söndag, augusti 19, 2007

Jan-Ove, the tick-man


Först och främst, så att ingen missförstår detta nu: detta är inte menat att vara någon form av lytekomisk eller hån mot människor som har ticks. Inte det minsta. Jag blir ju snarare mer intresserad av en person som sticker ut på något sätt. Kalla det skönhetsfläckar, men det handlar inte ens om det. Det handlar om att bara vara lite speciell.

Satt på bussen hem idag och framför mig satte sig ett stycke kabinpersonal. Jan Ove hette han, kanske runt 25 år. Lite äldre, vet inte. Snygg crewcut, vårdat utseende, passade perfekt i sin kostym med väst och slips och var en hederlig norrman för något norskt bolag.

Det intressanta rent ytligt med honom, förutom att han var väldigt snygg, var att han hade rekord i ansikts-ticks.

* Huvudryckningar åt alla håll
* Ryckning i läpparna
* Kraftiga blinkningar, ni vet när man blinkar hårt
* Spände hals och nacke hela tiden


… samt småpratade för sig själv. Det var nästan lite overkligt. Dock så verkade han inte galen, utan hade bara haft otur med ticks-generna.

Tur att han inte hade ticks i händerna eller armarna. Då hade han och hans kollegor fått plocka torra mackor och skura upp sunkiga drinkar hela dagarna på flyget.

Men om Jan Ove läser detta, eller någon vän till honom: jag menar inget illa. Blev bara fascinerad. Hade jag inte varit svettig som en gris, klädd som en luffare och befunnit mig på en buss istället för på SideTrack så hade jag nog flörtat lite. Faktiskt.