måndag, augusti 27, 2007

Kufar


Vad är historien bakom den här killen? Han står där med Åhlénsentrén, med den lilla radion tätt intill sitt örat, spelandes intensivt sitt munspel och dansar en groteskt överdriven Jerry Williams-dans.

Munspelet lär han fått av en ravare under en av dessa stora rave-fester på plattan. Han stod där och dansade tillsammans med kidsen och av någon anledning fick han munspelet som gåva. Och på så sätt fick han sin egen lilla karriär.

Procentuellt tror jag det finns mer udda fåglar i en stad som Östersund, men eftersom Stockholm är en storstad så måste ryktet säga att här finns alla konstiga personligheter. Man kan lätt tro så. Igår såg jag Sergels Torgs fotbollsnisse på villovägar. Han stod där med sin lilla bergsprängare och med fotbollen i en väska en bra bit bort, nästan borta vid bussterminalen, helt inne i sin värld. Det var länge sedan jag såg friidrottaren också, han som härjade på plattan med längdhopp och tog emot den fiktiva publikens jubel efter varje fiktivt rekord.

I Sigtuna fanns det en skön lirare. Kommer inte ihåg hans namn, men han brukade sova i hängmattan i en kompis trädgård. Väldigt snäll, rödhårig (om jag inte minns fel), lepoard-cykelbyxor och skönt dansade genom den lilla överklasshålan varje dag. Såg ut som en övervintrad åttiotalshårdrockare, fast ungefär femtio år före sin tid.

Morsan frågade en gång om hon fick lyssna på hans freestyle (det var kassett på den här tiden) och det visade sig att det var gammeldans. Gulligt.