tisdag, november 13, 2007

Små, små städer

Varje dag i tio års tid har jag tänkt tanken att flytta ifrån Östersund. Försökt komma på listiga lösningar, letat jobb - till och med varit på intervjuer, men inget resultat. Ibland har jag haft kortare bisarra knäck här nere i storstan. Allt från medproducent till Regina Lund till slummat omkring på House of horrors Nacka-kontor. Patetiskt givetvis.

Men allt för att komma ifrån goa, fina, mysiga och hopplöst bakåtsträvande Östersund. Jag älskar vissa delar av Östersund. Jag älskar mina vänner och kollegor där, jag gillar att knata in på Videoteket efter jobbet tillsammans med Kenneth och impulsköpa lite DVD. Jag gillar att bli uttvingad på ölkväll med Markus och gänget - trots att jag alltid är motvillig och stannar högst två timmar, men dom gav aldrig upp. Det uppskattar jag. Dom förstod att Fred behövde lite övertalning och bearbetning. Även om jag alltid hatade O'Learys ("Larrys") eftersom det fanns störande TV-apparater överallt som förvandlade människor till apatiskt stirrande zombies.

Men det där är över nu. I alla fall som det brukade vara. Så jag saknar det. Jag saknar även film, ost, standup och spelkvällar med Stellan - och ibland de sömniga bröderna Emil och Tony. Saknar att möta upp med Stellan på Willys en fredag/lördagkväll, köpa kinapuffar, "peppi" och sånt där som gjorde kvällarna ännu mer perfekta.

Så visst. I want it all back.

Men å andra sidan så har jag alltid motsatt mig småstaden som trygghet och stabilitet. För jag tycker att det är en illusion som måste krossas. Småstaden är minst av allt stabil och trygg. Det finns mer oro och obehag i en mindre stad, och den håller ihop sämre. En större stad som Stockholm (eller till och med trista Göteborg) har lärt sig efter många år och många människor att hålla ihop sig.

Själv behöver jag en stor stad runt om kring mig. Jag behöver människor, anonymiteten, trafiken, stora hus och så vidare. Jag behöver alla dessa miljoner intryck för att inte bli uttråkad.

Och det blir jag inte i Stockholm.