fredag, december 28, 2007

Recension: Godzilla vs King Ghidora (1964)


Som barn så lekte jag med tåg. Jag hade ett modelltåg som jag gärna krashade och arrangerade olyckor med i min ensamhet. Samma sak med min LEGO-flygplats. Det är något visst med miniatyrer och det kanske var det som gjorde mig så förbaskat nyfiken på Godzilla-filmerna. Jag hade sett stillbilder och naturligtvis så det ut som en dröm för miniatyr-förstörare.

Jag köpte mina första Godzilla-filmer på VHS, widescreen men dubbade till engelska. En tidig favorit blev Invasion of the astro-monsters där den fenomenalt coole King Ghidora dök upp. Så det var väl dags nu, vid trettio års ålder att äntligen få se Ghidoras debutfilm, Godzilla vs King Ghidora från 1964.

Ett saftigt meteorregn slår ner över jorden och en mystisk meteorit ligger och växer och är allmänt magnetisk i en dal. Samtidigt så försvinner en prinsessa i en flygolycka, som egentligen är ett attentat, och dyker upp igen klädd i manskläder och förkunnar jordens undergång. Hon påstår dessutom att hon är från Venus. Polisen som skulle ha varit hennes livvakt om hon hade anlänt säkert med flygplanet börjar forska i konstigheterna runt henne och finner att det är en mord-konspiration på gång. Men dessutom så vägrar hon överge sin Venus-identitet och hävdar att meteoriten är farlig samt att det även är läskigheter på gång i vulkanen Fuji.

Och allt slår in. Hur meteoriten kravlar King Ghidora fram och ur vulkanen flaxar Rodan. Samtidigt, inte helt förvånande, så dyker upp Godzilla upp och det verkar som om världen faktiskt kommer att gå under på grund av tre gigantiska jättemonster. Man tillkallar dom outhärliga pysslingsystrarna från Infant Island, som också är Mothras beskyddare, och dom har i alla fall en plan... man ska få övriga monster att gadda ihop sig och jaga iväg Ghidora. Vilket inte heller är ett speciellt lyckat drag för Japans fina stora klamp-vänliga städer...

Då King Kong vs Godzilla blev en sån enormt succé så var man helt enkelt tvungen att upprepa bedriften med denna klassiska monster-rulle. Den är på alla håll bättre än den föregående, även om fighterna inte är lika underhållande som mellan apan och Godzilla. Här fokuseras det mycket på att spränga saker, skjuta coola farliga strålar på byggnader, braka in i hus och givetvis några coola wrestlingmoves här och där. Inoshiro Honda hanterar som vanligt regin mästerligt och injicerar tillräckligt med lekfullhet och action för att en cynisk gammal adminstratör som mig ska sitta och hoppa i soffan.

Miniatyrerna är oehört detaljerade och brakar samma hyfsat realistiskt också. Godzilla har här fått lite mer personlighet och han/hon känns mer och mer som det monster som vi alla lärt oss älska genom åren. Ghidora har sina vanliga wobblande halsar, som hör till, Rodan är stel som en pinne och det är förvånande att en larv som Mothra kan göra någon skada överhuvudtaget. Men monstrena samarbetar på många intressanta sätt denna gången, till exempel så drar Godzilla Mothra så att dom kommer fram lite snabbare när det är dags för attack.

En riktigt bra monsterfilm som gör sig förtjänt av en plats i min briljanta och mångsidiga DVD-samling.