lördag, november 17, 2007

Recension: Mission Finale (1988)

Under synonymen Ted Kaplan så regisserade Ferdinando Baldi ett antal actionepos med Mark Gregory och lite andra hunks på åttitalet. Han var också mannen som regisserade världens troligen enda 3D-western, Comin’ at Ya! Hur nu Ferdinando och hans kollegor hamnade i Nordkorea är ett mysterium, men han fick i alla fall också äran att ha regisserat världens troligen enda nordkoreanska actionfilm, Mission Finale. Tro det eller ej.

Mark Gregory är ett riktigt svin. Han spelar Jason, en mycket lömsk, svartmuskig och sexgalen slavhandlare som kidnappar stackars koreanska landsbygdskvinnor och säljer dom till villiga män över hela världen. Inte bara till sex, utan även till vetenskaplig forskning. Allt i kapitalismens underbara namn. Till sin hjälp har han en lång blondin, Glenda (Sabrina Siani) och några mer eller mindre anonyma asiater.

Den stenhårde Ken-dockan Lou, spelad med sedvanlig icke-existerande karisma av Frank Zagarino hyrs in för att stoppa elände och får en italienare och dennes koreanska styvsyster som hjälpredor och actionmedarbetare.

Egentligen känns detta mer som en typisk italiensk b-action från slutet av åttiotalet, då genren dött av en aning och idéerna var bara understegs av den lilla budgeten. Den är helt kompetent uppbyggd egentligen, det är bara att den är så ofantligt traditionell att man börjar skruva på sig lite i soffan. Den sätter liksom aldrig fart. Mycket prat och lite kickande nordkoreaner.

Men det finns ljuspunkter. En del av actionscenerna är helt okey för den lilla budget, speciellt en fightscen som sker inne i ett hus där bland annat koreaner i kamoflage-utstyrsel slåss och skjuter som om dom skulle kunna bli avrättad av sin regering när som helst. Nä, skämt å sido. Det är ganska välgjord, och speciellt en hoppspark ser riktigt snygg ut. Annars är det mest explosioner och skottlossning. Mot slutet finns det en mycket tidstypisk attack mot hemligt läger-scen som håller god klass, snygga stunts och löjligt mycket explosioner.

Annars är det just den nordkoreanska miljön och kulturen som är intressant. Det verkar vara ett väldigt vackert land, det vill man i alla fall få oss att tro, och även om det inte är mycket människor i bild i miljöerna så får vi några glimtar av storstäder, hamnar och en märkligt öde motorväg. Vad jag vet så sägs det inte att det är Nordkorea, men man låtsas inte som om det är något annat land i alla fall och traditioner och kultur lyser igenom.

Den koreanska titeln är ”Majee mak im moo” och filmen har även släppts som ”Ten Zan - Ultimate Mission”.