lördag, maj 05, 2007

Gnälliga lappar


Nej, jag menar givetvis inte samer.


Här är en skön gnällig lapp som någon hade tejpat utanpå en soppåse som någon i sin tur hade pressat ner i en vanlig soptunna.


Att folk orkar...

Skuggelainen

Haha. Sjukt roligt. Det är väl så att lika barn leka bäst antar jag.

http://www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.666357

fredag, maj 04, 2007

Kraftverk igen

Kraftverk lever verkligen sitt eget liv.

Snart så visas den i Chile, då den blev så uppskattad i Argentina, så arrangörerna ville ha med den till Santiago också. Kul! Här ärhemsidan:

www.santiagorojosangre.cl

Dessutom ringde det en italienare idag och meddelade att den är ifinal på en italiensk festival också! Vi tävlar visst emot en brittiskzombie-film och nån rulle med Christopher Lambert. Här har ni denhemsidan:

www.kimeracine.it

Vi är bjudna personligen till festivalen i Italien, men eftersom domhaft problem att kontakta oss (helt fel mailadresser) så går nog detbort. Festivalen är den 16-19 Maj. Så det blev lite väl nära. Dessutom kunde dom bara hjälpa oss med boende och inte resa.

Visst är det kul? :D

Givetvis ska ni köpa filmen medan den finns kvar också, väldigt billigt på Discshop:

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?ref=&id=47064

onsdag, maj 02, 2007

Recension: Fredagen den 13:e del 2 (1981)


Fredagen den 13:e del 2 (1981)

Med risk för att verka dum i huvudet så måste jag erkänna att jag åter igen har blivit skrämd av Fredagen den 13:e del 2. Första gången i de tidiga tonåren, när man smygtittade på den om natten och nu vid trettio års ålder. Skrämmande… att man ska vara så svag.

Tvåan tar vid runt fem år efter händelserna i ettan. En ny grupp ungdomar, denna gången ska de gå en lägerledar-kurs i ett närliggande läger som också ligger vi Crystal Lake. Den lätt jobbige ledare, Paul (John Furey), agerar låtsaspappa och besserwisser, men har på något sätt respekten hos sina kursdeltagare (jag hade slagit till honom på en gång). Samtidigt har han en relation med Ginny (Amy Steel), där han också verkar ha en dominerande attityd. Ungdomarna är den vanliga blandning av, i detta fall, välskrivna klyschor. Vi har den datanördiga tönten, hunken i rollstolen, snyggingen med tuff gubbkepa samt diverse tjejer som är svårare att hålla isär.

Det är inte direkt någon spoiler att kidsen börjar dö och denna gången kanske det inte är lika blodigt, men betydligt mer obehagligt genomfört. ”Smutsigt” är ett ord som jag tycker är passande. Inget är vackert eller roligt. Folk lider helt enkelt. Jason själv är väldigt mänsklig. Han snubblar och faller, springer och blir rädd. Som ett stort barn. Samtidigt är han absurt sadistiskt och mördar gärna folk när dom inte kan försvara sig eller när dom gråter och kryper ihop. Definitivt en av de läskigare Jason-inkarnationerna, och det blir ännu läskigare med säcken överhuvudet. Här har inte hockeymasken tagit över och gjort zombie av Jason.

Steven Miners regi är egentligen helt fläckfri. Vill man dra löjliga liknelser så skulle man kalla detta slasherfilmens svar på… The Shining (som jag absolut inte gillar, men som har väldigt få svagheter rent tekniskt). Miner använder sig mycket av steadycam och det tillhör nog fortfarande bland det finaste och effektivaste jag sett i användning av steadycam. Miner arbetar också med en historia som både rent visuellt och manusmässigt är väldigt enkel, men också krypande och med chockdetaljer som otroligt nog känns fräscha än idag.

Så där ligger jag, en trettioåring, med sin portabla DVD-spelare i sängen och sneglar bort mot draperier som stänger av sovrummet från resten av lägenheten. Står det någon där bakom? Hör jag ljud… dunsar som tränger igen Sennheiser-lurarna? Jag tar av lurarna. Ingenting givetvis. Jag fortsätter att se. Sedan går det bara inte. Jag stiger upp drar bort draperiet, givetvis ståendes på ett sånt sätt att en person som står precis bakom inte skulle kunna avgöra vart jag är någonstans. Det står ingenting där. Bara ett blått månskensljus som strömmar in genom de oputsade fönstrena. Ingen Jason ikväll heller.

Men man vet aldrig.

Jävla film.

Fred

tisdag, maj 01, 2007

Astrid Suger

Astrid suger
AvFred Anderson
(2004-03-22)

EXT. GATA - DAG

TIM kommer gåendes, lite bakålutad och med en tydlig slacker-look.
SUWWE går förbi och dom nickar åt varandra. När Suwwe kommit nån meter bakom honom så ropar han.

Suwwe
Mer närbilder grabben! Mer musik.

Tim flinar brett och höjer huvudet som bekräftelse att han hört vad Suwwe sagt.
Ola kommer in från sidan och joinar upp med Tim.

Ola
Ey.

Tim
Tja.

Ola
Fika?

Tim
Sure.

Ola
Bra.

Tim
Coolt.

INT. CAFÉ - DAG

En bok av den kända, och framlidna, barnboksförfattarinnan Astrid ligger på bordet mellan dom. Det är Ola som köpt den.

Tim
Varför köpte du den där?

Ola
Till min lillebror.

Tim
Är inte han för gammal då?

Ola
Ingen blir för gammal för Astrid.

Tim
Astrid suger kuk i helvetet.

Ola
Ursäkta?

Tim
Astrid suger kuk i helvetet.

Ola
Det gör hon väl inte?
Tim lutar sig tillbaka och sträcker på sig. Han spanar omkring sig och tittar Ola djupt i ögonen.
Ingen säger något.

Ola (cont'd)
Eller vadå? Vad menar du?

Tim harklar sig.

Tim
Problemet, och det kanske är allvarligt i vårt svenska lagom-samhälle, är att man måste gilla Astrid. Och det gör inte jag.

Ola
Inte alls? När du var barn då?

Tim
Det var nog då jag skydde henne som mest. Nu är hon i alla fall död.

Ola
Men varför?

Tim
Enfaldigheten. Dumheten alltså. Barn som gjorde omöjliga och orealistiska saker. Jag uppfostrades istället med King Kong och Bride of Frankenstein.

Ola
Som om inte det skulle vara orealistiskt då. Så kan du ju inte...

Tim
För ett barn som mig var det verkligheten. King Kong var fadern, Frankensteins Brud var modern och den Osynliga Mannen var brorsan.
Ola tar upp sin Astrid-bok och bläddrar igenom den snabbt.

Ola
Jag förstår inte vad du menar, men okey. Du blev uttråkad?

Tim
Exakt. Jag blev uttråkad som fan. Det gav mig inte. Tyckte att berättelserna var som klister. Som att tugga en stor slev riktigt äckligt potatismos. Det tycker jag fortfarande förresten.
(pausar en stund)
Vad tycker du då?

Ola
Jag tycker det är förjävligt att säga att Astrid suger kuk i helvetet.

Tim
Varför?

Ola
För hon är död.

Tim
Så om jag hade sagt "Hitler suger kuk i helvetet" så hade du blivit lika upprörd?

Ola
Naturligtvis inte. Man kan inte jämföra Hitler med Astrid. Det är som att jämföra Djävulen med Gud.

Tim
Om man inte tror på Djävulen och Gud då?

Ola
Vadå?

Tim
Då tror man inte heller på helvetet. Jag tror inte på helvetet som du kanske vet.

Ola
Och?

Tim
Alltså så suger Astrid bara kuk.

Ola
Men folk kan i alla fall ta illa upp av att du säger så om henne.

Tim
Men...jag Har ju inget emot att suga kuk. Det är oralsex helt enkelt, inget annat. Jag tror hon sug kuk faktiskt. Kanske inte på sin ålders höst, men antagligen när hon var yngre. Jag ser inget fel med det. Jag är inte den som dömer.

Ola
Hmmm

Tim
Så att påstå att det är fult att säga att Astrid suger kuk är egentligen väldigt fördomsfullt. Ska man inte få idka oralsex bara för att man skriver barnböcker?
(uppgivet)
Detta är ju som Olle Hellbom och hans troskanter. Dom som skapar måste få utlopp för sina sexuella drifter.

Ola
Vad har Hellbom med detta att göra?

Tim
Egentligen ingenting, men som en stolt heterosexuell man, som jag förmodar att han är eller var, så uppskattade han säkert troskanter.

Ola ser förvirrad ut och dricker lite av sitt thé.

Ola
Men folk tar ju illa vid sig när du säger sånt här.

Tim
Och?

Ola
Ja...och? Vadå?

Tim
Ska inte människor få rätten att ta illa vid sig av då? Ska man inte få ta valfritt kvinnligt förnamn och påstå att en person med det namnet suger eller har sugit kuk?

Ola
Nej, men...

Tim
Precis. Astrid suger kuk i helvetet är en mening om både är väldigt fördomsfri angående vissa personers sexualitet och dessutom ett statment mot de frikyrkliga dårarna som härjar på våra gator.

Ola suckar och sträcker på sig som om han skulle resa sig.

Ola
Snart säger du väl att Tove Jansson suger kuk också?

Tim
Nej.

Ola
Vad säger du då?

Tim
Eftersom hon är död så sög hon inte kuk, hon slickade fitta och eftersom helvetet inte finns så är det slut med det nu.

Ola
Är det?

Klipp till:
Svartruta med vit text:
Slut.

Recension: Superstition

Superstition (1982)

Alla som känner mig och har läst det jag skriver vet att jag inte är någon nostalgiker. Jag skiter i filmen är gjord på sjuttiotalet eller förra året, om den innehåller fula datoranimationer eller skabbiga latex-effekter – huvudsaken den ger mig underhållning. Superstition är dock en sån där åttiotalsfilm som enbart skulle kunna vara gjord 1982.

Filmen börjar hårt och klassiskt. Efter en underhållande prank mot två hånglande tonåringar så blir busarna brutalt dödade av en okänd kraft. Den ene blir uppenbarligen halshuggen och får sitt huvud exploderat i en mikrovågsugn (vilket måste ha varit väldigt exotiskt på den tiden) och den enda blir blodigt delad på mitten i ett fönster. Sedan en tid framåt då en ny präst har tagit över kyrkan i närheten. Kyrkan som också äger marken där det onda huset och den ännu ondare sjön finns. Men prästen är inte den som är den och renoverar upp det och ser till att hans kollega med familj flyttar in och det är väl tänkt att dom ska stortrivas. Vilket naturligtvis inte uppfylls.
Istället blir en efter en mördade på bisarra och bloga sätt, unga som gamla, fula som vackra. Till och med barn stryker med. Vi får reda på att en mega-ond häxa har slängt en förbannelse över marken och sjön och det är givetvis hon som härjar där under dagar och nätter. Genom färgstarka flashbacks så får vi bevittna lite historiska ondska, samtidigt som prästen försöker lösa hur i guds namn han ska sätta stopp för demon-häxans framfart.

Under cirka åttiofem minuter så bjuds det på en löjligt hög bodycount, feta production values och godkända nobodys som skådespelare. Det är professionellt och snygg och splattret är enkelt men effektivt. Cynismen som speglas genom hela filmen är något som man sällan får se idag och är även här svårt att avgöra fem som ryker med först. I en av filmens mest klassiska scener så lossnar en cirkelsåg från sin håller och genomborrar en stackars krake. Kan det bli bättre?

Är man van med Folkets Bio-utbudet eller med moderna skräckfilmer som har lite högre tempo så har man nog inte mycket att hämta i denna rulle, men för oss som gillar äldre skräckfilmer utan att vara skamlösa nostalgirunkare, så är det en långfilm fylld av glädje… och blod.

Fred

Recension: Night Terrors (1993)

Night Terrors (1993)

Mycket har sagts om Tobe Hopper, men det är få som verkligen tar honom i försvar. Hooper är en klassisk gun-for-hire inom skräckbranschen. Vill man ha ett hyfsat känt namn bakom ratten och kompetent regi så ringer man Tobe (uttalas ”To-bee”) och han slänger ihop produktionen lite hastigt. Så detta har naturligtvis gett det resultatet att manus ganska ofta är under all kritik och skådespelarna är de billigaste och stundtals riktigt usla.

Men trots allt detta så går det inte att komma ifrån vilken kompetent snubbe Tobe är. Detta syns t o m i en av hans mest sågade filmer, den olyckligsaliga Harry Allan Towers-produktionen Night Terrors från 1993.

Zoe Trilling spelar en i stort sett hela tiden lättklädd dotter som kommer och hälsar på sin djupt religiösa far då han arbetar med en utgrävning i Kairo. I mini-små-pytte-småiga jeanskortbyxor och alldeles för lite på överkroppen så börjar hon skaffa sig vänner och en hyfsat perverterad bekantskapskrets. Givetvis gillar hennes far inte detta, men det är mycket man kan göra i smyg…

Hon blir kär i den biffiga Mahamad, en man som gillar att rida spritt språngande naken på sin häst och förföra blondiner i mjukporrsaktig Playboy-belysning. Men givetvis så är det den slemme Paul Chevalier, dvs Robert Englund, som är riktigt intressant. Han är en direkt ättling till Markis De Sade och har minst lika intressanta intressen som sin legendariska släkting. Och Zoe dras djupare in i sex- och pervo-träsket i Kairo! Allt korsklipps mellan De Sade som sitter i sin cell och dör och håller monologer för kameran. Snipp snapp slut.

Ja… trots såna klassiker som Motorsågsmassakern 1 och 2, Funhouse, Lifeforce, Poltergeist och till och med Creepshow-aktiga The Mangler, så är detta absolut inte Hoopers bästa. Jag önskar att jag kunde ha skrivit motsatsen bara för att vara lite hipp och anti, men tji fick ni. Manuset är gräsligt tunt och förvirrat, Zoe Trilling kan inte agera överhuvudtaget och de 45 minuterna är sååååå tråkiga. Sedan blir det lite utrymme för Hoopers snygga visioner och det är också det som är allt. Regin. Snygg som fan, elegant och försöker desperat få till något intressant av manuset. Det ska han ha cred för. Robert Englund, som måste ha världshistoriens roligaste filmkarriär, fungerar bra som pervona, speciellt som De Sade i vit smikning och ett dött öga. Kinky.

Se den för Hoopers regi. Och sedan spanar ni in Funhouse istället.

Fred

Recension: Hollow Man 2

Jag publicerar tre recensioner som egentligen skulle vara på en annan blogg. Men personen som hade det blogg-projektet fick för sig att lägga ner den utan förvarning. Jag hade längre vägrats skriva för någon annan, men detta var intressant och kul. Men det sket sig. Så nu fortsätter jag min linje, att ALDRIG skriva för någon annan. Det blir bara trams ändå. Först ut är Hollow Man 2.

Hollow Man 2 (2006)

Paul Verhoven är en av mina personliga favoriter, både genom den konst han producerar och även genom sina personliga åsikter. Han är också känd för att vägra göra uppföljare till sina egna filmer. Däremot har det givetvis kommit uppföljare, detta är en av dom, till en av hans minst populära filmer: Hollow Man från år 2000.

Ibland känns det som om recensenter/viljelösa muppar ger direkt-till-video produktioner sämsta betyg bara för sakens skull. Dom kan inte se förbi formatet, och förutsätter att filmen är dålig. Detta stämmer givetvis inte allt, eftersom Hollow Man 2 är en av de mer välproducerade uppföljarna i denna genre jag sett.

Givetvis fristående från ettan, men med ett tajt och välskrivet manus om en förrymd soldat, givetvis osynlig, som vill ta hämnd på personerna som bidrog till hans situation. Två poliser blir inbladade som personskydd åt en kvinnlig forskare, utan att veta vad det är som har sett. Då den enda polise blir dödade av den osynlige mannen så tvingas den andre ta sig tillflykt… jagad av soldaten, myndigheterna och polisen.

Det är relativt påskostad och välskrivet. Skådespelarna sköter sig riktigt bra och attityden verkar ha varit att detta är inte bara DTV-film nr 145672, utan en större film som står på egna ben. Även om manuset inte innehåller något orginellt, så är det så väl ihoplappad av bra klyschor att man aldrig blir uttråkad. Christian Slater spelar den osynlige mannen, men är egentligen bara med i två scener, annars bara som röst. Slater har gjort sig en liten skön på-dekis-karriär i genrefilmer och han verkar gilla det han gör. Renny Harlins sköna Mindhunters, Uwe Bolls tokiga Alone in the dark och nu Hollow Man 2. Fortsätt så Slater!

Jag ser gärna en Hollow Man 3 och 4, eftersom konceptet är så bra och man har etablerat bra karaktärer som mycket väl förtjänar att leva vidare i DVD-hyllorna.

Fred

måndag, april 30, 2007


Förra året så spelade jag in en liten dokumentär i Thailand. Den handlar om Chaibancha, den thailändska filmstjärnan som fick ett litet snopet slut på sin karriär.


Detta är work in progress. Speakern ska jag troligen lägga om (känns lite för stel och onaturlig) och det är några av Chaibanchas filmklipp som jag ska få i bättre kvalité också.


Tyvärr så håller Youtube naturligtvis ingen bra kvalité (det känns t ex som om bilden blir mycket mörkare), så ha det i åtanke.


söndag, april 29, 2007

Stig-Ossian

"Den största utmärkelsen du kan få som filmarbetare i Sverige är att bli offentlig utskälld"

- Stig-Ossian Ericson till Arne Mattson, NK okänt år.