fredag, januari 04, 2008

Recension: Eve Of Destruction (1991)


Eve Of Destruction är en minst sagt bortglömd högklassig produktion. Exploitation maskerad som blockbuster, eller är det kanske tvärtom? Hur som helst så är det en sevärd film, som allt för snabbt hamnade på det bortglömdas lista.

Paul Verhoeven-veteranen Renée Soutendijk spelar Doktor Eve Simmons, expert på robotar. Hon har naturligtvis, med finanseringen av myndigheterna, framställt Eve VIII, en närapå exakt kopia av henne själv, men också en dödlig krigsmaskin. Under en testrunda ute bland riktiga människor så ramlar Eve VIII rakt in i ett bankrån, blir skjuten och fuckar upp mekaniken en aning. Sedan är hon lös.

Man tillkallar Jim McQuade, spelad ypperligt av stepparen Gregory Hines (av alla människor på jorden) som är ett riktigt hardass och som troligen den enda som kan ta ner roboten från hennes mördar-turné. Men det är inte så enkelt. Dels så börjar Eve VIII återkalla känslor och minnen som hennes skapare har och börjar söka upp platser och personer där hon genomför det den gode doktorn undermedvetet alltid velat göra. Som att döda sin far. Eller överhuvudtaget alla som kallar henne för "bitch".

När det också visar sig att Eve VIII är laddad med en, hör och häpna, kärnvapenladdning som kan förstöra hela Manhattan så börjar en kamp mot klockan!

Eve Of Destruction är en av de där filmerna som är jävligt corny, som är så fantastiskt berättat och intelligent spelad att man har svårt att tycka illa om den. Även om storyn är helt vansinnig så är allt så snyggt, påkostad, våldsamt och vuxet som den kan bli. Långt från barnfilmer som Terminator 2 alltså, om vi ska snacka robotar. Den hamnar mer åt hållet Ricochet, en film som gärna tar gisslan och gärna skjuter den samma i huvudet utan något dåligt samvete.

Men visst, med fel regissör och fel skådisar hade den blivit hur fånig som helst. Gregory Hines tar det tid att vänja sig vid, men han är en såpass skicklig skådis att han faktiskt övertygar som hårdför militär. Men det som verkligen för filmen är Renée Soutendijk som Eve/Eve VIII. När hon går över i Eve VIII-mode så blir hon riktigt creepy, och det ska till en riktigt duktigt europeisk skådespelerska för att kunna få till något så obehagligt. Ross Malinger som spelar Eves son, Timmy, är också en riktigt övertygande barnskådis och blir aldrig störig, jobbig eller framkallar någon form av kräk-känsla.

Jag gillar verkligen Eve Of Destruction. Det är ett klassiskt exempel på den hardcore-action som kunde producerades i Hollywood innan den för ett tag blev mesig och barnvänlig. I dagens läge är det naturligtvis helt andra bullar, men detta var en av de sista filmerna från den gyllene actionperioden.

Skamlöst billig på DVD. Ni vet vad ni ska göra.