onsdag, januari 09, 2008

Musik

När jag känner mig nere så dyker jag faktiskt heller ner i musik än i film av någon anledning. Musik kan bara finnas där i bakgrunden och påverka en, medan film måste uppbåda mer koncentration.

Jag har dels lyssnat väldigt mycket på Michael Nyman och Damon Albarns fantastiska soundtrack till Ravenous. En blandning av klassisk musik, etno-folk och experimentellt. Det enda jag hoppas över är den långa indian-sången. Annars är det så perfekt som det kan bli. Wicker Man-soundtracket är bland det bästa som någonsin gjorts och Paul Giovannis sånger och musik ger en kalla kårar för att dom är så vackra, intelligenta, roliga och dramatiska. Hittade en utgåva som både har använt sig av orginalmastrarna samt även kompletterat med de spår som inte hittats, men taget direkt från filmens ljudspår.

Genom Gregory gåva, en Ipod Touch, så har jag också fått chansen att lyssna in mig på otroligt mycket mer musik även vad jag någonsin kunde ana. I vanliga fall var jag tvungen att ha klockren musik, som jag visste bergsäkert var bra, på min mp3-spelare. Nu har jag gott om plats att chansa på ny musik.

King Crimson är en grupp som jag trodde var en modern grupp, men dom verkar ha hållt på sedan sextiotalet. Och deras album "Red" är helt makalöst. Slutspåret "Starless" är så vackert och mäktigt att man nästan får tårar i ögonen. Först börjar det långsamt med sång, sedan går det över till mer experimentellt och sedan blir det mega progressiv rock-jazz på slutet. Makalöst.

Rick Wakemans The Six Wives Of Henry VIII är ett mästerverk i progressiv rock. Varje fru har fått sin egen låt, och i sin enkelhet så är det ett briljant team-album. Det har också blivit, kanske förståeligt, en hel del Bo Hansson. Lord Of The Rings och Watership Down är fantastiska album!

En annan grupp som jag återupptäckt är The Move, Roy Woods gamla popgrupp som sedan evolverade till ett fantastiskt samarbete med Jeff Lynn som i sin tur inspirerade till Electric Light Orchestra. Shazam är näst intill perfekt album med några solida låtar: pop-pärlan Beautiful Daughter, rocklåten Hello Susie, tokiga Cherry Blossom Clinic Revisited, lååånga och fantastiska Fields Of People och några till som är okey. Jag vet inte när Blackberry Way släpptes, men det kanske var en singel till det här albumet? Väldigt bra parafras på Beatles Strawberry Fields och Penny Lane i alla fall. Albumet efter, Message From The Country är bra, men inte lika bra. Kanske beror det på att mer kraft lagts på femtiotalsaktiga rock-låtar (som både Roy och Jeff verkar älskar), men några pärlor finns det, bland annat mästerliga It Wasn't My Idea To Dance.

Har även lyssnat igenom samtliga ELO's album och det är verkligen väldigt bra, för det mesta. Speciellt de fem första albumen som är näst intill perfekta. Av senare album är det nog Time som står sig bäst, även om dom andra inte alls är dåliga.

Lite mer mainstream som Salem Al Fakir, Amy MacDonald, Robbie Williams, Gnarls Barkley och halvmainstream som Spiritualized, Radiohead, Porcupine Tree, Polyphonic Spree och Infected Mushroom har också gått ner.

The Rutles, Stonecake, Lily Allen, Klaatu, Jackie DeShannon och Captain Beefheart går givetvis också ner lätt.

Puh. Måste lägga av med det här musiknörderiet.