lördag, december 01, 2007

Det religiösa hatet


Ibland så undrar jag vart det religiösa hatet kommer ifrån. Vad är det som gör till exempel kristna så osäkra på sig själv att dom måste hata, håna och uppmuntra till våld mot till exempel homosexuella eller andra som aviker från den konservativa kristna normen? Det finns absolut inget i bibeln som backar upp det hatet.

Jag tror man är rädd för människans frihet. Att inte vara styrd av en makt ovanifrån. Att inte vara styrd av pastorer, präster, rabbiner, imamer eller vad det nu är man böjer sig för. Man gillar inte att tappa kontrollen.

Läser på Tor Billgrens blogg om den kristne evangelisten Scott Lively som har specialiserat sig på homohat i Ryssland och i övriga Östeuropa, på de platser där homosexuella har det som svårast (med homosexuella menar jag givetvis HBT, men det förstår ni). Vad driver honom till detta hat? Är han garderobsbög själv och låter sitt hat välla ut för att döva sina egna känslor? Vad driver egentligen en klassisk looser som Åke Green att hävda att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen? Har han homosexuella känslor själv?

Vi vet hur det är konservativa läger i USA, med Ted Haggard som exempel. Öppet hatiskt mot homosexuella, men själv uppenbarligen homo eller bi. Ett självförrakt.

Det intressant är att det inte finns många homovänliga kristna (läs religiösa) människor som vågar sätta sig upp mot resten av sina gelikar. Trots att man tror på ett kärleksbudskap som inte utesluter homosexuella och man har inget emot giftemål och adoption, så vågar man knappt säga något - och kläcker man ur sig nåt så är det under anonyma nick på nätet - där det ändå inte gör någon skillnad.

Det verkar som religiösa människor rent allmänt är rädda för varandra. Man är rädda för att stötats ut ur gruppen, tryggheten, bara för att man har en intelligentare och kärleksfull åsikt.

Det är något som är knasigt, eller hur? Så jag sitter här på min kammare och funderar på hur jag ska förhålla mig i detta. Ska jag bli arg? Ska jag bli ledsen? Ska jag bli våldsam? Egentligen borde jag bli alla tre, då man bör använda samma metoder tillbaka mot människor som vill en ont.

Men nej, jag orkar inte. Jag är lycklig, är kär, vet vem jag är och kan lätt genomskåda kristna extremister som ljuger en rakt upp i ansiktet. Jag, och många medf mig, är så otroligt mycket över dessa personer. Vi tittar ner på en samling insekter som desperat försöker få uppmärksamhet innan dom trampas ner av en picknickande HBT-familj.

Hatet kommer aldrig att segra. Det vet jag.

Men frågan är om normala och kärleksfulla kristna människorna orkar stå upp mot idioterna i deras församlingar? Våga protestera mot homofobin, hatet och våldet som sprids i religionens namn.

Vågar ni det?