onsdag, augusti 08, 2007

Mannen tänker lika långt kuken räcker


En god vän till mig upplevde något obehagligt häromdagen. Han hade varit ute och umgåtts med en kille, och när de kom tillbaka igen så stod killens sambo och väntade. Han var minst sagt lika chockad som min vän. Snubben lyckades sedan såra honom med några väl valda korkade ord (t ex att han egentligen aldrig hade varit intresserad av honom osv osv) , och sedan var den sagan slut. Ibland förstår jag mig inte på män. Jag förstår mig iofs inte på människor överhuvudtaget, men män verkar ha en tendens att bli riktigt låga i sitt beteende. Många gånger på jakt efter någon form av äventyr, och de som oftast blir lidande i framfarten är kvinnor. Om det inte rör sig om homos då, då blir det kaos.

Mannen tänker lika långt kuken räcker. Så är det helt enkelt. Inte alla givetvis, men det finns gott om otrevliga exemplar där ute. Det känns som om många dövar sin känslomässiga tristess med små äventyr, små kaninsprång åt alla håll. Tänk om deras eget förhållande inte håller, då kan dom i alla fall säga att dom tog chansen med andra när det bjöds på det. Som någon mystisk form av ego-onani. "Jag kan få vem jag vill, så varför inte uttnyttja det?". Ego styr världen, och ego i sig är väl inte fel. Utan ego, inget självförtroende eller styrka. Men när ego går ut över andra så är något snett.

Jag säger inte att jag är någon ängel. Eller att någon är en ängel. Men människor måste lära sig tänka efter. Vad fan håller dom på med? Är detta bra för deras partner egentligen? Är detta bra för dom själva?

Människan är inte monogam i grunden. Det är ett hyfsat modernt påfund. Kanske vore det bäst om man bröt upp och levde i frihet. Det vore givetvis en utopi. Det kan inte ske i dagens läge, men man kan drömma. I en värld utan svartsjuka och där äktenskap inte existerar. Fan, jag tror det skulle bli lite fredligare faktiskt. Eller så har jag bara jobbat för mycket på sistone.