torsdag, augusti 03, 2006

Andra kinden?

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. (Matteus 5: 38-41)

Kristendomen har gjort mycket ont. Egentligen mer ont än gott. I alla fall innan konceptet korrumperades av giriga kyrkoföreträdare på nåt möte en gång i tiden. En av de farligate och mest missbrukade uttrycken är att man ska vända andra kinden till. Att man ska låta sig förnedras. Förtryckas. misshandlas. Både fysiskt och psykiskt.

Varför? Vad är poängen med det? Är det någon fin tanke om att man inte ska sjunka lika lågt som den som gjort en ont? Bullshit givetvis.

Blir du slagen – slå tillbaka.

Skriker folk glåpord – skrik tillbaka.

Blir du hotad – hota tillbaka.

Osv osv...

HBT-världen (sorry för det trista uttrycket) har vänt andra kinden till allt för länge. Allt för länge har vi låtit oss förvandlas till den undertryckta HBT-minoriteten som måste ha hjälp från myndigheter och en politiskt korrekt omvärld. Varför förlita oss på andra när vi lika gärna kan slå tillbaka. Gärna hårdare. Gärna dubbelt så hårt. Kanske mer. Slår någon dig två gånger, slå fyra gånger tillbaka.

Jag är på. Är du?