fredag, december 28, 2007

Recension: City On Fire (1979)


Som jag säkert har nämnt tidigare så köpte jag Jordbävningen av en klasskamrat på VHS en gång i tiden. Jag betalade det hiskeliga priset av femtio kronor, men det var det värt. Bra film och bra genre. En av mina andra favoriter innehåller också en full och påtänd Ava Gardner, och det är den mycket underhållande och våldsamma City On Fire, en ”canadisaster” från 1979.

Herman Stover är en arbetar som kanske inte har alla hästar i stallet. När han blir erbjuden ett bättre jobb med högre status på ett gigantiskt oljeraffinaderi och tackar nej eftersom han vill bli förman nere på ”golvet” istället så blir han uppsagt. Eftersom han också är så försynt av sig så vågar han inte protestera och blir galen istället. Han bestämmer sig för att tända eld på skiten helt enkelt.

Samtidigt så invigs (det trodde ni inte va?) det fina, dyra sjukhuset som givetvis har dolda skavanker. Där styr den sympatiske Dr. Frank Whitman (spelad av den utmärkte Barry Newman) tillsammans med sin personal, därbland den alltid lika sevärda Shelley Winters (ovanligt nedtonad för en gångs skull). Sjukhusets finansiär, dollarmiljonären Diana Brockhurst-Lautrec (Susan Clark) anländer till invigningen och där blir hon genast indragen i intriger, maktspel och Leslie Nielsen som borgmästare. Inte illa alls.

Vi får även följa en pojke som orsakat en brand tidigare i filmen och hans rökskadade syster, två paparazzifotografen som tagit skandalfoton på Diana och borgmästaren, den trötte brandchefen Henry Fonda, fyllot Ava Gardner och hennes alldeles för tålmodige producent James Franciscus.

När så fabriken exploderar så tar i stort sett hela staden eld och brandmännen får ett hårt jobb att tampas med alla faror. Samtidigt så har sjukhusets besökare blivit fast där på grund av bränderna och dom måste givetvis räddas...

City On Fire må ha gjorts med en låg budget, men otroligt mycket kreativitet och man har uppenbarligen tänjt på gränserna på vad man kan göra med stålarna. Det är nästan nonstop action, katastrofer, stunts och mer action under filmens dryga nittio minuter. Storyn runt omkring är det som brukar vara standard i katastroffilmer: såpa-intriger, sex och folk som dör oväntat. Den är ovanligt trashig och lite mer grafisk än vad som brukade ske i dåtidens katastrofrullar. Feta brännskador, folk som brinner upp, höga fall, en operationsscen och en mycket hög bodycount gör detta till en av mina favoriter i genren.

Den har också en av de mest minnesvärda brinnande-människa-scener jag sett i en film. En panikslagen kvinna börjar stappla ut på gatan, men den enorma hettan gör att hon sakta tar eld och sedan går hon länge medan elden slukar mer och mer av henne. Allt medan staden brinner omkring henne...

Finns för tillfället bara i 333 exempelar på DVD, genom tyska X-rated – men trots sitt pris och att den bara finns dubbad till tyska (men med engelska undertexter) så är den absolut värd sitt pris, speciellt för en katastroffilmsfanatiker som mig. Och kanske dig?