onsdag, augusti 15, 2007

Ännu en film är färdig...

Ännu en film färdig. Det känns nästan som en dröm. En mardröm ur tidsperspektiv, men en bra dröm att filmen äntligen är färdig. Det här är inte första gången jag sett en långfilm blir klar där på något sätt medverkat, men denna känns närmare då jag både skrev manuset i stort sett själv och producerade. Det var en jobbig tid dessutom, allt utanför inspelningen, med otäcka sjukdomar som hägrade bland nära och som vanligt ett humör som svajade rejält. Men nu är den klar i alla fall, the movie formely known as Deja Vu, dvs FRÄMMANDE.

Främmande var en titel som en arbetskamrat till oss kom på, Paulina heter hon.Vi slet i på Recall i Östersund och försökte komma bra en bra titel, och Paulina slängde ur sig "Främmande", eftersom det både hänvisar till ett besök och till något som är… främmande. Lika enkelt som genialt. Kanske inte lika säljande som Deja Vu, men å andra sidan… det är inte Transformers 2 vi gjort!

Sedan i April 2005 har jag skrivit 369 stycken texter, recensioner, debattartiklar, dikter, visdomar, dumheter och annat trams på min blogg. Jag har fått jobb på Recall i Östersund… och avancerat och flyttat till Stockholm för samma företag. Jag och Markus har spelat in en långfilmslång dokumentär, hunnit med att distribuera Kraftverk lite överallt, gjort kortfilmer- och musikvideos. Min DVD-samling har säker vuxit med runt 300-400 titlar. Jag har blivit mordhotad. Varit i Thailand, Schweiz, USA och Tyskland. Sett spöken och blivit jagad med hundar. Träffat Terry Gilliam och ätit insekter. Samt mycket mer. Det är massor på två år. Samtidigt har vi slitit med privatliv och annat trams. Och därmellan pulat på med Främmande.

Christian Magdu ringde idag och gnällde lite på mig för att jag sågat Bergman. Sånt är kul. Men jag har själv börjat uppskatta sågningar allt mer och mer, och jag hoppas att bland allt beröm vi kommer att få, kommer att komma nån riktigt enfaldig skön sågning. Inte mot skådisarna, men mot mig manusförfattaren, kanske mot Markus regissören. Bara för sakens skull. För det är så klart att folk kommer att gnälla.
Den är för pratig. Den är för pretto. Den är för seriös. Den är för rolig. Den är för spretig. Den är för enformig. We all know the deal. Alla kommer att ha åsikter. Både jag och Markus är vana nu med Kraftverk 3714. Så jag tror vi lätt klarar av den dust Främmande kanske kommer att få. Men vi är så pass envisa att vi vet att vi har gjort rätt. Vi har gjort det som var målet med filmen, och oavsett vilka visa och fina råd vi kommer att få av självutnämnda "experter", så har vi gjort rätt. Skådespelarna har varit fantastiska och ÄR fantastiska i filmen. Men man måste alltid vara beredd på gnäll..

Varför kommer folk att gnälla då? Jo, för att den är skjuten på DV och inte döljer det. Att den är "realistiskt" filmad och har en visuell stil som är långt ifrån reklamfilmsaktiga Colin Nutley-produktioner. Att det är en "seriös" indie-film, dvs inte den obligatoriska skräck- eller actionfilmen. Att skådespelarna är betydligt bättre än i vilken Beck-film som helst (sorry Christian, var tvungen få in en känga mot Beck ;)), det vill säga inte spelar som dom stod på en teaterscen. Osv osv.

Varför kommer folk att ge den beröm då? För att den vågar vara känslomässig utan att bli fånig. Att den handlar om människor och inte Mikael Persbrant eller Peter Haber. Att den visar att människan varken är perfekt, eller färdig i sitt liv. Förändring kan alltid ske – på gott eller ont. Det finns inget klart och tydligt slut som ska lugna ner folk. Den innehåller två fenomenala kyssar som är betydligt mer äkta än vad jag sätt på väldigt länge. Den har skitskön musik. Det är en bra film som jag är stolt över helt enkelt.

Sedan rör det sig givetvis som ren smak också. En del kommer att tycka den är välskriven, en del tvärtom. Typ sånt. Men så är det alltid.

Dessutom, och det ska vi ha cred för, så återinför den det som vi alla längtat efter i svensk film: fäktningscener och avbrott för sång. Precis som på "den gamla goda tiden" ;)

Jag hoppas att ni gillar den. För det gör jag.