tisdag, januari 08, 2008

Sniff, sniff

Camilla vaknade till liv och skakade av sig sömnen och torkade bort smulorna i ögonen. En ny dag var kommen. En härlig regnig tisdag och hon var redo att ta världen med storm. Men först skulle hon lukta gott och känna sig fräsch och frisk. Vad skulle hon ta sig till? Hur skulle hon kunna uppnå detta så lycket som möjligt?

I badrummet hittade hon en liten flaska med parfym, och hon sprejade försiktigt lite på handlederna, som hon sedan gnuggade mot halsen. "Sniff, sniff". Hon vädrade doften. Det luktade knappt något överhuvudtaget. Så hon skruvade av korken på flaskan och blötte in händerna rejält i parfymen, och lät sedan hela ansiktet och huvudet täckas med den fantastiska doften. "Sniff, sniff". Nä, det var inte tillräckligt.

Hon böjde sig över handfatet och hällde flaskans innehåll över huvudet och frustade glatt. Nu skulle hon allt lukta gott.

"Sniff, sniff". Nej, lukten var knappt kännbar. Kanske berodde det på hennes absurt dåliga luktsinne, men detta var knappt något lukt överhuvudtaget! Vad skulle hon ta sig till? Pendeltåget från Upplands Väsby gick om tjugo minuter och hon var tvungen att lukta GOTT! Folk skulle bara känna hennes underbara doft och önska att dom luktade som henne.

"Just det!" sade hon högt för sig själv när hon kom att tänka på dunken med parfym som stod i hallgarderoben. Tio liter underbar doft! Dunken var en aning tung, men hon lyckades i alla fall släpa in den i duschkabinen där hon helt enkelt började hälla tio liter parfym över sig. Äscha, det var inte nog! Hon fyllde badrumsgolvet med parfymen och kröp ihop som en boll, rullade sig i parfymen och bara lät porerna och kläderna suga åt sig lukten.

Nu var hon klar. Nu luktade hon verkligen gott.

Eftersom tio liter parfym hade dränkt hennes kläder så var det en aning kallt ute, men huvudsaken var att hon luktade fräscht och fint. Pendeltåget var proppat med folk, men hon såg en plats bredvid en lätt fet, homosexuell före detta filmskapare som verkade vara djupt insjunken i den progressiva rock som dundrade ur hans hörlurar. Fred hette han, det kände hon på sig, och hon visste att han verkligen skulle uppskatta hennes tio liters-doft av parfym. Han skulle inte bli omtöcknad, få huvudvärk, bli snuvig och få irriterade ögon. Inte Fred heller. Han klarar det mesta.

Så hon satte sig tätt intill honom, lät sin ljuvliga arom fylla hans närhet. Hon kände sig nöjd. Hon hade skapat lite glädje på det tysta, morgontrötta pendeltåget. Hon var nöjd.

Sniff, sniff.