lördag, juni 23, 2007

Hostel 2

Älskade ettan och ser ingen av dessa filmer som skräckfilmer, i alla fall inte inte filmer som jag tycker är spännande eller blir rädd för.

Men liksom ettan, så är tvåan en charmig och relativt intelligent berättad film som leker med östeuropeiska klyshor, eggar fantasin med paranoia och en organisation som är mäktigare och större än vad man kan tro, och givetvis en del schyst gore.

Karaktärerna är, liksom första filmen, ovanligt välskrivna, även antagonisterna - i detta fallet de två amerikanska affärsmännen som vill testa sina gränser. Jag nöjt av deras scener. Eli Roths dialog har aldrig varit bättre, utom möjligtvis i första filmen när man får träffa den amerikanska affärsmannens om håller en lång monolog i omklädningsrummet.

Humorn är svart, men kanske inte lika träffande som första filmen. Det är ovanligt roliga och kreativa cameos av Luc Merenda, Edwige Feneche och Ruggero Deodato. Slutet är inte lika starkt som ettan, men i sin makabra humor så köper jag det ändå.

Kan knappt vänta på dvdn.

fredag, juni 22, 2007

L O V E

The Love Is Dead.
Long Live The New Love.

torsdag, juni 21, 2007

Äckliga semester-svenskar

Anser inte ni att svenskar som reser utomlands och super skallen av sig, bråkar, äcklar sig och är dåliga representanter för vårt land bör skämmas? Det är lustigt, eftersom svenskar i allmänhet älskar att åka till mer exotiska länder med en rik och uråldrig kultur och förnedra sig själv och uttnyttja lokalbefolkning för sitt eget nöjes skull. Jag vill bara sjunga genom jorden när svenska gubbar/män/killar och i vissa fall pojkar köper prostituerade i Thailand, super och vrålar – så långt ifrån den kultur som Thailand representerar. Utan denna form av turister, ingen större marknad för prostitution.

En annan sak är att detta är svenskar som gärna anser att personer från andra länder som kommer till Sverige ska bete sig som svenskar. Varför kan dom inte själva bete sig som man bör göra i t ex ett sånt land som Thailand? Eller vart dom nu åker. Det är verkligen som om dom inte ser människorna bakom den sunkiga baren, flickans liv bakom livet som hora eller att moneyboysen faktiskt inte är ett dugg intresserade av att knulla med gamla vita gubbar. Thailand är till stor del ett fattigt land, men med människor med stort hjärta. Men alla behöver pengar, och erbjuds det så skapas det skit. Och det är våra fina svenska hederliga turister delaktiga i. När det gäller Thailand så är det en stor skam att prostituera sig, givetvis. Man bör inte heller dricka alkohol eller nötkött. En god idé är att hålla en låg volym och klä sig properat. En blekfet hårig mage mitt bland folk är inte att rekommendera, så även nakna kvinnobröst. Behandla människor med största artighet och respekt, hälsa gärna på thai-vis och släng ur er frasen Sawadee Khrap (gärna med betoning på ”r” då det imponerar på thailändarna). Rör inte på ovansidan av någon thailändares huvud, t ex genom att klappa eller ännu värre, slå. Kliv inte över människor, gå runt, och le och skratta mycket.

Så skärp er. Bli ett med kulturen ni också när ni reser utomlands, även om det bara är som turist under en kortare period. Då slipper vi skämmas för er.

onsdag, juni 20, 2007

När jag blir mångmiljardär

När jag blir mångmiljardär
och överambitiös pretto-installations-konstnär
så ska jag sätta ut annonser, reklamfilmer och artiklar
i all världens media
med min egen bild, i olika åldrar och utseenden
och skriva
”Ser ni mig i bakgrunden på nån av era turistfoton, eller i bakgrunden på era hemmavideos från semestern, snälla, gör en kopia och skicka till mig, så ska jag göra en stor foto-installation av det hela”
Japansk familj i Göteborg – Fred petar näsan i bakgrunden.
Backpackers i Thailand – Fred står som en kokt kräfta i bakgrunden.
Partygänget från Gävle i Åre – Fred i fez i bakgrunden.
och så vidare.
Bra va?

På en marknad i Turkiet

Joao och Uno är i den turkiska staden Edirne.
Vandrade runt marknaden.
Steker sig i solen.
En försäljare erbjuder en bra skräckfilm.
Säger han i alla fall.
Slänger upp en bootleg av
Camp Slaughter.
Med mig.
Det är något speciellt
med att finnas på bootleg
i Turkiet.
Utan tvekan.

Nonchalerade religionsförsök på plattan

Ibland, när jag går omkring på stan och väntar på någon kär vän eller till och med någon kärlek, så går jag förbi plattan och kollar in det eviga freak-ståhejet där. Friidrottsmannen har jag inte sett på många år, men fotbollsgubben är ett kärt tillskott. Langarna runt pelarna där under är väl mindre roande, men det förvånar mig hur fräcka dom trots allt är. Hur vågar dom erbjuda droger när dom troligen är bevakade från plattans alla håll? Allt handlar väl om att chansa.

Några som alltid verkar ta en vild chansning är mina nya favoriter, de kristna. Har ingen aning om vilka de är, men någon gång ska jag gå fram och läsa i någon av deras broschyrer. Det som är komiskt och bidrar till freak-statusen är att ingen bryr sig om dom. Ingen alls. Folk går fram och tillbaka mitt framför näsan på mannen med mikrofon som om han inte fanns. Ljudet är dåligt och det är svårt att förstå vad han säger, men ”Jesus” dyker upp då och då. Kanske är det hans nästan absurt okarismatiska utstrålning som stoppar allmänheten från att höra tramsen. Jag kommer inte ihåg hur han ser ut och han är likt den beige mannen i Macken, bara en ointressant skugga i bakgrunden som aldrig får något gehör för sina åsikter.

Nä, jag är inte skadeglad. Bara lite. Men det beror helt på att jag överlag inte sympatiserar med religioner och livsåskådningar som söker skydd från ovan istället hos vänner, bekanta, familj och hos sig själv. Förlitar man sig mer på en bisarr gud i ovan så har man inte mycket att hämta hos mig.

Var också inne på den där charmigt dyra lyxbokaffären under Kulturhuset. Fan vad mycket fotoböcker jag vill ha. Gillade verkligen boken med bara bilder från Borås. Så icke-exotiskt att man faktiskt inser hur spännande vardagen i Borås kan vara. I alla fall i fotoform.

”Ska inköpas” ljög Fred i sin naiva förhoppning om att faktiskt kanske någon gång förverkliga den planen. Sedan återgick han till att skriva i sin blogg.

Frustrationen växer när det gäller Tony. Karln har svårt att överhuvudtaget uttrycka något som har med känslor att göra och då speciellt hur han vill ha det i framtiden. Det har gått så långt, och det har jag känt ett bra tag nu, att jag inte är kär i honom eller vill fortsätta utveckla denna ensidiga romans. Vilket jag sagt till honom. Men det är noll gehör. Han pratar om annat, men säger hela tiden MELLAN raderna att det är bra att jag är lycklig i Stockholm, att jag har fått jobb osv osv samtidigt som han fortsätter snacka om hur han KANSKE ska flytta till Europa (observera, inte specifikt Sverige) i framtiden, men också siktar in sig på Hong Kong eller Taipei.

Jag har en skyldighet att få en klarhet i detta. Och det ska ske snart. Måste kunna gå vidare, som vänner eller ovänner, men tyvärr inte i ett förhållande med honom. Varför en skyldighet? Det har inte ni med att göra, inte just nu i alla fall. Men det är inte bara jag som blir stressad och orolig över hur löst allt känns, och för den personens skull måste jag ordna upp livet en smula. Då kan det nya livet på allvar starta.

Stellans mamma dog igår

Stellans mamma dog igår.
På ett sätt var det väntat,
men jag förstår att det aldrig kan vara väntat
när det gäller mamma.

Träffade henne aldrig.
Men på nåt sätt känns det som jag gjorde det.
Långa samtal med Stellan inpå nätterna.
För eller efter en skräckfilm.
Eller lite nedladdad stand-up.

Har man inte upplevt det
så kan man aldrig sätta sig in i hur det är.
Säger man "Jag vet hur du har det".
Eller
"Jag vet hur det känns".
Så är det hyckleri.

För den ende som kan känna en sorg just nu
Är Stellan.
Kram på dig.

tisdag, juni 19, 2007

Religionen sexualiserade vårt samhälle

Visst är det ett sexualiserat samhälle. Egentligen är det inget som irriterar mig, förutom de få gångerna jag fastnar framför en halvnaken manskropp på någon fallosliknande reklampelare och börjar jämföra min egen kroppkaka med denna fulländade adonis-staty. Men överlag så fungerar det för mig. Det var länge sedan jag var pryd och jag är öppen om det mesta, även om jag spelar generad stundtals. Sånt är bara roligt, och det lyckas chocka lyssnarna mer då jag vräker ur mig något totalt ärlig direkt efter en blyg-attack.

Av någon anledning är det alltid myndigheter och kyrka som velat dölja sexualitet för det skogskåta folket. Varför? Vet inte, men å andra sidan har väl speciellt kyrkans uppgift varit att aldrig låta folket har roligt, och där kommer sex in som grädde på moset.

”Det är bäst att vi helt enkelt inte pratar om det. Pratar vi om det så kommer folk veta hur det finns och då vet dom hur barn blir till och hur roligt en sån sak kan vara. Eller ännu värre, tänk de som inte vill göra barn utan bara ha roligt?! Det kan vi inte tillåta… förlåt, sånt kan inte GUD tillåta… vi får inte visa att det är vi själva som vill ha makten.”

Men vi vet alla hur det är. Det som mystifieras och döljs blir mycket mer spännande. Så folket sysselsatte sig själva ändå. Så kyrkan började varna om det otäcka med sexualiteten. Göra barn går bra, men resten. Huvva. Nej. Fy. Och vi vet alla hur det är, som jag nyss skrev. Det finns väl inget mer lockande än sånt som är märkt med en varning. Så folk satte igång ännu mer. Men med en kyrka, eller överlag, en religion i bakgrunden (oavsett vilken bakgrund) så börjades det präntas in i folket att det var syndigt. Det är inget man ska prata om och det är farligt. Syndigt är det inte. Man ska prata om det. Farligt kan det vara ibland, men man får se till att skydda sig.

Världen har blivit mer öppen. Vi ska ut med allt som har varit dolt. Vi måste vara ärliga mot oss själva och mot varandra. De flesta människor tycker det är kul med sex och naket. Även om ni inte vill erkänna det. Så därför blir samhället sexualiserat. Det har varit instängt så länge att det bara måste välla ut. Samma sak med homosexualiteten. Det är så klart att folk vill manifistera sin kärlek till alla. Har man varit förtryckt i så många, många år, av kyrka och samhälle, så finns det uppdämnda känslor. Så det kommer ut. Och samhället blir sexualiserat.

Tänk om religionen/staten/whatever redan från början hade haft en mer avslappnad inställning till det folk i allmänhet kallar för ”knulla”. Eller vad man nu vill syssla med. Tänk om det aldrig var en sån stor deal. Tänk om det ansågs naturligt, friskt och trevligt, istället för onaturligt, sjukt och otäckt. Jag kan slå vad om att denna såkallade sexualisering aldrig hade inträffat. Det hade inte var nån stor grej. Folk hade varit glada ändå.

Och samhället hade blivit betydligt mer fredligare.

Gaffelkastaren

Sitter på det där stora Kebabstället på Medis.
En mycket stor fiskmås landar.
Den sliter tag i en gaffel vid ett intilliggande bord.
Kastar iväg den.
Hugger in på matresterna.

Vi har två små insektsfåglar
Som surrar omkring våra tallrikar.

Dessa luftens råttor.
Flygande pestbärare.

Men maten var god.
Längtar tillbaka

måndag, juni 18, 2007

Rocky, är han död?


Gick förbi Nr 1 video på söder och tittade i deras ohyggligt fult dekorerade skyltfönster. Där försöker man alltid ha ett tema för varje aktuell film, och just i detta fönster så hade man byggt en primitivt boxningsrim, en sån där säck som man slår på och ett par boxningshandskar... och en gravsten! Nu har jag inte sett Rocky Balboa, men dör han i den? Varför i hela fridan har man ställt dit en gravsten med ett par blommor på? Anser man att Rocky-serien är död? Eller att den symboliskt är slut? Eller dör karln i den?


Hur som helst, dör han så är det en ganska fet spoiler med en gravsten i skyltningen... och dör han inte så kändes det mest väldigt... udda.


Jag och Markus har filmat som illbattingar, och sett VÄRLDENS största träd i Hagaparken. Vi träffade två förtjusande skådespelare som verkligen inte agerade så gamla som dom egentlgien är, bland annat en dyblöt Stig Ossian Ericsson och den mystiska och trevliga Amy...


Vi fick också väldigt fin hjälp av Anneli Engström som pushade oss, agerade kameraman och inspelningsledare under gerillafilmingen borta på Kammakargatan. Det blev otroligt lyckat och vi förverkligade en viktig pusselbit i dokumentären.

Det har också varit mycket ångest. Har saknat snygging så mycket. Men nästa helg, dvs nu till helgen så ska det fan gå bra. Vi ska gå och se Hostel 2, njuta av livet och kanske besöka rave :)