söndag, augusti 05, 2007

”I love you” skrev han efter två mess


När man hänger mycket på nätet som jag gör, och då på flera gay-communities, stöter man alltid på personer från mindre rika länder som gör ett försök att tjäna lite pengar. Det är inte alls ovanligt och det hör väl till. Är man fattig och ser sin chans att få ihop det med en, vad dom tror, rik västerländsk kille, så förstår jag nästan att dom tar chansen.

Men surfar man omkring så måste man också ta saker och ting med en nya salt. Man får inte vara korkad. Av vilken anledning skulle en 19åring på andra sidan jorden skriva ”I love you” efter två mess? Pengar givetvis, att försöka fjäska så att personen på andra sidan, i detta fall mig, ger efter och kanske skickar en gåva eller åker dit och bjuder på allt… eller ser till att grabben får flyga till rika Europa. Nu är jag extremt skeptisk till människor på nätet, så det är väldigt svårt att lura mig.

Igår lade det till sig en kille från Gambia… av alla ställen, på min MSN och sade ”hello”. Jag var överhuvudtaget inte alls sugen på att köra finter med en pengagirig afrikan för tillfället och svarade väldigt kallt och kort. Jag behövde egentligen inte skriva något förrän han faktiskt undrade om jag kunde flyga ner till Gambia och träffa honom. Yeah sure. När jag sa ”no”, så undrade han om jag inte gjorde allt för min kärlek. ”Kärlek?!” Va fan! Jag vet inte ens vem det är är. Så jag skrev ”Whatever” och blockade snubben.

Får då och då långa kärleksbrev, som första mess, från afrikanska killar. Väldigt bisarrt. Nåväl, tur att det finns en ignore-funktion för det mesta.

Har fått flera brev från Filippinerna också, landet som är känt för sina fina postapocalyptiska och Rambo 2-plagiat av Cirio Santiago. Oftast går det väldig lätt att känna igen och av någon anledning har alla dessa killar fotat sig hos samma fotograf. Ibland funderar jag på om det är nåt form av mer organiserat, då dom använder sig av liknande ord och en liknande uppbyggnad i konversationen. Det går i flera leda. ”Hej vad du är snygg” går ganska snabbt vidare till, ”Hej, är du rik?”. Typ. Den mest cyniska varianten lyckades jag uppleva för någon vecka sedan. Oftast så avbryter jag det hela innan jag ser vilket mål dom har, men jag var nyfiken. Denna gången kom det ett snyftbrev, först med det vanliga fjäskeriet, och sedan en lång harang (intressant ord förresten, ska kollas upp) med hur hans far förra veckan (dvs alltså för två veckor sedan) hade fått akuta njurproblem och låg för döden. Eller nåt sånt. Som bevis så skickar han en bildserie på sin far som ligger och dör plus en skönt stel bild på honom själv som står bredvid sin far.

Visst jag är cynisk här, men man måste vara rejält lätturad för att gå på hela historien. Det har gjorts förut, och det kommer att göras igen. Det är betydligt enklare att gå in på ett sjukhus i någon liten filippinsk stad och ta bild på sig själv med nån stackars åldring som ligger och dör. Allt för pengarnas skull.

Konstigt nog känner jag mig sårad av såna här försök. Jag är förvisso europé och tjänar mer pengar än dom här killarna, men om dom verkligen tror jag är desperat så har dom verkligen fel. Men det är bara att knäppa på kylaggregatet och frysa ut dom. Ignorera. För annars kan det gå väldigt snett.