det vill säga sånt som gör mig lycklig. Som får mig att leva.

Som jag ser nu så tar den delen av mitt liv slut i samma ögonblick som jag äntrar företagets lokaler och blir en "svensson". Jag vill inte bli en svensson. Dom behövs, men jag vill inte vara en sån. Jag vill hellre göra det där andra som alla andra tycker är konstigt eller obskyrt, perverst och mystiskt, pretentiöst och sjukligt.

Jag hoppas jag vaknar upp ur den här zombifierande mardrömmen snart. Och får ett liv.

måndag, februari 27, 2006

Planespotting

Min mor pysslar med planespotting. Det är som trainspotting. Fast med flygplan.

måndag, februari 20, 2006

Kraftverk 3714 nominerad i Dvdforum Awards 2006!

Jag är väldigt förvånad, men också glad, att Kraftverk 3714 har blivit
nominerad som bästa dvd-utgåva (region 2) samt bästa extramaterial
(region 2) på Dvdforum.

Sidan är ju Sveriges största dvd-sida och nomineringen är väldigt stor!

Våra konkurrenter i nämnda kategorier är Batman Begins, Star Wars
Episode 3, Sin City och några andra väldigt stora titlar. Så det är
roligt att Kraftverk sticker upp och visar sitt missbildade tryne :)

http://www.dvdforum.nu/tavling/awards/

Detta är återigen en stor seger för film producerad i Jämtland och det
visar bara att om vi bara vill, så kan vi slå resten av Sverige med
häpnad - utan att för den delen ge avkall på konstärlig kvalité. Även
en mystisk arthouse-skräck-science fiction-drama-thiller-surrealism
kan ge ett litet fotavtryck mot dom stora namnen.

Mvh
Fred

lördag, februari 18, 2006

äntligen

Äntligen tog han bort länken till min blog från sin blogsida. Det var efterlängtat. Jag tycker dock hans blog är relativt bra, så jag behåller länken till hans sida utan att tveka.

torsdag, februari 16, 2006

Brända Bobby

Det har varit en del skriverier angående den försvunne Bobby i Göteborg samt att hans föräldrar (mamma och styvpappa) är häktade för mord. Jag betvivlar det inte. Det tisslades om det redan när han försvann och uppenbarligen har polisen blivit säkrare och säkrare.

Det som jag kommer att bli irriterad på är att det har skrivits lätt om att modern har varit rädd för mannen och att mannen dömts för våldsbrott innan. Detta är antagligen ett led i att återigen försöka frånta kvinnan ansvar och låta henne också vara ett offer i det hela. Antagligen kommer advokaten begära henne friad på grund av det kvinno-offer hon är.

MEN jag säger som så. Har man uppenbarligen medverkat till sin sons död och dolt det under såpass lång tid, ja, då kan man inte skylla på att man är rädd för mannen. Då är man lika skyldig själv och bör straffas lika hårt. Jämtlikhet i lagen också hoppas jag. Spärra in grisarna i all evighet.

tisdag, februari 14, 2006

Huvudlöst skvaller i Umeå

Efter skvallorblaskornas rapport om halshuggning av den homosexuella pingstvännen i Umeå så kan man ju undra över vad medlemmarna i församlingen skvallrar mest om just nu: att det skedde en läskig halshuggning eller att mannen dom trodde dom kände var homosexuell.

Människan är primitiv. Det är bara så.

måndag, februari 13, 2006

Cinerama

Imponerande kortfilm av Fred Anderson
2006-01-29
Den Östersundsbaserade regissören Fred Anderson är framförallt känd för att vara en förespråkare för svensk independent/lågbudgetfilm, och för att ha varit skådespelare i den utskällda skräckfilmen Camp Slaughter. Andersons kortfilm Hör hans röst, som visas på Göteborgs Filmfestival, är dock något helt annat. Det är en tre minuter lång och oerhört personlig dokumentärfilm. Anderson (som själv är homosexuell) har tagit tre hotfulla och mycket obehagliga meddelanden som talats in på RFSL Östersunds telefonsvarare, och lagt dessa meddelanden som ackompanjemang till bilder på sig själv som barn. En smått briljant filmidé, som också resulterar i något av det mest påträngande och intressanta jag sett på länge. Fred Anderson lyckas på tre minuter säga mer än vad de flesta inte ens förmår göra på två timmar. Imponerande.

Fotnot: Hör hans röst visas söndag 29/1 kl. 20.00 och måndag 30/1 kl. 15.00


Av: William Oudhuis

http://www.cinerama.se/index.asp?view=article&aid=102

måndag, februari 06, 2006

Den sista

Ibland får jag inspiration. Som en blixt från klar himmel, för att använda ett slitet uttryck. Ofta varar den i en-två dagar för att sedan falna bort.

Ända sedan inspelningen av Déjà Vu så har jag hävdat, och det står jag för, att jag har gjort min sista långfilm som producent, manus eller nåt annat bakom kameran. Jag vill helt enkelt inte ha med branschen att göra.

Men så blir man inspirerad, börjar skriva, fundera, snacka osv osv. Tills att man inser hur värdelöst det egentligen är med film och filmskapande. Ofta väcks detta genom att man läser korkade kommentarer från kollegor i branschen som oftast inte vet speciellt mycket men gärna trycker ner oss som försökt göra nåt. Eller så läser man en del av detta hat som har strömmat emot en pgr av vissa av dom filmer man har gjort.

Det är konstigt hur folk kan hata så mycket. Snacka så mycket skit. Förtala. Kränka.

Men det räcker för mig. Och bara jag nu hittar ett fast jobb nånstans så kan jag fokusera på framtiden, som inte inbegriper långfilmer och skrivande. Utan bara lugn och ro.

söndag, februari 05, 2006

fetischer

Varför har alla intressanta fetischer utom jag?

En snubbe som tände på knästrumpor började chatta med mig idag. Vad har jag att komma med? "Öh... du har fina ögon!" eller nåt sånt?

Livet är mystiskt. Och ganska tråkigt.

lördag, februari 04, 2006

Lee Tamahori

Hollywood-regissören Lee Tamahori har försatt sig i knipa. Han blev arresterad häromdagen för att ha prostituerat sig iklädd kvinnokläder. Han riskerar högst några månader i fängelse och några tusen dollar i böter.

Egentligen tycker jag att myndigheterna inte har och göra med folks sexuella kickar överhuvudtaget. Samma sak med George Michael. I dessa både fall så var det inga oskyldiga som blev drabbade (båda råkade ut för undercover-poliser) och allt handlar ju mer om vad dom tänder på sexuellt.

Vill mångmiljonären och populära regissören Lee prostituera sig för några dollar på en bakgata i LA så låt han göra det. Även i kvinnokläder.

Who cares liksom?

fredag, februari 03, 2006

Otäcka karlar på Brokeback Mountain-visning!!!

Blev väldigt förtjust i detta inlägg på dvdforum angående Brokeback Mountain:

Det roliga tyckte jag var att man såg kraftiga män på vissningen, typ sånna som man tror hatar homosexuella.


Allvarligt, är det någon som tror att alla bögar är vältränade, smala, hårlösa hunks? Hahaha :)

måndag, januari 23, 2006

Festivaldax

Av olika skäl så ska jag ner till Göteborgs Filmfestival för att visa en kortfilm (under "svenska bilder 19") och jag börjar redan nu ångest över nedresan och vistelsen.

Det positiva är att jag får träffa lite goda vänner som absolut inte är filmskapare, vilket bara är skönt. Det mindre positiva är att jag måste undvika andra filmskapare oavbrutet. Under FFF så var det gott om bekantskaper och det var trevligt.

Dom flesta är ju trevliga trots allt.

Men tyvärr finns det en klick toktstollar som tror dom är guds gåva till filmvärlden och bara älskar att rulla sig i sina egna projekt (mycket som hundar gör när dom rullar sig i avföring för att kunna smälta in bättre i omgivningen).

Själv är jag nere för att visa en PK-film och inget mer. Och jag hoppas jag får lugn och ro.

torsdag, januari 12, 2006

Siewert

Jag har inte haft så mycket att berätta om egentligen, så jag tipsar om rättegångshandlingarna som rör Siewert Öholms eventuella pedofil-bakgrund:

http://www.flashback.se/fb/mag/siewert.html

Underhållande läsning för alla åldrar.