torsdag, september 06, 2007

The hamsterhjul keep on turning


Det känns som om luften gått ur mig sedan förra veckan. Allt från dödsfallet till att det varit löjligt mycket på jobbet. Med en graviditet och en semester så är styrkan halverad, och det känns. Igår gick jag och la mig några minuter efter nio på kvällen och jag känner mig fortfarande trött och sliten.

Tror jag känner... eller tror och tror. Jag känner mig verkligen till hundra procent uppgiven på människor, samhälle och världen i övrigt. Dumheten som slår mot en dagarna i ända, fördomar och tröghet. Fientlighet mot det som är främmande. Feghet i åsikter. Jag hamnar alltid i konflikter. Vet inte om jag är konfliktsökande, men det känns som om att jag bara måste säga emot om någon säger något dumt. Jag blir inte arg tillbaka, inte från början, utan försöker resonera. Fattar dom inte efter lite enkelt resonemang, då är det dags att bli irriterad. Förskjuta dom. Skita i idioterna. Frysa ut.

Kanske har jag någon form av psyk-ådra ändå. Fattar någon inte, har dom åsikter som inte är bra... ja, istället för att försöka dra det så långt att dom ändrar åsikt så fryser jag ut dom utan några större problem. Ignorerar deras email, deras msn-meddelanden. Varför ens engagera sig i idioter? Det är väl så jag resonerar. Dom är redan dömda till dumhet.

Det är väl så att jag blivit allt mer cyniskt. Jag har varit väldigt snäll, väldigt tillmötesgående, och detta är något som folk har uttnyttjat genom åren. Så det där har väl förbytts i mer kyla antar jag. Orkar inte ta skit. Orkar inte vara snäll och go hela tiden. Börjar någon käfta med mig så käftar jag tillbaka. Varför inte? Troligen förtjänar personen den irritationen ändå.

Har jag hamnat i ett hamsterhjul? Utan tvekan, och det är min värsta mardröm. Tragiskt, eller hur? Måste försöka ta mig ur hamsterhjulet. I mitt fall handlar inte hamsterhjulet om trygghet, eftersom som jag sätter osäkerhet framför trygghet. Det handlar mer om att jag inte kan så mycket mer, så vad ska jag ta mig till? Det finns inget annat val än att kasta sig in i hjulet bredvid dom andra hamstrarna och se livet rulla förbi i maklig takt. Eller maklig och maklig. Det går för snabbt i hamsterhjulet. Hinner inte göra allt jag vill göra, och snart sitter jag där och ser tillbaka på ett liv där jag inte fått ett skit gjort.

Deprimerade inlägg va? Eller för er skadeglada kanske det ger lite underhållning, och det är ni säkert värda.