fredag, november 23, 2007

Paul Schrader


Sitter och läser en intressant intervju med Paul Schrader på DN's hemsida. Min relation med Schrader har alltid varit väldigt tudelad. Samtidigt som jag faktiskt beundrar hans dekonstruktion av män och kvinnor, så finner jag mig ofta lätt uttröttad av hans manus. Som om de innebär för mycket. Som om han laddar dom med så mycket undertryck att dom väller över och blir... tråkiga.

Inte allt givetvis och han är en väldigt, väldigt bra författare. Kanske bara inte riktigt min stil. Cat People gillar jag väldigt mycket dock. Igår så åkte jag ut till MediaMarkt (och mådde dåligt som vanligt, förstår inte vad det sker med mig så fort jag kommer ut i de trakterna) och hittade till min förvåning The Yakuza på DVD. Schraders första filmatiserade manus, skrivet ihop med sin bror Leonard. Enligt vissa källor fick han så mycket som trehundratusen dollar för manuset, och det är konstigt att filmen inte blev kändare än vad den blev. Har själv inte sett en, men eftersom en ska behandla Yakuzan och relationer mellan amerikaner och japaner så har jag alltid känt att den varit lockande. Återkommer väl med en kommentar när jag sett den.

För övrigt så tycker jag att Schraders starkaste film är Rolling Thunder, ni vet den beryktade rullen med William Devane (i sitt livs roll) och en ung Tommy Lee Jones. Fantastiskt hämnddrama med scener som är svåra att glömma. Det är väl som alla andra riktigt bra filmer fast i någon form av rättighetshaveri och att se den på DVD inom den närmast tiden är väl att glömma.

Schrader berättar underhållande om sin fars ovilja att accepterar Schraders yrkesval:

"Enda gången det kom på tal var då min far ringde mig om "Kristi sista frestelse" och hade frågor kring produktionen. Jag var förvånad. Så ringde han igen, och undrade om premiären. Han ringde en tredje gång, och ville veta om biografer. Då förstod jag. "Pappa", sa jag, "är du engagerad i kampanjen för att stoppa filmen?" "Ja", svarade han. "Men bara lokalt!" Och han lyckades stoppa den lokalt! Det var enda filmdiskussionen jag haft med min far nej, vänta, det finns en kommentar till. Min andra film, "Hardcore", spelade jag in i min hemstad. Jag filmade i vår kyrka, i min hemtrakt. Mina föräldrar var statister i scenen i kyrkan. Filmen fick premiär, och min bror berättade att vår pappa sett den. Han hade kört till Chicago, fyra timmar bort, så att ingen skulle se honom gå in i bion. Så jag ringde och sa "Pappa, Len säger att du åkte till Chicago och såg 'Hardcore'?" Det blev tyst. Så sa han: "Ja, det gjorde jag." "Vad tyckte du då?" Det var tio månader efter inspelningen. Min mor hade hunnit dö. Han sa: "Ja, jag är glad att din mor inte var i livet och såg den med mig!" Det är enda recensionen jag fått av min far - Hahaha!"