tisdag, augusti 07, 2007

Recension: Cold Harvest (1999)


Isaac Florentine har som regissör imponerat stort på mig ett par gånger innan. Först i den sköna, men tematiskt förvirrade Bridge of dragons med Dolph Lundgren som militär som gör uppror mot den framtida fascist-sago-stat han jobbar för. Sedan har vi givetvis klassikern, US Seals 2, ultravåld med fantastiska stunts och otrolig fighting, inspelad på en minibudget nånstans i östeuropa. Savate med Olivier Grüner är en mer än kompetent western-stylad martial arts-rulle och sedan har vi Cold Harvest, med Fred-favoriten Gary Daniels som den dystre revolvermannen Roland.

Smaka på den här genren: Postapokalyptisk-western-martial arts med John Woo-vibbar! Inte illa! Och det är precis det vi bjuds på. Nån rackarns pest har slagit ut en stor del av mänsklightem och de flesta lever sjuka och utblottade bland stadsruiner, i smuts och elände. Sedan finns det onda gäng...och givetvis en hjälte. Roland har ett mörkt förflutet och driver omkring och dödar och fångar in bad guys för pengarnas skull. Hans tvillingbror (vad är det här med martial arts och tvillingbröder?) Oliver är lite mesigare, men lever ett lugnt liv med sin fru (som drömmer att bli svampodlare) tills den dagen det upptäckts att Oliver innehar en gen som är immun mot pesten. Han och fem till, plus deras familjer hämtas av myndigheterna och ska föras ut ur ruinstaden dom bor i. Men hoppsanhejsan, då kommer Little Ray, den slemme cigarr-rökande skurken med stylade polisonger och en arme av henchmens som glatt offrar sig för hans skull. Dom anfaller karavanen, dödar alla så blodigt som möjligt, men missar givetvis Oliver och hans fru. Efter en kortare jakt, och en minst sagt makaber liten pistollek så dör Oliver och frugan flyr.

Frun är inte medveten om att Oliver har en tvillingbror och när dom träffas så blir chocken givetvis stor, men Roland tänker hämnas på sin bror och beger sig iväg efter skurkarna. Inte för att han behöver det, eftersom skurkarna på något konstigt sätt lyckas spåra frugan...

Ja, vad ska man säga. Fett. Minst sagt. Isaac Florentine kan få de billigaste actiondängorna att bli massiva orgier i spektakulärt våld och riktigt bra martial arts. Isaac är väl troligen USA's bästa regissör när det gäller martial arts, och han levererar verkligen sköna scener i massor. Starkt inspirerade av allt från Walter Hill, med brutal slowmo till tokfarliga aj-nu-slår-jag-ihjäl-mig-stunts där folk landar på de mest känsliga kroppsdelar. Allt illustrerat med saftiga ljudeffekter och mycket blod. Snygge Gary Daniels är faktiskt inte världens bästa skådis, även om jag hade velat vara cool och kunna hävda det, men hans pojkaktiga charm, knallblå ögon och sköna brittiska dialekt gör att hans uppenbarelse fungerar mer än väl. Killen kan slåss och sparkas och gör det väldigt elegant och med skärpa. Mot sig har han en armé av bra stuntmän som far igenom väggar, faller ner för olika föremål, daskar rakt ner i marken utan att ta emot sig och får ta emot fetfeta squibs samt Bryan Genesse som huvudskurken. Bryan är faktiskt en bättre skådis än Gary och kör en lätt ostadig bad guy med stirriga ögon, kedjerökande och krystade oneliners. Men det fungerar så väl. Och sen kan han slåss också, vilket naturligtvis inte gör saken sämre.

Cold Harvest kör sin hårt stiliserade stil utan att (tack och lov) tänka på realism. Skurkarna är riktiga spaggetti-western skurkar med dåliga tänder och fett hår, vinklarna är hårda och flörtar hejvilt med Sergio Leones bildspråk, speciellt på slutet då Florentine lyckas med en av de få lyckade Leone-pastischerna som faktiskt blir spännande. Man har även kryddat med John Woo-brutala skottlossningar där folk kastar sig i slowmotion åt alla håll, en story som bygger på en rivalitet mellan två bröder och deras barndomsvän, hämnd och sorg samt givetvis snygg ljussättning. Är man en sucker för postapokalyptiska trash-miljöer så har man kommit rätt även här. Det är bara rost, bråte, smuts, cement och halvraserade byggnader överallt. Inte på världens högsta budget direkt, men så jäkla coolt. Det är också schyst att man smält in western-miljöer i denna värld, med mycket trä, saloons, glädjeflickor, läderrockar och en del trevliga revolvrar.

För oss som gillar "b-action" är denna film näst intill perfekt. Men ni som bara klarar av Hollywood-action och "realistisk" Beck-action bör nog hålla er borta.