tisdag, januari 22, 2008

Hissraiser III: Hiss on Earth


Fanken vad jag ogillar hissar. Rent allmänt så ogillar jag dessa "fordon", dessa platser för pinsam tystnad och tomma blickar. Visst är det jobbigt att åka hiss med någon? Man måste vända sig i en sån position att blicken inte möts, och i en hiss med speglar överallt är det extra svårt. Själv försöker jag alltid ställa mig nära dörren så att jag kan fixera blicken vid den och sedan snabbt ta mig ut när min våning kommer.

Jag känner mig rent allmänt förvirrad av hiss-fenomenet, och förvirringen blir alltid värre när man kliver av på fel våning. Själv ska jag alltid upp till våning 4 på mitt jobb (faktiskt våning 4 på båda mina kontor) och ibland går det till så att jag kliver in i hissen, undviker eventuella medpassagerare, trycker på våning 4. Tyvärr så sker det ofta att någon redan har tryckt på våning 2... jag är då såpass stressad av att vara inne i hissen att jag tar våning 2 som våning 4, kliver av, inser att jag stigit av fel och måste låtsas att det var den våningen jag skulle av på! Sedan får jag antingen ta den andra hissen upp två våningar eller helt enkelt något diskretare ta trappan.

Speglarna där inne känns också mer avsedda för förnedring. Rent statistiskt så använder man främst hissen när man anländer på morgonen - då man ser ut som en levande död, med blek hy och ögon som springor. När sedan dagen gått och man ser ut som en flottig, svettig gris, med håret på ända och kläderna lagom fuktiga av att ha suttit fastklistrad vid stolen så tvingas man se sig själv i spegeln igen.

"Du ska inte tro du är snygg" tycks hisstillverkarens budskap vara till oss stackars arbetare!

Men speglarna kan också användas för att smygkolla sig själv. Idag upptäckte jag till exempel att håret bak på huvudet såg förskräckligt ut och kunde platta till det innan någon större katastrof skedde - genom att låtsas att jag bara kliade mig. En gång när jag kom till hissen så ser jag dörrarna slå igen, men kastar mig fram väldigt graciöst och trycker på knappen - dörren öppnas och det första jag ser är en kaffekopp på golvet och en man som snabbt vänder sig från spegeln och lite nonchalant plockar upp kaffekoppen från golvet och låtsas som ingenting.

"Nä, jag spanade inte in mig i spegeln... bara ställde ifrån mig koppen lite causal på golvet och relaxade, man måste ju passa på i ett sånt viktigt och tidspressande yrke som jag har"

Så kändes det som i alla fall.

På den tiden man hängde på Gamla Tingshuset i Östersund så brukade min eviga vits när jag åkte hiss vara den här historien "Vet du om att den här hissen har en väldigt viktig plats i historien? Den användes för att smuggla ut judar ur koncentrationslägren" - cue förvånad uppsyn från medpassagerare, tills att jag pekar på tillverkarens namn och triumferande säger "Schindlers Hiss".

Jaja. Jag vet. Men jag tyckte i alla fall att det var kul.