onsdag, augusti 08, 2007

Recension: Undisputed 2: Last man standing (2006)


Mästaren har slagit till igen. Den alltid lika utmärkte och kreative actionregissören Isaac Florentine kört hårt i denna uppföljare (i titel bara) till Wesley Snipes-filmen, mer känd som Iceman här i Sverige.

Denna gången är det Michael Jai White som spelar George ”Iceman” Chambers, den fd världsmästaren i boxning som genom illegal vadslagning oskyldigt blir kastad i ryskt fängelse. Det är Där styr Uri Boyka (mer än bra spelad av Scott Adkins) med ett hyfsat stort antal gängmedlemmar under sig. Annars föredrar han att pyssla med sin frimärkssamling och tillbe diverse katolska helgon.

Chambers måste börja en ny tillvaro där och får stöd av Stevie Parker (också utmärkt spelad av öststats-veteranen Ben Cross) som förutom att vara heroinberoende och förödmjukad fånge också blir hans medhjälpare. Det är nämligen så att fängelset och maffian anordnar illegala matcher mellan Uri och väl valda muskelknippen. Men tyvärr har Uri vunnit så många gånger att maffian börjar bli lite otålig… eftersom han hela tiden vinner så blir det lätt för vadslagarna att vinna pengar, och maffian vill ju gärna att det förloras lite…

Det blir alltså inte lätt för Chambers i det äckliga fängelset, men han får oväntad hjälp från ”mullvaden”…

Undisputed 2 är absolut en mer återhållsam film rent actionmässigt än Florentines tidigare filmer. Det är inte samma bisarra stunt-kaskader, men däremot har fightingen blivit mer renodlad och oerhört brutal. Den är inte lekfull längre, utan otroligt hård och oförsonlig. Det är oändliga fighting-scener som dessutom går snabbt och har ett väldigt bra flyt. Killarna är stora och muskulösa men kickar skiten ur varandra som om dom vore med i Ong Bak! Det rör sig i stort sett bara om renodlad ring-fighting, men aldrig har sån fighting varit så kul och imponerande. Det rör sig om sådan tajming att jag blir förvirrad när jag skådar verket. Hur klarar man rent fysiskt att genomföra scenerna? Men å andra sidan har ju dom något som jag inte har, en vältränad kropp.

Scott Adkins är en höjdare. Kände inte till honom innan den här filmen, men han imponerade både genom att göra en bra insats som riktigt jävla elak skurk med flera nivåer, samtidigt som han faktiskt fightas så bra att det är löjligt. Michael Jai White är en kompetent hjälte som klarar sig bra både som skådespelare och som fightare. Men det är väl kanske mest birollerna som är riktigt bra, t ex Ben Cross, Velizar Binev (som är med i ALLA Nu Image-filmer verkar det som, dock en väldigt bra ungersk karaktärsskådespelare) och Eli Danker som den rullstolsbundne Crot.

Det märks att Florentine hela tiden går framåt. Nu har allt runt actionscenerna blivit betydligt bättre och det känns som om han har mognat som regissör. I sin nästa film, The Shepherd, så regisserar han Van Damme (och även Scott Adkins) och det är fullt möjligt att det kan bli bland det bästa i västerländsk martial arts-film som vi kommer att se.