söndag, september 09, 2007

Det kan inte vara lätt att vara en mästare


Jag tror vi är en väldigt liten skara som faktiskt förstår Dario Argentos arbete. Jag läser lite nya recensioner av hans senaste, Mother of tears, och finner att jag ser samma kritik om och om igen: att Argento helt enkelt är så långt ifrån en konventionell filmskapare som man kan komma. Det är inget som helst nytt att han berättarteknik, karaktärer, dialoger och kanske främst historier oftast brakar rakt in på osannolikhetstoppen. När dessa självutnämnda experter, som redan bestämt sig i förväg för att hata Argentos moderna filmer, framför sin kritik så kritiserar dom även indirekt "klassikerna". Argentos mästerverk, enligt dom själva. För Tenebrae, Deep Red, Suspiria, Inferno, Opera osv osv är minst lika absurda i sin framställning som Trauma, Card Player, Nonhosonno, Phantom of the opera, Do you like Hitchock?.

Det är samma idéer som förekommer och Argento försöker hela tiden utveckla SIN stil. Klokt nog så lyssnar han inte allt för mycket på kritikerna, utan fortsätter med sina absurditeter i all evighet. Jag menar, när Scorsese hela tiden återkommer till samma teman, skådespelaren, idéer så får han väldigt lite kritik för det. Samma sak med Hitchcock (en av mina favoriter) som körde samma story under hela in karriär. För att inte tala om Bergman eller Woody Allen.

Problemet är väl att Argento sysslar med "ful" film. Han sysslar med genrefilm. Och det är något som aldrig har setts med samma respekt som "vanlig" film. Dessutom gillar Argento det han gör. Han utvecklar sig inom det han vill utveckla sig inom, men lämnar helst inte en genre som han älskar. George Romero, Wes Craven, John Carpenter är tre andra som råkat ut för exakt samma syndrom. Gör dom något helt annat så får dom kritik för det och "fansen" vill arga. Gör dom samma sak igen, så blir "fansen" arga och kräver att deras favorit ska utveckla sig och förändra sig.

Det är skönt med dessa gubbar som fortsätter med det dom gör. Craven och Carpenter med lite högre budgeterad exploitation, Romero med sina samhällskritiska zombiefilmer och Argento med sina totalt perverterade, surrealistiska och sadistiska skildringar av den mänskliga naturen.

Mother of tears
Recension 1
Recension 2