måndag, november 19, 2007

Denna groteska barn-fixering

Läser detta på SVD:

TREBARNSPAPPA 50+

Det fanns en gång ett annat samhälle, ett samhälle där kärnfamilj och ”heteronormativitet” inte var skällsord. Det var ett samhälle som byggde på gammal tyst kunskap. Kunskap om barns behov, och kunskap om att man måste sätta gränser och normer för drifterna, om man skulle kunna bygga långsiktiga och hållbara relationer, relationer som skulle resultera i att barn skulle kunna få växa upp i en trygg och stabil miljö.

Men nu är det 2007, sent på hösten, och på 30-40 år har vi lyckats rasera mycket. Hälften av dem som nu lovar varandra att leva livet tillsammans klarar inte av det. Och alla tecken talar för att många barn mår mycket, mycket sämre än tidigare generationer. Och det är inte så konstigt – hem och föräldrar är trots allt basen för livet, när man är barn.


Varför är folk så fixerade vid barn? Varför anses barn vara enda anledning till förhållande, kärlek och sex? Jag är inte det minsta intresserad av barn. Tänker inte skaffa barn och har haft den åsikten sedan jag själv var barn. Varför låta någon annan bli beroende av en själv på det sättet, när man själv kan leva ett fritt liv och satsa på det man vill satsa på?

Själva barn-tänket så är så... fantasilöst och tragiskt att jag mår dåligt när jag tänker på det. Folk får gärna skaffa barn, men man ska inte anse att barn är förutsättningen för kärlek och förhållande. Det är precis som knäppskallarna på Bevara Äktenskapet som fokuserade så hårt på barnen att hela deras äktenskaps-teori försvann i någon form av bakåtsträvande stenåldersmentalitet.

Ibland tror jag den här bittra inställningen från barnafödare (och då menar jag både män och kvinnor) handlar om att deras egen frihet försvann i och med barnet. Nu sitter dom där, även om dom aldrig skulle erkänna det själv, i ett fängelse byggt av blodsband. Och därför klarar dom inte av att det finns människor som behåller sin frihet och väljer att inte föröka sig..

Giftemål, förhållande, sex, kärlek behöver inte överhuvudtaget innebära barn. För mig innebär det inte barn, och det är jag väldigt lycklig över.