söndag, februari 03, 2008

Recension: Erik The Conqueror (1961)


Detta är, trot eller ej, den första italienska vikingafilmen jag ser! Vikingarna var aldrig lika sjukt populära som romarna och grekerna, men några gjordes i alla fall och Mario Bavas Erik The Conqueror tillhör en av genrens mest kompetenta och välgjorda, även om den inte är lika episk till stilen som vissa andra filmer.

Under en brutal attack mot en vikingaby som slagit rot på den engelska kusten så separeras vikingabarnen Erik (George Ardisson) och Eron (Cameron Mitchell) från varandra. Erik tas ombord som adoptivbarn inom kungahuset av änkedrottningen Alice (Françoise Christophe) och växer upp till en blivande kung och Eron till en blivande militär ledare.

Eron är fortfarande bitter över att hans far och bror (tror han ja!) dock i filmens inledningsscen och är besatt av att slå tillbaka mot engelsmännen, krossa och ta makten. Så man seglar över och det slumpar sig så att Erik tas till fånga, efter ett sjöbrott, kärar ner sig i en av vikingabrudarna, sticker men henne och sedan är det dags för hämnd... och kanske lite försoning?

Även om filmen nu är mer intim i stilen än till exempel andra svärd & sandal-filmer från samma tid så hindrar den inte sig själv från att erbjuda två stora våldsamma slag, där Mario Bava fantastisk nog hanterar actionscenerna lika bra som han hanterar skräck och thriller. Fotot är som vanligt magnifikt och hans arbete med ljus, färger och skuggor är fortfarande väldigt unikt inom filmhistorien. Skulle man nu använda samma färgskalor som honom, och som Argento använde senare, skulle det bara bli parodi.

Mario Bava ska ha varit en stor seriefantast och det syns, både i valet av väldigt stilistiska skådespelare, makeup, effekter och bildvinklar.

Storyn i sig är väldigt klassisk, men blir både engagerande och rörande genom att Cameron Mitchell och George Ardisson är så effektiva och trovärdiga som de separerade bröderna. Speciellt Cameron är otroligt bra som actionskådis, både på det emotionella planet samt att han ser väldigt hård och brutal ut.

Vi får också se en sekvens från en tortyrkammare som mycket väl skulle kunna ha varit filmad för en av hans skräckfilmer.

Bra action och bra dramatik gör också en bra vikingafilm. Det kan vi tacka en mästare för.