torsdag, april 12, 2007

Uwe

Skön unrated teaser för Uwe Bolls framtida klassiker, Postal.

http://www.youtube.com/watch?search=&mode=related&v=jJkTxcWyAf8

onsdag, april 11, 2007

kommentarer

Nu kan vem som helst, inte bara registerade användare, kommentera min blogg. Så det är väl på gott eller ont. Givetvis censurerade jag bort otrevligheter, men annars... skriv vad ni vill.

söndag, april 08, 2007

Beck: Jakten på storrödingen

Jag tittade igenom Discshops utbud, och av någon outgrundlig anledning så hamnade jag i kategorin svensk film - kanske för att jag någon ännu mer oförklarlig anledning tryckte på länken till Rosa the movie... jaja. På sidan får man alltid se lite tips på tänkbara filmer och där fanns dom alla: Beck alltså. Ett helt gäng. Plötsligt läser jag "Beck: Jakten på storrödingen" och intressant nog så reagerar jag inte. Tills jag inser att det inte står Beck framför. Bara "Jakten på storrödingen". En fiske-dvd alltså. Vem som nu som köper såna?

Naturligtvis reagerade jag inte på den idiotiska titeln. Och det för att Beck-filmerna är idiotiska. Snabbt ihopkrängda för att tillfredställa landets alla Statoil-bönder. Jag har inget emot snabbproduktioner. Men varför gör man dom inte med nerv? Med orginalitet? Så långt bort från det trista reklamfilmsfotot som man brukar ha i Beck-filmerna?

Ni som läser min blogg vet att jag inte är någon nostalgirunkare, men här längtar jag tillbaka till den radikala film som Mannen på taket trots allt var. Den var provocerande, vass, slipad och jävligt spännande. Det var inga halv-alkoholiserade skådespelare som tog jobbet enbart för att betala djursholmsvillan. Det var äkta.

Beck: Jakten på storrödingen kommer säkert snart. När man tömt Sjöwall/Wahlöö-konceptet så mycket man kan. Något måste man ju mata tyskarna och Statoilbutikernas videoställ med.

Recension: War Gods of Babylon (1962)


Hollywoods mastodont-filmer lämnade nästan alltid rester efter sig. Det kunde vara kulisser, kläder, rekvisita… ja, ibland till och med semestrande amerikanska skådespelare som gärna slummade runt i någon mindre film på fritiden. War Gods of Babylon är nog en sån film. Även fast den hade mindre budget än vad Charlton Heston tjänade på en vecka i Ben Hur så har man lyckats få den att se makabert stort ut, i alla fall om man har överinseende för diverse skavanker.

Howard Duff, den stilige amerikanske TV-skådisen spelar Kungen av Nineveh, Sardanapolo och hans bror, nyligen utnämnd till kung över Babyon, Sammash (Luciano Marin) lyckas komma ihop sig på grund av… givetvis, en rödhårig fattig flicka som båda blir blixtförälskade i. När Sammash kommer på Sardanapolo och flickan i en väldigt oskyldig intim situation så blir han utom sig av vrede och sticker iväg, samlar ihop ett gäng andra kungar och härskare och bestämmer sig för att slå ner och förstöra Nineveh.

MEN… givetvis, som den såpa det egentligen är, så börjar Sammash bundsförvanter att konspirera och dom är minst sagt skeptiska över denna unge, naive kung och inser väl själva att dom skulle kunna besgra staden och själva bli ännu större härskare. Så… the game is on!

Filmen är konstig, inte för att den är skriven konstig eller för att ha absurda idéer, utan snarare för att första timmen ser ut som standard-pepulum i skogar och grustag. Ganska billig och med den typiska förvirrande samlingen kostymer, troligen ihopplockade från traktens alla klädförråd utan någon större urskiljning. Det blir aldrig tråkigt och tempot är bra. Man har lite kulisser som ser helt okey ut – faktiskt mer spektakulära än t ex Hannibal, som uppenbarligen var dyrare, men annars… väldigt billig. Sedan, runt sextio minuters-strecket, så verkar man ha slängt in budgeten i alla fall. Chansat och tänkt ”Va fan. Vi måste ju bjuda på nåt!”. så det blir två stora fältslag, lite mano-o-mano combat, staden Nineveh som förstörs när floden Tigris svämmar över samt givetvis en sprit- och sexorgie som brinner inne. Allt på en halvtimme.

Man har inte haft så många statister, kanske runt femhundra sammanlagt, men man har uttnyttjat massan väl och med effektiv klippning och hantering av statiserna så ser det bättre ut än vad man kan tro. Det är ganska långa fighter en del blod bjuds det på i sin enkelhet också. När floden Tigris brister så blir det riktigt lågbudget-spektakulärt, med ändlösa scener av hur stackars italienska statister spolas iväg, drunkar i rum som vattenfylls, får murar över sig, gigantiska hus som krossas av vattenmassorna. Värsta katastrofilmen, och trots uppenbara miniatyreffekter så blir det riktigt bra.

Slutet är deprimerande och absolut inte lyckligt, vilket i detta fallet bara känns väldigt bra.

War Gods of Babylon är en sån där lågbudget-film där filmskaparna inte låtit sig hindras av frånvaron av pengar. Dom har pressat stålarna så hårt som möjligt och fått till en skön peplum/wannabe-mastodont-film med hyfsade skådisar, action och mycket dramatik. Rekommenderas. Något jag inte trodde jag skulle skriva när jag först hörde talas om den.

Fred