lördag, augusti 04, 2007

Mega Bear Party 2007


Jag är ingen festperson direkt. Föredrar en lugn pub, snacka med vänner och inte känna mig dränkt i taskig schlagermusik. SideTrack är bra, även om musikutbudet är lite trist som i övriga delen av bögstockholm. Den tredje augusti var det stor björnfest på restaurang KingsTown på Söder. Var hemma på grund av halsont och känningar i örat under dagen, men var ändå uppe vid sex-tiden – börjar bli gammal känns det som – och pysslade. Men jag tänkte inte lite sjukdom hindra mig från att gå ut. Tvättade min vita skjorta och låg och läste. Så det var väldigt lugnt.

Begav mig in till stan vid fem-sex tiden, gick till Bee’s Fast Food och smaskade i mig lite wokad biff, ingefära och champinjoner. Tyvärr, ologisk nog, så valde jag att äta med pinnar. Thailändsk mat ska man äta med gaffel och sked, inte några tramsiga pinnar. Det vet jag ju för väl. Men ändå ville jag känna mig lite internationell och tog pinnarna, började äta, fumlade till och vips så hade en schyst bit biff glidit längst med min vita, nytvättade skjorta. Det var bara att hålla huvudet kallt. Försökte gnugga bort det värsta med en våt servett. Skulle jag vänta om och åka hem till Märsta? Gjorde jag det så skulle jag inte återvända. Är alldeles för bekväm av mig. Så jag gnuggade mer och till slut så var det ganska osynligt. Även om det irriterade mig ändå. För JAG vet ju att det finns en dold fettfläck där.

Begav mig vidare till Robban på Katarinabangata och där fanns även lite nya bekantskaper. Jättetrevligt. Underfär sju timmar försent så kom också Danne, med en billig flaska äckelpäckel rosa champagne som smakade… surt. Men men. Gratis är bra.

På KingsTown var det kö när vi kom. För att vara lite pedagogisk så citerar jag här wikipedias beskrivning av en ”bear”:

The Bear community is a subculture in the gay community. "Bears" are usually mature gay or bisexual men with hairy bodies and facial hair; some are heavy-set, but that is not a requirement. Bears often exhibit an outwardly masculine appearance. Some Bears place great importance on presenting a hyper-masculine image and shun interaction with men who display effeminate style and mannerisms. Other Bears do not. Länk.

Vi funderade på vad folk runt omkring trodde att det var för träff, såna som inte riktigt förstår vad bears är… kanske en jägarträff? Eller fotbollshuliganter, á två generationer äldre? Äh, lite elak är jag. Det är vanliga män, men långt ifrån den klassiska hunken – även om det dök upp såna också – så kallade chasers (“Admirer - a term that refers to someone who is not a Bear, Cub, Otter or Wolf, but is sexually or romantically attracted to them (this term is often used in various communities to describe an outsider who has sexual attraction to people within that community) Also often referred to as a chaser.”). Nittio kronor kostade inträdet för mig som inte var medlem i Pride eller Viking Bears (en av arrangörerna). Något jag var tveksam till, då jag oftast är så ekonomisk att folk anser att jag är snål. Vilket jag inte är. Bara… sparsam. Nåväl, nere i källaren var det fullt drag. Folk hade väl inte börjat dansa riktigt ännu, men det var trångt och svettigt, hårigt och ännu mer svettigt. Typiskt mig också, som alltid går klädd i kostym. Jag är ganska försynt av mig. I alla fall till en början i ett nytt sammanhang. Genast förstod jag att om jag skulle passa in så skulle jag behöva klä mig i flanellskjorta och skaffa kortsnagg, men en kostymbög med prydlig sidbena som mig är nog väldigt tveksam till det. Inte för att jag kände mig uttittad, men uppenbarligen avvek jag på något sätt. Men men. Efter hand som timmarna rullade så blev jag mer avslappnad och blev tvingad att släppa loss.

När klockan var på tok för mycket så stod jag där, tillsammans med en massa andra män, med bar överkropp och dansade järnet till schlagerremixer. Jag har aldrig känt mig mer gay (jo, förresten, dagen var jag med Åsa och var rådgivare när hon testade BH’s på NK. Det är jävligt gay). Det blev i alla fall alldeles för sent. Nya bekantskaper försvann ut i natten och jag var ensam kvar. Tyvärr. De jag skulle ha bott hos hade visst inte hittat mig, trots att jag inte hade lämnat lokalen och jag kände mig väldigt strandad. Men det ordnade sig till slut.

Nu är jag mest orolig vad som hamnade på dom där mingelbilderna som togs… den som väntar får väl se…