söndag, februari 03, 2008

Recension: Kung Salomons skatt (1985)


Filmtyckare verkar slentrianmässigt såga denna fantastiska lilla äventyrsfilm, vilket är väldigt tråkigt. Kung Salomons Skatt (eller Kung Salomons Sk(r)att som den släpptes som i Sverige) är en charmig och extremt fartfyllt Indiana Jones-plagiat som är betydligt bättre än sitt rykte.

Vi brakar rakt in i handlingen, inte en halvtimme karaktärsutveckling alltså. Allan Quatermain (Richard Chamberlain) är äventyraren som tagit sig an att leta reda på Jesse Hustons (Sharon Stone) försvunna far, arkeologen som verkar sitta inne på hemligheten vart Kung Salomons diamantgruvor skall finnas.

Tyvärr så är även en girig turk, Dogati (John Rhys-Davies) och en ännu girigare nazist, Bockner (Herbert Lom) också ute efter kartan och hemligheten. Dogati bara för att bli rik och Bockner för att sponsra tredje rikets "eskapader" runt om i världen.

Detta leder dom in på äventyr efter äventyr och till slut så hamnar dom vid gruvorna, och då blir det ännu farligare...

Filmen är egentligen ganska tunn, den har inte så mycket handling utan är mer eller mindre en enda stor jakt i en timme och fyrtio minuter. Vi går från actionsekvens till actionsekvens och tempot är riktigt imponerande. Det känns väldigt mycket Indiana Jones, även om inställningen här naivare med mer humor och slapstick, vilket fungerar mycket bra. Vissa scener skulle kunna vara direkt hämtade från Indy-filmerna och där har vi bland annat en vild jakt i en stad med bilar, vagnar, dynamit och humor. Sedan blir det slagsmål och krig på tåg, kannibaler, en luftstrid, en massa små mellanslagsmål, en ganska stor attack mot en by med explosioner och hög bodycount samt givetvis gruvorna med monster, fällor och het lava.

Actionmästaren J. Lee Thompson håller alltså ångan uppe och även budgeten inte är riktigt lika hög (den är ganska påkostad ändå) än till exempel Indy-filmerna så är actionscenerna påkostade och har coola stunts, det är feta kameraåkningar och det känns väldigt flott och fräscht.

Det roligaste är nästan Richard Chamberlain som Quatermain, en roll han gör perfekt med utmärkt skämt-tajming och bra insatser när det gäller slagsmål och äventyr. Sharon Stone spelar den blonda bruden som har väldigt få hjärnceller, men det känns som en hyllning till den mer politiskt inkorrekta hjältinnan i Hollywoods gamla äventyrsfilmer. Skurkarna är bra och John Rhys-Davies gör i stort sett en ond variant av sin karaktär från Indy-filmerna. Herbert Lom är givetvis utmärkt, som vanligt, och verkar ha väldigt skoj med sin korkade nazist.

Bra film, charmig och lätt att tycka om trots sina svagheter.

Jag avslutar med ett klokt citat från Herbert som många skådespelare borde ha förstått men ändå aldrig verkar få in i sina korkade huvuden:

"You know, I always do my best, no matter the quality of the film."