lördag, januari 05, 2008

Recension: The Shiver Of The Vampires (1971)


Det kan vara svårt inom de första minuterna att involvera sig i en Jean Rollin-rulle, det händer mig jämt, men jag vet också att om jag bara håller ut och avvaktar tio minuter så kommer filmen att förändras. Eller kanske min egen inställning. Jean Rollin är ett geni, det har han bevisat många gånger så även delvis i denna tidiga produktion, The Shiver Of The Vampires.

Det unga paret Isle och Antoine ska på bröllopsresa och bestämmer sig för att åka och hälsa på hennes kusiner, som bor i ett stort ruggigt slott ute på landsbygden. När man kommer dit så får man reda på att kusinerna precis har dött, begravts, och att de enda som är kvar på slottet är deras tjänar. Vilket visar sig vara två halvnakna kvinnor som beter sig minst sagt konstigt.

Men vårt brudpar antar inbjudan att sova över och genast konstiga saker och ske. Har Antoine drömt, eller har har det verkligen skett människooffer ute i slottets kapell? Är det de döda kusinerna som vandrar omkring och ser allmänt döda ut? Han visar sig ha precis rätt, och efter att ha introducerats till kusinerna - som påstår att om jobbar i sitt bibliotek hela dagarna - så visar det sig att dom är, inte helt överraskande, vampyrer!

Dom i sin tur styrs av den lesbiska vampyren Isolde, som väldigt gärna vill ha Isle i sina klor...

Min fantasi säger att Europa måste ha varit ett underbart ställe att arbeta med film i under sextio- och sjuttiotalet. Friheten var hög och budgeten var låg, men det gick att producera mystisk arthouse och faktiskt sälja filmen och få någon form av publik. Jean Rollin gjorde troligtvis de smalaste genrefilmerna, men hans fantastiska konstnärliga kvalitér är fortfarande överlägsna. Även om Shiver inte är hans bästa film, så slår den trots allt mycket annan "smalfilm" som till exempel Folkets Bio visar.

För det handlar trots allt som arthouse, uppmixat med exploitation och stundtals ren erotik. Inget hardcore, bara vackra kvinnor som är vackra. Ingen porr. Bara naket, poserande, smakfullt. Just denna känns verkligen som ett barn av sin tid, med lekfulla tagningar, långa absurda dialoger - speciellt mellan vampyrkusinerna i sina hippie-utstyrslar. Några scener är fantastiskt snygga, speciellt när Antoine besöker biblioteket och några av de 360 graders-tagningarna som Rollin genomför med bravur.

Som vanligt med Rollin så är hans historiern nästan hypnotiska. Även om det inte händer speciellt mycket så sugs man in i historien och filmen går ovanligt fort. Här har filmen inte samma intensitet som hans senare mästerverk, Living Dead Girl och Grapes Of Death, men till min förvåning så blev jag ändå förtrollade över denna microbudgethistoria.

Printen är anamorfisk och är i hyfsat skick, troligtvis så bra som den kan bli. Lite repor här och där, men fina färger och kontraster. Skärpen faller väl ur då och då, men det beror helt på kameramannen och inte printen i själv. Njutafilms fortsätter sin sköna utgivning av Rollin-filmen och givetvis ska in införskaffa denna. I alla fall om ni är intresserad av artsploitation, fransk film och givetvis alla dessa underbara vampyrer...