fredag, augusti 17, 2007

Recension: King Kong (1976)


Det finns väldigt få filmer som har påverkat mig så mycket som King Kong, mästerverket från 1933. Det har präglat mig till den grad att det faktiskt var precis den filmen som också väckte mig absurda filmintresse. Både för film och för monster. Jag kan tacka King Kong för att jag har Godzilla tatuterad på armen. Jag tror jag såg King Kong första gången 1982, då jag var fem år. Perfekt ålder för att hjärntvättas till en livslång passion. Sedan dröjde det många år innan jag såg om den. Men därmellan så köpte en av mina första VHS-kassetter. Det var en x-rental (dvs fd hyrkopia) av John Guillermins King Kong från 1976. Producerad av mästaren Dino De Laurentiis och med Jeff Bridges (hårigare än apan själv), Jessica Lang och Charles Grodin. De Laurentiis lade ner 24 miljoner dollar på produktionen och producerade den nästan helt i hemlighet. Han anställde en ung Rick Baker för att spela apan plus att han konsturerade apdräkten tillsammans med Carlo Rambaldi. Carlo konsturerade också jättearmar, fötter och även en lifesize rörlig Kong som på grund av tekniska skäl bara användes i cirka 30 sekunder.

Så det är en FET film, som tusan.

Historien är den gamla vanliga, fast Dino gjorde om den lite. Istället för ett filmcrew så är det ett oljebolag på expedition efter nya oljefyndigheter. Med på båten smyger en naturaktivist och gorilla-fan, spelad av en obehagligt dryg och osympatisk Jeff Bridges, med ett skitfult skägg. Man plockar även om überbimbon Jessica Lang som påstår att hon blev räddade genom att inte gå ner i den rika producentens hytt och se på Deep Throat, utan stannade på däck när båten exploderade. Charles Grodin spelar bolagsrepresentantens om tror han kommer att hitta olja på den mystiska ön, Island of the skull (som den enbart omnämns som i början av filmen), men finner istället Kong... och inser att det kan bli oljebolagets stora marknadsföringsmaskot nummer 1.

Men ni vet hur det går. Efter en massa äventyr så drar man med Kong till New York, där han tar sig loss, klättrar upp på World Trade Center, blir skjuten och dör. Inga spoilers här heller.

Den fick ganska orättvist med kritik, men så här i efterhand så kan det vara lite svårt att förstå. Det är en mycket slipad äventyrsfilm, välregisserad och förhållandevis välspelad. Effekterna var för sin tid jävligt bra och Kong-dräkten är faktiskt lysande. Carlos mekaniska huvud i kombination med Rick Bakers agerande gör detta till en av de mer lyckande Kong-versioner som filmats. Personligen har jag svårt för Jeff och Jessicas karaktärer. Dom känns mest irriterande. Inte för att Jessica är en helt vansinnigt korkad bimbo, utan mer för att dessa två personer antas kunna bli kära i varandra. Det är noll kemi mellan dom och jag undrar vad dom egentligen ser i varandra? Dessutom är Jeff så helylla som man kan bli. No one likes a besserwisser.

Så filmen är bra, men den kunde ha blivit mycket bättre. Vissa scener, som bara känns trista, är väldigt långa och actionscenerna blir aldrig så abnormt spektakulära som man vill. Det finns en del bortklippta scener på DVDn och där så finns det ytterligare Kong-action, bland annat en betydligt längre version av orm-fighten och en scen i New York där han tar upp en bil och slungar in den i ett hus med stor explosion som följd. Varför tog man bort det och valde att ha kvar mer trista saker? Ingen aning, men överlag så är det en bra äventyrsfilm som inte förtjänar skit. Så det så.