tisdag, januari 29, 2008

Ibland vill man bara stjäla gnagarnas motionshjul!


Ungefär femtio procent av min tid så sitter jag i ett kontorslandskap, vilket nästan låter fint när man tänker på det, tills man inser att det faktiskt är ett landskap av kontor och inte vackra blommor och lummiga träddungar. I alla fall, i detta fallet den formen av kontor som består av uppställda tillfälliga väggar som går upp ungefär till halsen på en normallång människa.

Man skulle kunna se det som ett försök att få lite lugn och ro, men man kan också se det som en labyrint där vi alla är små förvirrade möss som bara vill hitta ut i slutet av månaden till våran ostlön. Eller katten som väntar därute för att äta upp oss när vi väl tror att vi klarat av vår uppgift.

Själv känner jag mig en aning nervös mellan såna där små väggar. Det är som om man har fått kompromissa med sitt lugn och ro. För samtidigt som man kan vara lite avskiljd så ser man hela tiden skalpen på människor som går förbi, ibland lite mer om dom är långa. Man hör deras röster – just nu hör jag någon som snackar danska till exempel – eller om man har otur, får se deras hakor lägga sig på väggkanten och ställa en försynt fråga om arkivering eller vad dom nu känner sig tvungna att veta.

Ibland vrids en vägg upp och någon person som jag aldrig sätt förut kravlar sig in och lånar ett eluttag till sin dator. Ställer sedan tillbaka väggen och försvinner in i evigheten. Det är som om man befinner sig i ett dockhus där ens medarbetare är onda små flickor som hur som helst möblerar om ens tillvaro.

När man ställer sig upp och tittar ut över detta pappersvändar-landskap så ser man huvuden som vaggar förbi i fjärran. Huvuden som tittar på varandra över väggar, som pratar och samtalar. Det är som mysteriet med de underlivslösa TV-hallåorna, har mina medarbetare överhuvudtaget kroppar? Eller är det små huvuden som svävar omkring på sina mini-vimanas och diskuterar dagens affärer?

Det är vid såna här tillfällen som man faktiskt önskar att man i alla fall hade ett sånt där motionshjul som vissa små gnagare har. Eller i alla fall lite roliga oranga plaströr att krypa omkring i. Allt för att undvika katten vid labyrintens slut.