onsdag, december 05, 2007

David Warbeck 1941- 1997




Jag vet inte varför Warbeck dök upp i mitt inre nu på morgonen när jag vandrade från Helenelund till kontoret, men det är alltid en person som ger mig inspiration och hopp - trots han allt för tidiga död i cancer 1997.

Grejen med David Warbeck att han verkade vara en fantastiskt livsnjutare, som till exempel Roger Moore och Orson Welles, och liksom Roger (och även Charles Bronson) en man med väldigt gott rykte. Bronson har nog fortfarande Hollywoods bästa rykte, både som människa, som make och som skådespelare - det sistnämnda har i alla fall blivit bättre med åren. Roger Moore, som alltid varit en underskattad skådespelare, verkar alltid ha tagit sin karriär med en klackspark och lyckas både vara rolig och intelligent. En av anledningarna att han var ovillig till att göra James Bond under de sista filmerna var helt enkelt att han tyckte det var pinsamt att en såpass gammal man som han skulle ha dessa unga kvinnor. Och tittar man på hans andra större projekt under sjuttio- och åttiotalet så har han i stort sett alltid jämnåriga kvinnor runt sig. Han blev aldrig gubbsjuks om en viss Sean Connery.

David Warbeck kunde också ha blivit James Bond, men Roger Moore fick rollen före honom. David hade blivit en perfekt sjuttiotals-Bond, fylld med samma form av humor som Moore och samma råhet som Connery och romanernas James Bond. Som en tidig Daniel Craig kanske.

Men David blev aldrig någon stor stjärna, även om hans blev väldigt omtyckt av fans av eurocult-filmer. Hans skräck, action, thriller och äventyrsfilmer producerade med italienska pengar är alltid ett nöje - speciellt för att Warbeck alltid ser ut att ha så förbaskat kul i sina roller. Det utstrålar sån kärlek, trots ibland sunkiga manus och vissen budget.

Även om Warbeck under hela sin karriär alltid refererade till "wifey" där hemma, så hade han ingen fru. Warbeck var homosexuell, men gjorde ingen större affär av det hela, även om han blev lite mer öppnare på ålderns höst. Intressant tanke, en homosexuell skådespelare som James Bond... jag gillar tanken, det hade vänt upp och ner på många homofobers tankeverksamhet, såna som anser att homosexuella beter sig på ett visst sätt.

Ett par veckor före sin död så spelade han in ett kommentarspår till Lucio Fulcis The Beyond, tillsammans med sin motspelerska den lika briljanta Catriona MacColl. Ett kommentarspår som är så fyllt med humor och rapphet så det är svårt att förstå att han faktiskt spelade in det på sjukhuset, sängliggandes och bara med en kort tid kvar. Men in i det sista så skojar han med en Catriona, driver med sig själv, berättar vilda ankedoter om geniet och galningen Fulci och visar en självinsikt som de flesta andra skådespelare saknar.

Ibland när jag känner mig deppad så knäpper jag på The Beyond, spolar fram till den dramatiska finalen där David och Catriona flyr från källaren och kommer till sjukhuset. David har en stor gammaldags revolver som han dödar massor av zombies med. För någon sekund så vill David skoja till det, och av någon anledning så har Fulci tagit med det i filmen - kanske som en blinkning till publiken, det är bara en film.

David och Catriona går in i hissen och det sista vi får se innan hissdörrarna slår igen är David som börjar ladda revolvern genom att stoppa ner en kula i röret istället för i den roterande trumman.

Han sneglar upp på sin älskade och flinar. Hon ser vad han gör, flinar tillbaka och sen går dörrarna igen.

Magi.