fredag, januari 25, 2008

Märsta-surrealism

Vaknar upp på löningsdagen.

Morgonpigg. Börjar bli gammal. Snart sitter jag där och löser korsord och lyssnar på radio fem på morgonen.
Givetvis efter att tålmodigt ha väntat vid dörren på att tidningen ska komma.
Drar i mig två Red Puls-tabletter från Polen, promenerar till bussen.

Sätter mig till ro på sätet för gamlingar och handikappade.
Plötsligt rusar en man in, han röd i ansiktet och håret är på ända.

"Fort, ring polisen! En man med kniv jagar mig! Jag måste få ta den här bussen!"

Busschauffören suckar "jaja" och låter han gå in. Som om han gjorde detta varje dag. Som om detta sättet var att få åka gratis.
Och ingen orkar bry sig längre.
Bussen börjar rulla.
Framför oss vid vägkanter ser jag en märklig gestalt.
Han är enbent och stå där med en knotig käpp i handen.
Toppluva.
Han ler brett åt oss, visar sina risiga tänder och höjer handen i en hälsning.

Sedan är man tillbaka i vardagen igen. Märsta-surrealism.