fredag, januari 04, 2008

Recension: Dead And Deader (2006)


Dean Cain har blivit en stapelvara i dessa moderna exploitationfilmer. Men liksom sin kollega Caspar Van Dien så verkar han trivas i dessa oftast ganska sköna bagateller. Jag gillar honom, och jag tror han kommer att få en liten comeback förr eller senare. Låt oss då ta en titt på denna TV-pilot som tyvärr aldrig resulterade i någon TV-serie.

Dead And Deader börjar under ett hemligt uppdrag i Kambodja (som mer känns som skogsdunge + båthus i Kanada) där uppenbarligen man arbetat med ett ytterst hemligt projekt. Det går dock riktigt illa, alla dör, inklusive Dean Cain - som dock vaknar upp på bårhuset precis innan obduktion, och bestämmer sig för att lista ut hur det kunnat bli så här. Han har nämligen blivit en levande död, som gränsar på zombie-stadiet hela tiden. Tyvärr har inte samma sak skett med hans militärkollegor, som alla blivit fullblodszombies. Människoätande och allt.

Tillsammans med armebasens kock och en kvinnlig bartender så flyr han både undan zombies och militären som inte riktigt har förstått att det är zombies på gång. Det blir som en roadmovie, som leder från en zombieslakt till en annan och till slut så hamnar dom rakt i händerna på den cancersjuke, tok-elake forskaren Scott (spelad av skurkmästaren Peter Greene) som vill sälja hemligheten bakom zombie-sjukan för att kunna tjäna pengar på människor som vill leva längre...

Dead And Deader är en riktigt charmig lågbudgetrulle där man försökt göra något lite extra med zombie-konceptet. Dialogen är oftast vitsig och filmreferande, det är mer gore än i vissa andra filmer av den här budgetklassen och det mesta är ganska välgjort också.

Förutom karismatiska skådisar som Dean Cain, Guy Torry och Susan Ward i huvudrollerna, så finns det sköna cameos av Ellie "Halloween 4 och 5" Cornell, Dean "Arkiv X" Haglund, Brent "Nine Deaths Of The Ninja" Huff, Colleen "tokmycket film" Camp och givetvis ovannämnda Peter Greene. Karaktärerna har dessutom namn som Lazenby, Connery, Raimi, Campbell, Matheson och så vidare.

Så det är alltså många blinkningar åt andra genrefilmer, men det blir aldrig störigt. Även filmen ibland lider av dålig klippning - som troligen mer beror på brist på filmat material - och en aning oerfaren regi, så är det en mycket rekommenderat film. Den är gjord med massor av kärlek, hyfsat med blod och gore, en referens till Devo (vilket alltid är bra) samt Dean Cain klädd som Tibbett i Miami Vice.

Inte illa alls. Inte illa.