lördag, januari 26, 2008

Recension: Goliath and the Sins of Babylon (1963)


Nu har jag sett så mycket bara överkroppar och lår lika tjocka som en fullvuxen säl att jag knappt höjer på ögonbrynen längre, men det är det som är resultatet över att vara besatt av sword & sandal-rullar. Jag misstänker att jag haft tur med mina filmval, då jag sällan har stött på några riktigt ruttna filmer i genren, men eftersom det gjorde så oerhört många så är det väl dag snart. Nu är dock inte Goliath and the Sins of Babylon någon av dessa, det tillhör istället en av de mer fartfyllda jag sett.

Allt utspelar sig i något litet kungarika som är brutalt styrda av den onda staten Babylon. Varje år, som jag förstår det, så kräver Babylons kung (spelad av den underbara Paul Muller) trettio av kungarikets vackraste och mest attraktiva oskulder. Sedan om jag förstått handling så ska dom ha sex med honom, möjligtvis torteras och sedan avrättas.

Men givetvis så har det börjat växa ett motstånd mot Babylons metoder och revolten leds av Marcellus (inom genren, en riktig legend: Mark Forest) och hans beefcake-polare. För att kunna klara sig lite bättre så anlitar man också Goliath (Arnaldo Fabrizio), muskelmannen med osedvanligt gott humor och en en kropp dödar folk bara genom att synas. Nästan i alla fall.

Michele Lupo, som senare i stort sett bara regisserade Bud Spencer-filmer, har regisserat riktigt välgjord och rappt klippt action i denna ambitiösa sword & sandal-rulle, eller peplum som dom också kallas. Även om storyn inte bjuder på något nytt överhuvudtaget, så är den så späckad med action på en kort tid (79 minuter) att den aldrig blir tråkig Till exempel så bjuds vi på:

* kapplöpning med häst och vagn á Ben Hur
* Sjöslag á Ben Hur
* Hyfsat storskalig krigsscen på fält
* Många slagsmål
* Tortyrkammare
* Människor som blir uppätna av lejon
* Stad som brinner ner
+ en fånig dvärg

Alltså inte illa alls på så kort tid, och dessutom ovanligt spektakulärt med fullskaliga kulisser av kapplöpningsarenan, båtslaget och massor av statister.

Arnaldo Fabrizio som Goliath är också en ovanligt spenstig muskelman och slagsmålen och svärdsduellerna blir ovanligt fartfyllda och känns långt ifrån styltiga. Regissören arbetar mycket med kameraåkningar och under krigscenen på fältet så blir det till och med handkamera. Mark Forest gjorde en mängd liknande filmer i Italien under sexiotalet, och målet med det var att finansiera hans operastudier, och opera är något han sysselsatt sig med sedan den sista filmen 1964.

Även om historien inte är det minsta orignell så är det ändå en av de mer underhållande och välgjorda peplums jag sett och är klart värd ett inköp.