onsdag, januari 23, 2008

En förklaring till hiss-hat

"Jag tror du var ca 5-6 år vi skulle till stan (västerås). I en av de stora galleriorna där skulle vi åka ner med hissen. Du har ju inte varit så förtjust i att åka hiss nån gång men din lilla rara mor övertalade dig. Det var en rätt stor hiss med ca tre personer till förutom oss. Vi gick in och ställde oss tillrätta och tryckte på knappen n.b. Hissen hade bara gått i tre sekunder så sa det stopp och blev alldeles mörkt. "Vad gör vi nu då?" sa någon... Det tog bara några minuter så hörde vi att folk kom och skulle fixa hissen och de sa till oss så lugnande att vi bara skulle ta det lugnt. Det gick bra och det visade sig att elen hade slagits ut i dettta affärscentra men bara en liten stund. Sen dess åkte vi inte hiss där mera..."

Det här förklarar ju allt. Jag har alltid tyckt det varit obehagligt att åka hiss, och om möjligt så tar jag helst trapporna - om det inte är för många våningar det vill säga. Det var värre förut, då undvek jag hissar helt. Det här är något som min mor skrev till mig och det är något jag helt förträngt faktiskt, så man kan säga att det blev en liten uppenbarelse för mig.