lördag, oktober 13, 2007

Recension: Alexander Revisited: The Final Cut (2004)


Alexander anses av många som Oliver Stones mest misslyckade film. En flopp (vilket inte riktigt stämmer, den i stort sett bara floppade i USA) som dessutom har följts av inte mindre än två versioner. Jag ignorerade den andra versionen som kom, då det mer kändes som ett försök av filmbolaget att rädda upp filmens ekonomi genom att göra den kortare och dra ner på homoscenerna.

Man kan väl inte direkt säga att den versionen mottogs allt för väl. För Alexander är en historia som kräver längd, kräver ett STORT format. Så uppenbarligen, på något sätt, så fick Stone tillåtelse att göra en helt oklippt, mega-directors cut som klockar in på runt tre och en halv timme. Något som fick även de värsta kritikerna att mottaga den lite bättre.

Jag gillade bioversionen, även om den kändes lite väl lös i Alexanders kärleksaffärer och även om det stora feta slagen var våldsamma så saknade det någonting. Nu har Stone ställt allt till rätta.

Alexander Revisited: The Final Cut har delvis arrangerats om, med mer hopp fram och tillbaka i tiden. Personligen tycker jag detta får upp ett bättre driv i historien, och Stone förstår att man måste bjuda till med intressanta scener, såna som han spridit ut med ett mycket bra mellanrum under dessa timmar.

Den största skillnaden är att relationerna i filmen är betydligt mer djupgående än från början. Båda mellan hans mor, hans vänner och hans älskare. Alexanders homosexualitet (jag anser det inte vara bisexualitet, eftersom kvinnorna i hans liv endast finns där för politiska skäl) är betydligt mer grafisk nu och det är absolut ingen tvekan om vad han känner för Hephaistion, den stora kärleken i hans liv, och Bagoas, hans älskare och tjänare.

Dessutom, och det är viktigt i en sån här film, så har actionscenerna betydligt mer nerv och våld. Här går Stone fullt ut med splatter och grafiskt våld som verkligen ska visa hur enormt vidrigt det är med krig, samtidigt som det är underhållande att kolla på. Avhuggna huvuden och armar, män bokstavligen krossade av elefanter, spetsningar och hugg... detta är nog hittills den blodigaste "mastodont"-filmen på senare år.

Skådespelarmässig så gillar jag faktiskt Colin Farell som Alexander. Han gör en komplex karaktär som skiftar mellan barnslig stolthet och vuxet bakåtsträvande. Alexander, som skildras i den här filmen, ville förena världen, skapa allianser mellan fiender och kulturer... och om det nu stämmer, så var det fantastiskt. Anthony Hopkins är utmärkt som filmens berättare, Angelina Jolie är konstig och cool som Alexanders mamma och Val Kilmer är underskattade som en enögde fullbulten Philip, Alexanders pappa.

En film som om en hel del år kommer att omvärderas. Trots alla gnällapor där ute.

fredag, oktober 12, 2007

Mothkyrkan?

Detta är minst sagt bisarrt: Mothkyrkan Av De Sista Dagarna!

"Må MOTHRZOKK mala oss alla!"

Haha!

Lovsång till Mr Kidd och Mr Wint


Det är nog få som håller med mig, men Mr Kidd och Mr Wint är nog de första icke-offren, starka, intelligenta och roliga gay-karaktärerna som har dykt upp på film. Visst finns det andra exempel, men få som slagit igenom så stort och som får stämpeln ”cool” av fansen.

Detta var 1971, och Stonewall var bara några år tillbaka i tiden. Varför producenterna fick för sig att inkludera två homosexuella mördare i en James Bond-film, Diamantfeber, vet jag inte, finns dom överhuvudtaget med i någon av Ian Flemmings böcker? Men i alla fall, dom hade i alla fall vett att ge dom starka personligheter och endaste en enda överman, James Bond själv – men han är allas överman. Så vad ska man göra?

Jazzbasisten Putter Smith spelar Mr Kidd, tunnhårig med långt hår på sidorna och och en lätt nollställd uppsyn. Hans pojkvän, Mr Wint, spelas av Bruce Glover (jepp, Crispin Glovers pappa) och med sitt sköna slemmiga utseende och väsande röst så kompletterar han sin partner perfekt. Båda är inhyrda av Blofeldt för att undanröja personer som är i vägen, och det är med torr humor och vassa repliker som dom tar sina offer av daga.

Tyvärr så misslyckas dom med sin sista uppgift, mest på grund av Mr Wints dåliga smak när det gäller herrparfymer och får tillsammans in i evigheten varandra…

Grejen med dessa herrar är att dom är enormt självständiga, roliga och intelligenta. Onda kanske, men dom gör bara sitt jobb – som oss andra. Dessutom är dom öppna i sitt förhållande och gnabbar som vilket gift par som helst, men hittar alltid tillbaka till varandra. Dessa udda utseende bryter också av mot trenden med homos som prydliga gossar. Detta är karaktärer, minst sagt, så långt från barbögen som möjligt. Dessa går sin egen väg.

Jag älskar dom. Ser dom som förebilder. Hellre Mr Kidd och Wint än några gardrobslåsta homo-cowboys!

Det finns inget vackrare än scenen i Diamantfeber då dom först tagit livet av tandläkaren genom att släppa en skorpion innanför hans tröja och spränga en helikopter direkt efteråt. Allt i totalt lugn. Med kärlek. Med frid.

Solen börjar sänka sig över öknen. Ännu en dags arbete är gjort. Hoppas Blofeldt är nöjd med dom. Hand i hand vandrar dom iväg mot en ny dag. Med nya mord.

Kärlek.

Goddag Yxskaft

Ett uttryck som kom upp idag på jobbet, och här är svaret:

Goddag yxskaft, ett svar som inte hänger ihop med den ställda frågan utan handlar om något annat. Kan även beteckna ett meningslöst svar, en meningslös diskussion eller osammanhängade prat. Ursprunget till uttrycket är en saga där en döv man, som tillverkar ett yxskaft, får en fråga från en främling och förutsätter att denne ställt en fråga om själva yxskafttillverkningen.

Gud, jag älskar dumskallar.

Detta var det roligaste citatet på länge, från ett brev som dårmänniskan "Clara" skrivit till Länstidningens eminente ledarskribent Kalle Olsson:

"Menar du verkligen att vi kan tillåta att hundratals dödas av björn varje år? Jag hoppas verkligen att du inte menar det du säger."

Hahahahaha. Ja, det var ju minst sagt en överdrift. Hundratals? Vad för vilda rovdjursfantasier har Clara egentligen? Det roliga är att jag sett intervjuer med jägare som säger att dom ALDRIG varit med om något liknande? Och bara det visar på hur otroligt korkade människor det finns där ute som tror rovdjuren är satan själv. Ska vi döda varenda björn på grund av detta så kan vi lika gärna förbjuda ALLT! Allt som kan döda, skada eller på något annat sätt hota människan, det farligaste djuret av dom alla.

Som jag skriver tidigare, öga för öga - tand för tand.

Håva Skyltar


Här har vi skurkarna som producerat skyltarna jag skrivit om innan. Hunden och Håll rent på gården, ni vet.

Tyvärr har dom inga andra exempel på sin sida, men när jag promenerade vid Karlbergs slott häromdagen så såg jag en till skylt som jag tror var någon varning till cyklister, typ "sköt er, annars dör ni". Nåt sånt. Ska ta en bild på den nån gång när jag kommer ihåg.

Böcker ger upphov till våld och mord!

Eftersom två författare under det senaste året verkar ha varit involverade i brutala mord, så måste det ju betyda att den kulturformen dom utövar är upphoven till våldet i samhället. Varför skulle dom annars mörda? Det måste ju vara en nymodighet som boken som fått dom att flippa. Precis som med våldsamma filmer, dataspel och rollspel ;)

länk 1

länk 2

SENASTE NYTT: Det finns homosexuella i Iran!

Mahmoud Ahmadinejad insåg väl hur oerhört korkad han lät när han påstod att det inte fanns några homosexuella i Iran, påstår nu att han blev felciterad - även om det är svårt att bli felciterade när man säger en sak rakt ut - och har ändrat sig.

Nu är det så att det finns mindre homosexuella i Iran än i USA, mest på grund av kulturella skillnader. Personligen är jag nog ganska övertygad om att det procentuellt lika många homos i Iran som i någon annan del av världen. Det är bara det att i Iran så blir man stenad eller piskad om man råkar vara homo. Så det kan vara en förklaring varför homosexualitet är osynligare i Iran. Eller vad tror ni? ;)

torsdag, oktober 11, 2007

IOGT-NTO en icke upplyst grottmänniska?

Jag vet inte så mycket om IOGT-NTO, men är den religiöst obunden?

Min mor, nyfiken som hon är, besökte IOGT-NTO i Västanfors, Fagersta (som visst heter "Protest" - snacka om bögigt namn, låter som en aktivist-tidning, alternativt en porrklubb) igår (071010) och av någon anledning så tog hon upp ämnet homosexualitet med människorna där.

Och som hon sa, hon fick höra alla fördomar och elakheter på homosexuella på mindre än tre minuter. Det var allt från att homosexuella alltid var uppdelade som man och kvinna i ett förhållande, att dom inte skulle få skaffa barn, gifta sig, automatisk var feminina osv osv.

Som att skåda in i hjärnan på en icke upplyst grottmänniska.

Är detta vanligt på IOGT-NTO?

”Och så önskar vi att Turbonegro dör i en bussolycka.”


Nej, norrmännen Turbonegro har aldrig varit homovänner. Även om vissa inbillar sig det. Homokitchen är en del av säljet. Konceptet som bygger mer på pubertal barnslighet än någon form av kärlek eller respekt.

"Äktenskapet är per definition hämtat från Bibeln, och är klart definierat. Homosexuella kan gärna bo tillsammans och göra vad de vill, men inte kalla det äktenskap när det står i bibeln att äktenskapet är en institution mellan man och kvinna. Det är en ren pervertering. Då kan man lika gärna tillåta att en som gillar att sätta på grisar får gifta sig med en."

Att Hank Von Helvete med sin bisarra utrstrålning och radikala levern visar sig vara en sån gammalmodig, läskig, tråkig konservativ norrman är väl inte förvånande heller. Norrmännen är mer konservativa än svenskarna. Kyrkan och religionen har fortfarande en stor del i den norska kulturen – i alla fall jämfört med Sverige – och förbud och bakåtsträvande är en vanlig del av norrmännens kultur. T ex censuren som fortfarande existerar.

Frågan är hur lämpligt det är att ett högkonservativt band som Turbonegro spelar framför liberalen Marily Manson i den femtonde december? Att en uttalat kristen och homofientlig (tro mig, han kan säga vad han vill, men jämför man ett homoäktenskap med att gifta sig med en gris, då är man homofientlig) frontman som medartist låter som ett mäktigt hyckleri av Manson. Tyvärr. För att göra en parafras på Popsicles uttalande om Arvingarna på Grammisgalan 1993:

”Och så önskar vi att Turbonegro dör i en bussolycka.”

länk

En person som missförstått

Här har vi en person som missförstått konceptet med att köpa DVDs.

Allt handlar om frihet. Vi som inte vill vara TV-kanalernas slavar köper DVDs så att vi när VI vill kan se på det VI vill, utan reklamavbrott eller korkade SVT-påor. Men det är nog en för komplicerad tanke för en skribent på Länstidningen.

En mycket dålig ordvits

- Vilket djur har dykt upp två gånger i en Bond -film?
- Mård Adams.

Skapat och designat av Pierre Toresson. Den tackar vi för.

Äcklig flygplansturist på thai-flyg

Återigen, och tro mig i att jag har rätt, så handlar det om en vidrig svensk turist som gör sin pinsam på grund av alkohol. Jag upplevde samma sak när jag reste till Thailand förra året. Fulla, medelålders svenskar som fan inte kan sköta sitt alkoholintag. Varför överhuvudtaget servera alkohol på ett sådant slutet och känsligt ställe som flygplan?

Svenskarna som bråkade och var fulla när jag åkte ner satt och brölade och snackade om sina fruar, och några dagar senare satt dom på horstråket på Koh Samui med varsin flicka i knät. Tragisk.

Naturligtvis skäms jag inte för att vara svensk. Jag vet ju att jag inte håller på att grisar på det där sättet. Men någon som troligtvis inte vet hur man beter sig är den anonyme sexköpare som har bajsat omkring i mina kommentarer ett par gånger. Typiskt ett sånt svin som super sig full på flyget och sen går och köper sig en hora när han väl är framme.

onsdag, oktober 10, 2007

Samma skit, oavsett namn

Sverigedemokraterna, Nationdemokraterna, Nationsocialistisk Front - exakt samma skit. Och här ser vi ett bra exempel på hur denna form av politik fostrar ett övermänniskobeteende. Detta handlar inte om psykiskt störda killar. Detta handlar om killar som har anammat den främlingsfientliga ondska som strömmar genom samhället. Dom är bortom bot och bättring. Kom ihåg att rösta rätt nästa gång. Håll er ifrån nazzarna och rasisterna här ovan så ska ni nog se att packet rensas bort bort från våra folkvalda hus.

"Kameror hindrar inte självmord"

NÄHÄ? Vem var smart nog att räkna ut det? Knasigt, minst sagt.

Problemet löses inte genom att sätta upp kameror, bygga staket och skydda människor från allt som är farligt rent fysiskt. Vill man ta livet av sig så klarar man det trots stängsel och kameror. Eller vad nu för "åtgärder" som ska förhindra självmord. Tro mig. Jag vet.

Vi har ett samhälle där människor med problem, psykiska, behandlas som skit. Man tar inte längre hänsyn till hur bräcklig människan är utan slänger ut sjuka människor i livet utan någon som helst form av skydd. Ja, eller, man förväntar sig att dom ska uppsöka psykakuten (dom som som inte är nerlagda alltså) själv, vilket få gör.

En kyla har dragit in över Sverige de senaste 15-20 åren. En kyla, både vänster och höger, som misshandlar psykiskt sjuka, bräckliga själar och människor som behöver stöd i svåra tider. Man ska klara sig själv är det tänkt. Sjukt att det inte finns något fotfäste för dessa människor i samhället.

Men å andra sidan. Dom kanske föredrar att luta sig mot en kamera eller ett stängsel istället för en medmänniska. Det tror i alla fall politikerna, sjukvården och alla hemska människor som inte har den där emotionella quoten som krävs för att förstå hur livet kan vara.

Förutsätt att alla är idioter...

... tills motsatsen är bevisad.

Eller hur? Det är lika bra.

Jag sorterar alltid bland nya bekantskaper. Rensar kan man säga ibland. En del visar sig vara allt för fördomsfulla, korkade, bakåtsträvande för att kunna ha mig som vän/kompis/bekanta - och då blir dom ignorerade.

För varför ska jag försöka lära dom hur man ska bete sig? Det borde dom vara intelligenta nog att förstå själva.

Så förutsätt att alla är idioter. Sedan får dom bevisa sig värdiga nog att vara nära och kära. Naturligtvis finns det grader. Ingen människa är perfekt, även om vissa tror det. Inte ens jag. Så grader av dumhet finns hos alla.

Är det så att någon bekant/nära till mig kläcker ur sig en dumhet så avvaktar jag. En gång går bra, sedan kanske det sker en motbevisning mot denna dumhet ett tag efteråt. Eller så gör det inte det. Dumhet upprepas. Fördom kräks upp igen.

Jag brukar lägga ribban vid tre gånger. Har dom inte lärt sig tills dess så åker dom ut. Svarar inte på mobilen, inte sms, inga mail, försvinner från min vännerlista på diverse communitys. Så enkelt är det.

Finns säkert folk som gör så mot mig. Det bjuder jag på, eftersom jag anser att man inte ska ha folk man ogillar nära sig. En del, som en del skådespelare jag känner, gör allt för att vara inställsam. Även mot riktiga svin. Neutraliteten blir så extrem att den blir skrattretande. Allt för att kunna vara nära någon berömd, eller tänkbar arbetsgivare.

För mig är det ointressant. Jag vill bara trivas med människorna runt omkring mig. Och för att uppnå den trivsamheten, vilket mycket väl kan innebära bråk och ovänskap stundtals, så måste man rensa bort lite.

Som sagt var: dom får bevisa sin värdighet.

Tio råd till er som läser tidningen på tåget

* Kom ihåg att det är andra som vill läsa. Så håll tidningen stilla tack! Inte vicka upp och ner med den.

* Vem fan läser tidningen i knät? Håll den tydligt och stort framför ditt ansikte så att vi bakom kan läsa.

* Läs intressanta artiklar. Varför läsa en lång artikel om sophämtning i Ekerö när det finns en intressant artikel om en grannfejd i Märsta?

* Vik gärna ihop tidningen när ni läser, då blir den mer stadig och lättläst för oss andra.

* Bespara oss sneglingar. Vi vet att du vet att vi läser.

* Skit i böcker. Dom är svårlästa på avstånd. Om det inte är coffetable-böcker med stora bilder i.

* Ta din tid att läsa! Hasta inte igen artikel! Det är svårare för oss som är en bit
ifrån att läsa, så det tar lite längre tid helt enkelt. När ni ser att vi inte tittar, då kan du bläddra vidare.

* Även framsidan är intressant, så tänk på det om du har någon som sitter mitt emot dig.

* Av tre onda ting, välj Metro. Den har i alla fall en fin färg. Och innehåller inte Alex Schulman.

* Kom ihåg att även du vill läsa någon annans tidning nån gång. Så lyd råden och färden blir betydligt trevligare för alla iblandade.

Fred

tisdag, oktober 09, 2007

Korkade ukrainare

Efterblivna.

måndag, oktober 08, 2007

Även jag har varit liten....


...blev rörd när jag såg mina små röda stövlar. Morsan hade tagit kort på dom och lagt ut dom på bilddagboken. Man blir påmind om en tid då man var nollställd. Då man inte hade påverkats så mycket. Man var bara sig själv.

De största bidragstagarna...


...är väl för fan kungafamiljen? Högerns lilla gullegrisar. Myspys-inavel som vi skattebetalare betalar? Jag vet inte hur mycket dom har i budget nu för tiden, men för en del år sedan hade dom trettioåtta miljoner kronor om året + sjuttio anställda. För en familj.

Mupparna kan snacka om bra goodwill och fin reklam för Sverige. Mycket möjligt, men behöver det kosta så mycket? Varför inte utse en fin, go representant för Sverige som får en normal lön och som faktiskt har koll på det svenska samhället. Kungahuset har ingen koll på samhället, förutom den patetiska och fascistiska Eriksgatan som folk bugar och bockar för. Sedan vet dom inget. Dom vet lika mycket om hur en vanlig medel-svensson lever som politikerna vi har idag, höger som vänster.

Nä, avskaffa skiten helt enkelt. Låt dom finansiera sig själv, och klarar dom inte det, då blir det inte en socialbidrag längre, på inrådan av högerspökena själva.

Öga för öga...

...tand för tand. Tråkigt för familjen, men björnen är ett rovdjur och det är fullständigt naturligt att göra det rovdjur gör. Så det gamla bibliska ordspråket fungerar bra här.

Aftonbladet

ÖP

Länstidningen

Det värsta är väl att detta kommer att ge ved på elden för alla paranoida lätt efterblivna rovdjurshatare där ute som faktiskt tror att björnen och vargen är djävulen själv. Observera att året är 2007. Say no more.

what the fuck is wrong med gamla människor?


Ja, vad är det som har gått fel egentligen? Den bittra och tragiska generationen som inte gör annat än att klaga på nymodigheter, ungdomar och allt annat som är dom främmande. Rasistgenerationen. Krigsgenerationen. Givetvis finns det fantastiska äldre människor, underbara pensionärer som är toppen... men så finns det dom där gamla surkarten som är anser att hela världen ska styras kring deras förehavanden.

I Fredags så satt jag på bussen hem, 570 från Märsta Station till Valsta Centrum. Den stannar inte långt från rummet jag hyr på Tingvallavägen, och det är en kort tur på fyra minuter. Högst. Men skönt att slippa gå den trista vägen hem. Noterar en emotjej som sitter och kurar ihop sig i ett säte ganska långt fram. Hon ser trött ut och antagligen inte alls speciellt social för stunden. Vid nästa hållplats kommer en gubbe in. Runt sjuttio år skulle jag gissa. Lite rosig om kinderna, storväxt och med en borstig vit mustasch med en lätt gul nyans.

Plötsligt lutar han sig över gången och väser något åt emotjejen. Jag hör inte vad det är men han pekar på hennes hår och utstyrsel och muttrar något surt åt personen snett framför sig. Han försöker få kontakt med tjejen igen och skakar på huvudet. Hon, givetvis, ignorerar gubbfan och jag hör hur han lite högre säger "...mutter mutter... dagens ungdomar...mutter mutter..." och surt tittar tomt framför sig. Han har uppenbarligen retat sig på hur hon klär sig, sminkar sig, hennes stil.

Varför? För att han själv är en bitter gammal farbror som dövar sin ensamhet med några öl varje kväll. För att han själv är så jävla misslyckad. En samhällszombie. En person ingen kommer att minnas när han är död. Missnöjd med det liv han haft. Men han får skylla sig själv. Man ska fånga drömmarna, han har uppenbarligen inte ens försökt.

Sedan idag, på t-banan till Stadshagen från Kista, så sitter det är rödglödgad gammal herre, även han runt sjuttio. Antagligen lite över. Han sitter och läser skitblaskan City och försöker se lite viktig ut. En man sitter i sätet på andra sidan gången och pratar i telefon. I normal samtalston. Inget extremt. Bara mobiltelefonen är något som retar gamla stofiler så plötsligt så höjer gubben på huvudet och säger högt och tydligt så att alla ska höra "Kan ni dämpa er?". Telefonmannen ser förvånad ut, säger till personen i telefonen att han just fick en utskällning och så går han till en annan plats i vagnen för att kunna tala ostört.

Gubben då? Ja, han ser stolt ut. Som om han gjort något bra. Som om han kommer att få en guldstjärna i himlen. Han försöker möta folks blickar, men alla ignorerar honom. Men inget tittar tillbaka. Alla förstår hur ointressant han är som människa. Så där sitter han, ensam, med sin himmelska guldstjärna och är nöjd över sig själv. Tragiskt.

Che Guevara 1928 till 1967 (tack och lov inte längre än så)



På tal om föregående post och att jag tyckte det är bra att vissa nazzar är döda så är det det värt att nämna det eviga gullebarnet, macho-puckot Che Guevara. Hans "revolution" bidrog till att tusentals homosexuella sattes i läger och avrättades. Inte bara homos givetvis, även andra oliktänkande. Grundläggande kommunism alltså ;)

Men av någon anledning av homosexuella överrepresenterade i lägrena, och man kan fråga sig varför? Var den avvikande sexualiteten skrämmande för macho-apor som Che och hans polare? Var han själv osäker på sin sexualitet? Som uppenbarligen brukar vara en anledning till hot och våld mot homosexuella? Att homosexualitet ansågs vara en avkomma av borgeligheten är känt, så det kanske är det han hade fått för sig?

Che Guevaras politik, om man kan kalla det så, bidrog till att hundratusentals homosexuella avrättades och torterades i sydamerika. Allt på grund av en mördarens förvirrade åsikter. Snacka om att människan är naiv. Överlag är väl naiviteten mot Kuba och Fidel väldigt hög också. Men som det brukar vara i såna här fall, homosexuella glöms alltid bort när det kommer till vilka som offrades för ett fåtals bisarra åsikter.

"To send men to the firing squad, judicial proof is unnecessary...These procedures are an archaic bourgeois detail. This is a revolution! And a revolutionary must become a cold killing machine motivated by pure hate. We must create the pedagogy of the The Wall!" - Ernesto 'Che' Guevara

Är det inte tragiskt att folk går omkring med en massamördare och homofob på väskor och tröjor? Som om det vore en man att se upp till. Naiva människor.

Jag förstår honom. Ni också.

Nu ska jag skriva något som jag vet att många vill säga högt, men inte vågar. He had it coming. Jag förstår gärningsmannen. Jag förstår hur det till slut kan rinna över och man tar till ett vapen och skjuter ner en av ungdomarna. Handen på hjärtat, jag tror många av er förstår det också.

Än så länge är det nog väldig få som vet alla detaljerna, men uppenbarligen är det så att ett antal ungdomar har mobbat och terroriserar sonen i en familj. Hoten och terrorn har sedan gått över till hela familjen och det hela urartade för några kvällar sedan då pappan tar fram ett vapen och skjuter ihjälp en av ungdomarna. En sextonårig kille.

Jag tror inte på våld. Egentligen. Även om jag, som en vanlig människa, kan känna ibland att jag vill slå någon. Kanske döda någon. Det är en naturlig del av vår natur, även om få vågar erkänna det. I det här fallet hade jag nog inte dödat något. Jag hade kanske slagit personen i fråga. Rejält. Om någon hade gjort samma sak mot mig och min familj. Kanske hade jag dödshotat honom. Men aldrig gått vidare.

Men en del personer tappar spärren, och då dör någon. Jag vill inte säga att det var en oskyldig som dog. Han var högst delaktig i sin egen död, på på något sätt har han sig själv att skylla. Usch så jag skriver. För ingen förtjänar att dö, egentligen. Även om jag skrivit det om vissa nazzar förut. Han var sexton år. Hade tid att växa upp. Lära sig något om livet, kanske odla lite intelligens och erfarenhet. Kanske förändra sig. Eller så blir han som en Sverigedemokrat i mängden. Vem vet nu?

Av rena principskäl har jag inget emot vigilantism, inte i teorin. I praktiken har jag det, eftersom det skulle kunna urarta. Som Robert Forster säger i Vigilante, förr eller senare så kommer någon döda dig för att du har en ful frisyr. Det är så det kommer att bli om medborgargarden och pöblar tilläts.

Men åter igen. Jag förstår snubben. Allt klickade. Bägaren hade runnit över. Ungdomarna har en gång för alla gjort hans familj illa. Då förstår jag honom när han står där med vapnet i handen och dödar någon. Jag förstår honom också när han mår dåligt och ångrar sig efter åt.

Vad jag inte förstår är hur terrorn mot familjen kan fortsätta efteråt. Hur man förklarar krig mot förövarens familj. Förklara gärna krig, men gör det mot polisen, de sociala myndigheterna och ja, mot förövaren. Familjen har inget med det att göra. Dom är lika mycket offer som det där sextonåriga liket som ligger på bårhuset nu.

Svenska polisen visar återigen hur inkompetenta dom är


"Satsningen på att få bort den olaga affischeringen från stadens gator är en del av projektet "Stockholm ren och vacker", som stadens politiker sjösatte i våras."

Tillåt mig dö av skratt. Förvisso så verkar "skurkarna" vara de stora kommersiella bolagen, men med denna formen av felprioriterat trams så kommer mindre kulturutövare/arrangörer att få lida ordentligt också.

Det är ett jävla trams givetvis. Jag tror faktiskt att de flesta uppskattar affischer, i alla fall från de generationerna som inte har varit med och startat krig mot andra länder. Personligen så älskar jag affischer, stannar alltid till för att se vad som är aktuellt och vad som kan vara intressant. Tro mig, jag läser inte annonser i tidningar. Affischerna fungerar bäst.

Men vill snuten engagera i sig i detta "brott" så får dom väl göra det. Det visar bara vilka inkompetenta yrkesutövare dom är. Det påminner om den raider mot gatupratare som snuten gjorde i Östersund. Iofs så har polisen däruppe inte speciellt mycket talang för något annat än att säga åt butiksägare att dom inte får ha gatupratare utanför dörren, så det är väl förståeligt ;)

Och... "Stockholm ren och vacker"! Sjukt roligt! Som hämtat från Lars Von Triers Riket och "Operation Morgonsol"!

söndag, oktober 07, 2007

Fan vad mycket beröm Kraftverk 3714 har fått!


Givetvis, som den kaxiga indie-film den är, så har den fått sin beskärda del av sågningar också. En del rejäla. "Årets sämsta film" osv osv. The usual shit. Men vi har lärt oss att man inte ska lyssna på sånt. Filmens sämre delar vet vi redan om, så det är roligare att läsa alla fantastiska recensioner och kommentar vi fått sedan filmen släpptes. Folk älskar den bisarrt nog. Och då snackar vi folk som vi inte ens känner :)

Hittade en lista på en massa fina citat om filmen som jag hittat, både i kommentarer och i recensioner. Uppdaterade den lite med lite mer aktuella och här är den:

"Resultatet är enastående!" - Tellusfilm

"Markus Widegren's direction and camerawork are excellent" - Film Fanaddict

“Kraftverk 3714” proves that European cinema, and yes non-English speaking cinema, is taking on the role of leadership" - Severed Cinema

"Vill man se något som man inte sett förut så har man en god chans att hitta det i den här filmiska berättelsen" - Moviemix

"En frisk fläkt av oförutsägbarhet i den gråa hollywood-vardagen" - Kommentar på Discshop

"Äntligen en riktigt bra svensk film som överraskar och förvånar. Helt klart bland det bästa svenska filmer jag har sett" - Kommentar på Discshop

"Äntligen en frisk fläkt i det annars så trista film-Sverige. I mitt tycke den bästa svenska filmen som kommit sen 70-talet" - Kommentar på Discshop

"Vet ni med er att ni gillar det fantastiska, sci fi, mystik, surrealism och konspirationsteorier, så är troligen Kraftverk 3714 något för dig med" - Kommentar på Filmcafe.nu

"Här bjuds vi på en svensk långfilm med mod, som vågar hålla sig till en svår genre och gör det konsekvent hela vägen ut" - Kommentar på Filmcafe.nu

"Kraftverk 3714 är en film som är minst lika ambitiös som jag hoppats" - Östersundsposten

"Kraftverk 3714" är en fullmatad film som med visuella effekter och bra skådespel bygger upp en spännande historia" - Länstidningen

"Not to be missed if you're into low budget experimental cult-movies!" - IMDB
"Het kärlek och mystiska saker kring ett kraftverk i Jämtland." – Aftonbladet

”Stort beröm för den sköna stämningen, miljöerna och användandet av riktigt bra musik som helt klart förstärkte intrycket” – Kommentar på skrackfilm.org

”Wow....Kraftverk 3714 var verkligen en upplevelse jag sent lär glömma. Jag trodde filmen skulle vara bra, men att den skulle vara såhär hade jag inte kunnat trott” – Kommentar på skrackfilm.org

"Jag tyckte att det var en av det bästa svenska filmer jag har sett på länge” – Kommentar på Discshop

”Markus Widegrens filmfotografi är underbart!” – Kommentar på Discshop

” Vi kan börja med att säga: "helvete". Vi kan fortsätta med "vilken underbar indiepärla". Sen kan man ösa på med allehanda finurliga komplimanger, men för att göra en lång historia kort: Kraftverk 3714 är något av det bästa jag sett på senare år” – Kommentar på skrackfilm.org

” Regin är suverän och fotot går inte att klaga på om man ens försökte. Musiken smälter in perfekt till bilderna och bidrar ytterligare till att stämningen känns tät och lite klaustrofobisk. Men det är frågan om inte skådespelarna överraskade mest, här hade jag väntat mig raktigenom träigt skådespeleri, men det kändes både naturligt och lågmält” – Kommentar på skrackfilm.org

”Detta är en nyskapande och fantasieggande film” – Vertex

”Extremt ambitiöst jämtländskt independent-projekt - med extremt liten budget” – SVD

“One exceptional scene worth mentioning is the showdown at the end. I like the way the elements of nature are played out here. Very well-done effects for a low-budget movie” – Razor Reel

”Bra film helt enkelt. Den är skapad av eldsjälar med deras förutsättningar och kämpaglöd vilket smittar av sig positivt i denna film, Skaparglädjen och talangen finns där helt klart. Kul för svensk film” – Kommentar på Discshop

Inte illa va? Känns om om det är dags för en nyrelease på DVD snart. En directors cut kanske? Det finns en del saker vi inte var nöjda med och än går den att göra ännu bättre... vi får väl se... Bara det finns något DVD-bolag som är på!

För avundsjuka människor så kanske man inte ens i det här läget åter igen bör nämna priset för bästa manliga skådespelare och bästa regi vi fick i Argentina. Eller bästa special effekter i Italien... ;)

Recension: Vigilante (1983)


Wow. Fuck. Helvete. Jag hade helt glömt hur tagen man faktiskt blir av Vigilante, till ytan en enkel exploitationfilm och Death Wish-plagiat, men som är så mycket mer. Det handlar inte om moral. Det handlar enbart om hur man som privatperson reagerar. Det finns ingen ångest om varför man gör det man gör. Man gör det bara. Och Robert Forster gestaltar den kylan perfekt.

New York, kriminaliteten stiger. Polisen kan inte göra så mycket. Lagen är korrumperad och alla kämpar för att överleva. Det finns ett litet medborgargarde, lett av den tjurskalliga Fred Williamson, vän till den snälle mekanikern Robert Forster. Man rensar upp bland småbrottslingarna, slår dom sönder och samman, skrämmer dom. Men dödar inte. Men det som först är en vanlig macho-hävdelse blir snart en drog. Medborgargardet blir psykopater själv. Forster vill inte kännas vid detta utan vill leva i lugn och ro med sin fru och son. Men en dag kommer han hem och frugan har blivit totalt sönderskuren och sonen ihjälskjuten.

Han får bevittna den inkompetenta lagen i arbetet och brottslingarna får två år villkorligt, allt på grund av en korrupt domare. Han får knäpp och börjar attackera domaren, vilket gör att på ett sätt får ett hårdare straff än mördarna själv: trettio dagars fängelse.

Medan han sitter inne så fortsätter Fred och hans polare att jaga brottslingar, och dom börjar leta sig uppåt i brottshierarkin. Människor börjar dö och gänget blir slarvigare och mer vågade. Polisen är fullt medvetet om vilka dom är, men har svårt att göra något. När Forster kommer ut från fängelset så vill ha slå tillbaka. Besatt av hämnd så blir han en mördarmaskin. Totalt frånvänd sina tidigare åsikter…

William Lustig har inte många filmer på sin filmografi, inte som regissör, men han tillhör ändå en av de stora New York-skildrarna. I min åsikt är han i samma klass som William Friedkin, John Frankenheimer och Walter Hill – om än i mindre erkända filmer. Hans arbete med miljöer och karaktärer är rått och realistiskt. Det är ofta inspelat på plats, långt borta från studioområden och kontrollerade inspelningssituationer. Det syns, och som den fantastisk regissör han är så fungerar det väldigt bra. Det är tajt och rappt, intelligent och väldigt välspelat.

När man talar om välspelat så är Vigilante fylld av bra insats. Fred Williamson har jag aldrig ansett vara någon större skådis, men här är han kall. Vass. Brutal. Uppenbarligen väldigt ostadig rent känslomässigt under den hårda ytan. Robert Forester specialité är hård killar med en mjuk sida och det gör han till perfektion här. Han får som vanligt in en replik om in begynnande tunnhårighet. I biroller syns också bland annat Joe Spinell, en av världens finaste birollskådisar. Woody Strode spelar en mindre roll som äldre fånge i fängelset och är ruggigt välbehållen och skärpt trots sin ålder. Randy Jurgensen, som brukar spela snut (han var snut i verkliga livet också) har en liten större roll och den gör han bra.

Studio S har levererat en mycket fin utgåva med kristallklarbild och en dundrande soundtrack. Den fantastiska musiken av Jay Chattaway ramar in filmen oerhört effektivt. En sekvens som sticker ut där är när Forster har lämnat fängelset och vandrar över en inhägnad basketplan för att växla ord med Fred Williamsson som musiken nästan blir ”Morriconisk”, utan att vara ett dugg lik Morricones kompositioner.

Trevligt nog har man också inkluderat kommentarspåret med Lustig, Williamson, Forster och Frank Pesce, och som vanligt med Lustig vid rodret så är det oerhört mycket fakta och humor, politik och intelligenta iakttagelser – samt mycket bra anekdoter om inspelningen. Minst lika bra som Maniac-spåret.

Ett mästerverk, rättvist nu äntligen på DVD i Sverige. Ladda pistolen, sök upp närmaste brottsling och tvinga han/hon att se denna film, så att han fattar vad som kommer att hända om det inte blir skärpning i ledet. Punkt slut.

Recension: What? (1972)


Jag gillar Polanski. Både som den komplexa människa han verkar var och som den högst märkliga regissör han är. En man som blandar arthouse och smal film med breda kommersiella filmer, men som aldrig glömmer bort att trolla fram den där svärtan som vi alla gillar med honom.

Vackra Sydne Rome spelar Nancy, en kringflackande, dagboksskrivande drömmare som efter att ha utsatts för ett våldtäktsförsök av tre kåta italienare lyckas fly och hamnar i en enorm, labyrintartad lyxvilla på den italienska rivieran. Inte för att det ger någon större trygghet, för det är mer eller mindre någon form av mentalsjukhus… fast alla anser sig vara väldigt friska. Vi har de två pingisspelande sexgalningar, den före detta hallicken och fetish-galningen Alex (fast mest kallad ”Coco den mosade potatisen” av pingisspelarna), den aggressive harpunmästaren Mr Mosquito (spelad av Polanski själv) med jättemustasch och tajt t-shirt, ofta kallad ”den djävla dvärgen” av Alex. Sedan har vi den solbadande prästen, de två långa franska nudistkvinnorna samt den excentriska miljonären Noblart som röjer runt i sin rullstol, tänder på blåmålade ben och är allmänt dödssjuk.

Jag skulle kunna fortsätta med att räkna upp vrickade karaktärer, men det nöjet lämnar jag till er. What? är en film som till en början känns väldigt ojämn. Eftersom det egentligen inte finns någon anledning, bara lösryckta absurda scener med massor av sexanspelningar och kryptiska repliker så skulle det vara lätt att avfärda den som en vanlig, pretentiös kitsch-komedi från den här tidsperioden, men den är betydligt bättre än så. Jag tror det är för att man helt enkelt inte har försökt konstruera en krystad historia kring scenerna, som det så ofta är. Med början, mitt och slut. I teorin skulle man lika gärna kunna slänga om de flesta av scenerna och ändå få ungefär samma film. I teorin alltså. Tyvärr inte i praktiken. Istället låter man varje karaktär, varje scen, varje musikstycke, varje replik vara sin egen lilla film.

Skådespelarmässigt så kan den vara svår att bedöma faktiskt. Vet inte varför, men även här så verkar alla skådisar köra sitt eget race och det blir både bra och dåligt. Bäst klarar sig Sydne Rome som har en mycket fin komisk timing, speciellt tillsammans med ultrapervot Marcello Mastroianni. Scenen då Marcello är utklädd till tiger och blir piskad av Sydne är faktiskt riktigt rolig. Även sköne Hugh Griffith är fantastisk i sin lilla roll som Noblert och Polanski har jag alltid tyckt varit en bra skådis med bra komisk begåvning.

What? är en sån där film man inte ska läsa om. Se den istället, försök skriva något om den och sedan kan förstår min svårigheter. Och fan om det inte är så, det är nog ett gott tecken om man inte vet hur man ska formulera en recension av en film, eftersom den är såpass absurd, oväntad och tillräckligt pårökt för att den ska bli svårt att sluta titta på.

Studio S, som alltid lyckas leverera, har gett ut en fin utgåva i anamorfisk widescreen och med fullt godkänd bildkvalité och en aning burkigt ljud. Det följer med en del intressant trivia, som jag inte visste om, till exempel att huset i filmen var producenten Carlo Pontis privata hus - och herregud vad jag är avundsjuk på honom! Vill ha!

När jag ser vad Studio S kan göra så hade det onekligen varit intressant om dom som första bolag kunde ge ut Polanski-producerade/skrivna A day at the beach, filmen han arbetade med då mordet på Sharon Tate skedde. Han övergav filmen och förutom en del festivalvisningar så har den aldrig fått distribution. Verkar onekligen väldigt intressant.

Den Store Caspar!


Fick ett underbart nyck av nostalgi och tittade igen Kraftverk 3714-mappen på min dator. Där hittade jag också min favoritrekvisita från filmen, nämligen affischen för trollkarlen Caspar.

Detta var något som jag jobbade hårt med att verka äkta. Den som gjorde själva affischen och tog fotografierna var Pierre Toresson och han gjorde ett toppenjobb. Eftersom jag älskar trollkarls-kitch från fyrtio, femtio och sextiotalet så gick jag igenom ett hundratal affischer för att kunna sätta ihop en realistiskt pastish-affish som skulle kunna verka övertygande. Allt, från typsnitt och poseringar, är hundra procent realistiskt.

En bild som inte kom med var med David, mitt ex, då (jag tror tror) att jag står bakom honom med förbundna ögon och antagligen försöker mig på någon form av mentalmagi. Ska kolla med Pierre om han har något affisch-test där vi har med den bilden.

Måste i alla fall säga att den är snygg som tusan. Men vad kan gå snett med en stilig herre som modell? ;)

Recension: Resident Evil: Extinction (2007)


Resident Evil: Extinction var som förväntat väldigt underhållande, kanske främst för Mulcahys slipade regi och förmåga att få väldigt standardiserade handlingar att ge det där lilla extra.

Det finns drag av Day of the dead givetvis, och dessa är troligen väldigt medvetna. Det finns till exempel en variant av Bub med och scenerna när zombisarna klänger på staketet runt den underjordiska basen är uppenbarligen en liten blinkning åt Romeros klassiker.

Men annars står den på egna lånade ben. Främst från postapokalyptiska filmer, till exempel Mad Max 2, men även en del från italienska westerns och cyberpunkfilmer. Men den fungerar bra, trots alla lån. Det är ett bra driv, inga onödiga trista scener som bara stoppar upp samlingen, och tonvis med action.

Den första scenen är med zombiehundarna, och den är både bu och bä. Snygg och kul med rednecks som har zombiehundar som dom dödar sina rånoffer med, men tyvärr - av någon outgrundlig anledning - så är den klippt hysteriskt rörigt och snabbt. För snabbt. Inte likt Mulcahy faktiskt. Känns som om gänget från RE2 varit framme. Men det blir ändå spännande.

Andra sekvensen som sticker ut är zombiefåglarna, och här får vi nog en god inblick i hur våldsamt det kan komma att gå till i Michael Bay-producerade remaken av Fåglarna inom det närmsta åren. Snygg och underhållande sekvens.

Den bästa actionscenen där dock i Las Vegas, där en oväntat zombieattack bidrar till en de mest sköna, våldsamma och fartfyllda actionscenerna i hela serien. Vill inte säga så mycket, men full fart är det.

En fördel med trean är att allt gore och blod som saknades från de två första delarna har samlats här. Massor av grafiskt zombiesplatter, skojiga lemlästningar och blodsprut. Inte illa alls.

Filmhistorisk bagatell förvisso, men en jävligt skojig sådan. Gå och köp popcorn nu. Och stäng av hjärnan.