tisdag, december 11, 2007

SMS

Vad är det med folk? Har ni tänkt på att om man råkar få ett sms i en folksamling så verkar folk bli otroligt förvånande över att det plingar till. Folk vänder sig om - dom känner inte efter sina egna mobiler - utan bara vänder sig om, sneglar på en och sedan så tittar dom på något annat. Det händer mig jämnt.

Har folk inget liv? Har dom aldrig hört en mobil plinga förut? Är det den svenska avundsjukan som slår till "Ojdå, han ska inte tro att han är nåt för att han får ett sms från en god vän när jag själv aldrig för några sms från någon av mina få vänner" eller "Hmph, han tror att han är något för att han har en mobiltelefon! Jäkla yuppie!".

Luktar som tiden då mobiltelefonerna just kom och inte alla hade råd med dom.

Eller blir folk störda? Knappast, med tanke på allt annat oväsen runt omkring. Det måste störa betydligt mer än ett pip eller två. Det är som det här larvet med att det är förbjudet att prata i mobil på vissa ställen. Det handlar inte om någon form av känslighet för strålning eller nåt annat trams. Det handlar om en gammaldags syn att folk ska vara tysta och osociala på tåget/tunnelbanan/whatever eftersom det är det enda rättvisa. Skrattretande nog försökt mupparna på SL genomföra någon form av mobilförbud i sina vagnar, vilket givetvis inte lyckades. Själv såg jag skyltarna och ignorerade dom på en gång. Kan folk sitta och snacka högt med varandra live så kan fan jag snacka med någon i mobil eller få sms hur mycket som helst.

Jag har börjat stirra tillbaka när folk tittar på mig på grund av detta "otyg" (som någon av mina mer rabiata läsare skulle säga, speciellt när det gäller affischering). Fuck them liksom!