torsdag, mars 02, 2006

Frustration

Det känns som om jag brinner upp inombord av frustration. Lågorna slickar ögonhålor och öronöppningar. Allt jag vill göra vill bara komma ut och bränna ner skiten runt omkring, men jag klarar inte att släppa på trycket och bara släppa loss kreativiteten. Det känns som om jag är låst. Som om jag bara kommer att hamna framför en trist dataskärm resten av livet. Välja den förbannade tryggheten framför det som faktiskt gör mig lycklig.

Jag har fått nån form av visstidsanställning. Kan inte säga att jag är glad dock. Det är ett trist och relativt ointressant jobb som inte ger speciellt bra betalt och främst av allt hindrar mig från att realisera allt annat jag vill göra. För att göra saker så klarar jag inte av att vara ensam, men det känns som om kollegor, vänner, bekanta väljer tryggheten framför teven istället för att vara ute och skapa. Man är trött och sliten. Jag förstår dom, tro nu inget annat. Det som känns extra skrämmande är att risken att det ska hända mig är extremt stor. Att man sliter en hel dag vid ett hemskt arbete och sedan bara känner att slösurfning och TV-zappning är det enda vettiga.

Men jag vill inte komma till det stadiet. Jag vill inte ha den formen av liv. Det är att slösa bort den lilla talang och kreativitet man har.

Det vore underbart att bara slita loss huvudet (bildligt talat) och låta alla idéer man har bara strömma ut som en jävla thailändsk flodvåg. Spola bort allt överflödigt runt omkring, bara fokusera på att rensa upp omgivningen och satsar på att bygga nytt. På att skapa nya "mästerverk". På att realisera idéer och projekt. Att bara tillverka drömslott av fysiskt material. Att arbeta på musik fast jag inte kan komponera. Att sjunga fast jag inte kan ta ton. Det vill säga sånt som gör mig lycklig. Som får mig att leva.

Som jag ser nu så tar den delen av mitt liv slut i samma ögonblick som jag äntrar företagets lokaler och blir en "svensson". Jag vill inte bli en svensson. Dom behövs, men jag vill inte vara en sån. Jag vill hellre göra det där andra som alla andra tycker är konstigt eller obskyrt, perverst och mystiskt, pretentiöst och sjukligt.

Jag hoppas jag vaknar upp ur den här zombifierande mardrömmen snart. Och får ett liv.

måndag, februari 27, 2006

Planespotting

Min mor pysslar med planespotting. Det är som trainspotting. Fast med flygplan.