torsdag, december 20, 2007

It takes two to tango

Kom och tänka på en gammal insändare som jag skrev, och den är aktuellare nu när Andreas Lundstedt gett HIV ett ansikte att identifiera sig med för vanliga Svenssons:

Sedan smittskyddslagen togs i bruk i slutet av åttiotalet så har svenska medborgares rättigheter gång på gång kränkts av statens fördomsfulla synsätt. Allt spelar på att personer med sexuellt överförbara sjukdomar skulle vara mer promiskuösa än andra, friska personer.

För att sprida en dylik sjukdom så är man alltid två (enligt dom kristna värderingar som förpestat vår värld) inblandade. Givetvis kan man vara flera också. Men det är enbart den personen som råkar har sjukdomen som anses skyldig. De andra personerna fråntas helt ansvar för att sjukdomen har spridits, även fast dom inte använt sig av t ex kondom eller avbrutet samlag.

Vad hamnar då den sjuke nånstans? Jo, i en plats som brottsling. Detta även fast kanske inte ens den sjuke vet om att han/hon bär på sjukdomen. I ett flertal fall så har detta utnyttjats av personer utan skrupler. Det finns exempel på t ex HIV-positiva som pressats på pengar för att inte bli anmälda och även såna fall där HIV-positiva hamnat i fängelse eller rättspsykiatrisk sjukvård bara för att deras partner velat hämnas och tjäna en snabbt slant. Och då handlar det också om fall då smittan inte förts vidare. En av mina HIV+ vänner satt inne ett bra tag pågrund av svartsjukt ex. Exet fick 100 000 kr i skadestånd. En annan person som var inblandad i samma anmälan var en fyrtioårig man som på allvar trodde att HIV inte smittade via sex. Ingen av herrarna blev givetvis smittade, allt handlade om girighet. Personen, MF, har nu enligt rykten anmält en till kille som är HIV+. En serieanmälaren som förstått att han kan tjäna pengar på detta helt enkelt.

Sverige är det enda land som har en liknande lag. I andra länder, i demokratier givetvis, så anses den sexuella akten vara något som två vuxna människor båda har ansvar för. Det är ju självklart, hur ska man annars resonera? Genom smittskyddslagen har många personer blivit oskyldigt fällda, dömda och straffade för något som egentligen är ett ansvar som två personer bör stå för. Vissa har förlorat hem och jobb i det som hänt och vissa har fått betala miljonbelopp i skadestånd till giriga ”oskyldiga” personer.

Min personligen åsikt är att även om sjukdomen förs vidare så ligger ansvaret hos alla personer som är inblandade, inte bara hos den sjuke – vare sig han/hon vet om det eller inte. För vi är ju alla vuxna människor som kan ta ett ansvar. Eller?

It takes two to tango. Lär er det.