söndag, juli 22, 2007

Recension: Minotaur (2006)


Jag har en förkärlek för enkla och okomplicerade monsterfilmer där monster och action går före handling och karaktärsutveckling. Ibland så blir det en lyckad kombination, till exempel Stephen Sommers utmärkta Deep Rising eller Peter Hyams The Relic. Handling som får plats på ett cigarettpapper, men sköna karaktärer och gott om monster, action och gore… samt bra manus. Sci-Fi Channel har gett mig en del nöjen genom åren, där favoriten har varit Frankenfish samt den skamlöst underskattade Species 3. Minotaur hade nog en större ambition än att få sin premiär på just denna kanalen, men så blev det i alla fall.

I en tid som jag inte kan identifiera så är det lite stackars lantisar som trälar och har ångest i sin kalla snöiga by. Vargarna vill åt fåren och mitt i allt ihop traskar Rutger Hauer omkring i ett ganska billigt löskägg. En dag kommer deras härskare, ett svart folk som leds av en småtjock med cool Tony Todd dit och tar med sig åtta ungdomar som alla ska offras till den läska minoaturen. Varför vet jag inte, med Tony har också ett förhållande med sin syster och allt är väldigt viktigt för landet och gudarnas fortlevnad. I alla fall, kidsen slängs ner till det ascoola minotaur-monstret som spetsar och lemlästar dom en efter en.

Det är faktiskt ungefär så kul som det låter. Långt ifrån en bra film, men ambitiös och har ett bra flyt där det aldrig blir riktigt tråkigt. Vet inte riktigt vad budgeten var, men SÅ stor kan det inte ha varit. Det tog visst tre år att färdigställa filmen och resultatet är bättre än väntat för en sådan mödosam procedur. Det kan ta väldigt lång tid att färdigställa lågdbudgetfilmer, men regissören Jonathan English har lappat ihop hantverket bra. Det som känns billigt är det stundtals ganska platta fotot. Troligen filmat digitalt, vilket inte stör mig alls, utan mer att ljussättning säkert varit väldigt snabb eller obefintlig under vissa scener samt att man under ett pressat inspelningsschema i en lågbudgetfilm måste göra val som inte alltid ser bra ut i det färdiga resultatet. Kulisserna är ganska plastiga, vissa peruker ser läskiga ut och en del skådespelare harvar teater-engelska så att det stänker om det.

Men det är god underhållning, schyst med grafiskt gore och lemlästning, en tokbra Tony Todd (som jag älskar mer och mer – kan inte Stockholms Science Fiction-mässa ta hit honom som gäst?) och ett monster som fungerar väldigt bra. En bra blandning mellan CG och animatronics.

En bagatell förvisso, men hyr den för en timme och tjugoåtta minuters enkel monster-underhållning.