lördag, maj 19, 2007

långdistanslöpning

Det är fan en renodlad tävling i uthållighet, detta med långdistansförhållande. Just nu har jag en underbar kille. Snygg, intelligent, rolig och kramgo. Precis som jag vill ha det och han verkar vilja ha det samma av mig - vilket han får, då han råkar tycka att jag är snygg, intelligent, rolig och kramgo.

Han har just avslutat sina MBA-studier, först i Spanien och nu i USA. Och nu ska han hem till Taiwan. Men jag vill att han kommer till Sverige. Försöker hitta jobb här. Jag vill ha han här. Jag älskar honom. Vi älskar varandra. Men å andra sidan förstår jag honom. Vem vill söka jobb i ett intellektuellt efterblivet land som Sverige? Ett land som verkligen inte kan uttnyttja resurser som kommer från andra länder. Det kommer, och risken är stor, att sluta med att han sitter arbetslös på nån fånig Svenska för invandrare-kurs och blir deppad över att inte känna sig behövd av arbetsmarknande. Han är taiwanes. Dom gillar att jobba. Dom vill vara effektiva. Inte sitta och inte göra nåt överhuvudtaget.

Vi får se hur det går. Jag hoppas bara det går väl. Vill ha honom.

Apfest

Det är apfest i stan. Apor som säger "ho ho ho" högljud, halvt uthängande från amerikanska raggarbilar åker i karavaner genom stan. Dom ser alltid till att vråla åt mig, skrika "tjena" och tro att dom är aptuffa. Nån märklig form av att visa manlighet. Fast det där är så långt ifrån manlighet som det kan vara för mig.

Har inte kunnat skriva så mycket den senaste veckan då jag är mitt uppe i en flytt. Jag har SÅ MYCKET SKIT som jag samlat på mig. Oerhörda mängder. Saker som jag inte ens visste att jag ägde. Skitbisarrt. Jävla ekorrfasoner. Men jag har slängt väldigt mycket. Väldigt mycket. Stora delar av min vhs-samlingen ligger nu i "återbruket", kvarterets inofficiella sopstation där det är fritt fram för grannarna att dela med sig av sån man inte vill ha. Jag tror större delen av min lägenhet finns i det rummet nu. Snart är det väl nån som gnäller på grund av det.

Stellan i källarn har i alla fall hjälpt mig. Vi har burit möbler och vhs i massor. Blivit dränkta av damm och smuts. Och lustigt ser det aldrig ut att ta slut. Det bara kommer fram mer och mer. Som en magisk soptunna typ. Fast den ser ut som min lägenhet.

Tre personer ska kolla på min lägenhet också. Behöver någon som tar över den illa kvickt, vid månadskiftet. Har inte råd att betala dubbla hyror nämligen. Hoppas dom inser att mina varningsord är helt sanna: det är en sunkig lägenhet. Den är sliten. Den är minst sagt begagnad. Men den är också ganska mysig, det är ett lugnt område och det är bredbandsbolaget som står för internet. Hurra.

Idag blev det en paus då jag såg på en helt stand up-show med Louis C.K. Jävligt rolig snubbe. Han säger mycket om relationer och familj som få andra ens vågar säga.

Nu ska jag sova, sen upp tidigt och fortsätta slänga skit!

torsdag, maj 17, 2007

inventering

900 dvd-filmer och boxar
runt 2000 vhs-filmer
en hel del böcker, vinyler
cds
samlarkort (måste ha varit en riktig mupp i tioårsåldern)
en Lenin-staty
serietidningar
filmaffischer i mängder (bland annat en finsk för Emanuelle och de sista kannibalerna... hur fick jag tag i den?)
hattar (va fan... arméhattar, fezar, höghattar... förstår inte)
tonvis med manus/treatments som jag skrivit eller fått av andra
trollerirekvisita
värdelösa reklampennor
autografer (hittar allt från Karl-Einar Häckner till Franco Nero!)
...och några hundra kilo damm.

Terrorattack i bregottfabriken


Hittade denna dåliga skämtbild som jag gjorde strax efter 9/11... :)

måndag, maj 14, 2007

Weekend i Stockholmia

Det har varit ett par hektiska dagar som gott bra, även om jag fick en depp under lördagen.

Jag var uppe tidigt på fredagen, gick på anställningsintervju på Recall Stockholm (de sysslar med dokumenthantering, och jobbet jag sökte är på deras kundtjänst). Sedan blev det lunch på Bistro Bohem med Anneli och Joao (väldigt gott förresten, även om det kanske var snäppet dyrt för min magra plånbok). Anneli gjorde mig också en tjänst och visade mig till SubDVD's butik. Även de lite dyra för min smak, men jag gick därifrån med ett av deras senaste släpp, The New Barbarians - en fin utgåva från svenska Njuta Films. Fantastiskt film för övrigt. Ultravåld, homosex-våldtäkt och plastig rekvisita. Allt i ett italienskt grustag givetvis. Enzo G. Castellari är ett geni. Jag skulle vilja göra en dokumentär om hans och Franco Neros vänskap. Den verkar onekligen vara unik.

Jag och Anneli tog sedan en lååååång promenad (och såg en svettig Ulf Johansson) och mötte upp med Joao och Uno några timmar senare. Vi gick och åt en sen middag på fantastiska Ellora, en indisk restaruant på söder. Andra gången jag är där och det blir fler gånger i framtiden. Träffade även Torkel Knutsson där och vi ska höras av nu i veckan angående lite grejor. Kanske kan bli nåt jag kan pyssla med i sommar.

Lördagen kändes konstig och jag kände mig väldigt nere och ledsen mest hela dagen. Men det livades upp när jag och Joao besökte en muslimsk kurs i Rinkeby. Det är en privat kurs med mestadels killar i vår egen ålder (dvs runt trettio), många med sköna skägg och coola särkar. Det var några svenska muslimer där också. Det var otroligt intressant och jag smyger nog dit igen om jag får tillfälle. Jag försöker alltid lära mig mer om andra kulturer och religioner.

Större delen av söndagen satt jag på en buss till Östersund igen. Var grymt åksjuk och jag hade någon form av lättare dödslängtan. Men jag tvingade mig själv att sova, åt en glass på Tönnebro världshus och sedan kände jag mig ganska bra. Längtade mest hem att få snacka med Tony via Skype.

Anställningsintervjuen? Jepp, givetvis fick jag jobbet. De ringde idag och allt känns otroligt bra! Så nu ska jag försöka börja om från skratch i Stockholm, både med ett vanligt jobb och att försöka odla mina skådespelar- filmartalanger på sidan om. Nån som vill arbeta med mig? :)

Joe Labero


Uppenbarligen var det inte bara jag som satte strupen i halsen på tåget ner till Stockholm. I deras utmärkta tidning Kupé så var det en stor, vräkig intervju med Joe Labero där han lyckades med konststycket att skylla sitt USA-misslyckande på judarna och homosexuella. Det var det enda hindret för en "svensk viking" (vilket han kallade sig) som honom att slå igenom i Las Vegas.

Vad som inte är allt för känt i den svenska Svensson-idyllen är att Labero är känd att inte vara speciellt bra som trollkarl (han gillar inte den titeln, så därför ska jag i fortsättningen kalla honom det). Hans akt är minst sagt INTE orginell, det mesta är hyfsat stulet från andra akter och Labero själv som perfomer är stel, mekanisk och har väldigt svårt med komisk tajming och replikföring. Som en c-version av David Copperfield typ. Om inte minnet sviker mig så blev han stämd av Copperfield för plagiat en gång i tiden till och med. Eller i alla fall hotad med stämning.

Så att det visade sig att han hyste antisemtitiska och homofoba åsikter kommer inte som en förvåning, speciellt från en man som kallar sig "viking". Det är en bitterhet från hans sida över att han har misslyckats och han har bara sig själv att skylla. Ingen annan. Och trots att han bett om ursäkt i kvällspressen så vet vi vad han sagt och vad han står åsiktsmässigt. Så förhoppningsvis fortsätter han sin tillvaro som plagiat-trollkarl i sunkiga svenska krogshower.

Peter Lucas Erixon

Peter har gett mig ett kommentaren, en bra sådan, på mitt inlägg som handlar om hans krönika i LT nyligen. Jag kanske inte håller med honom, men det förtydligar vad han menar och det är ärligt och rakt! Sånt respekteras!

Bäste Fred, jag sätter värde på din skarpa ton i läsningen av min text och över huvud taget det faktum att du ger din vrede röst. Det är hedervärt och inte självklart.
Jag tycker schabloner är svårhanterliga var de än dyker upp och utövar inflytande. För mig förefaller den samkönade subkulturen - precis som den heteronormativa värld den i någon mening vill bryta sig fri ifrån - överdekorerad med emblem och symboler som är antingen aggressiva eller stereotypa.Och hur skulle det kunna vara annorlunda?
Jag uttryckte min personliga känsla av trötthet över det jag i stunder kan uppfatta som omogenhet: en fokusering på ytan. Det betyder inte att jag fördömer någon förstås. Till det vet jag för mycket om vad utanförskapets erfarenhet vill säga och vad den kostar. Om man läser min krönika noga ska man se att det är precis det jag inte vill göra: fördöma. Men jag förstår din poäng. Och jag vet vad din upprördhet vill säga.
Med bästa hälsningar,
Peter Lucas Erixon