torsdag, mars 06, 2008

Den tjugoåttonde Juli

Den tjugoåttonde Juli förra året så hölls Östersunds första prideparad. Jag var själv involverad och debatterade kring detta, för naturligtvis så tyckte jag det var en underbar idé att visa omvärlden hur öppna och varma jämtlänningarna kunde vara. Sånt där som folk skryter om. Hur härligt och fint det är i Östersund, hur snälla alla är mot varandra och storslagna tal på storstorget varje sommar om allas rättigheter.

När jag såg reaktionerna på prideparaden så började jag fundera på om inte majoriteten av alla som hurrade för allas rättigheter, den allsmäktiga kärleken under Evert Ljusbergs tal egentligen kom från andra delar av landet. Troligen gjorde var majoriteten inte från Östersund, som det brukar vara på festivaler.

På insändarsidorna, speciellt på nätet, så skrev folk att man inte skulle uppmuntra till såna här avvikelser, att man skulle uppmuntra det ”normala”, en mamma skrev att hon skulle hålla sina barn inne från Östersunds gator. Jag vet inte varför hon skrev det, kanske hade hon fått för sig att alla homosexuella är pedofiler eller att hennes barn kunde påverkas in i en homosexuell livstil.

Även RFSL Östersund fick märkliga inlägg från anonyma personer, som vanligt eftersom dessa aldrig står för sina åsikter med namn. Ett av inläggen löd ”varför har inte alla "normala" en parad för att hylla kärnfamiljen? dvs mamma+pappa=barn”. Typisk retorik från en homofob, från någon som inte tänker speciellt långt.

För alla ”normala” har en parad. Den pågår hela tiden, oavbrutet. Det är bara att kliva utanför dörren så ser man paraden av familjer, par som visar sin kärlek till varandra, reklamkampanjer med den heterosexuella familjen som norm, karaktärer på film och tv, undervisning som förutsätter att det bara finns en form av familj och så vidare. Så det är konstigt att folk reagerar över en kärleksparad som sker en gång om året. Det finns nog viktigare saker att bli upprörd över.

Så, vad hände då? Tyvärr flyttade jag till Stockholm och kunde inte gå med i paraden. Men jag hörde att det var många deltagare, mycket kärlek från människor runt omkring och en stor succé. På bilder jag har sett så lyser människorna. Det är den kärleken som jag kopplar samman med Jämtland.

Jag skulle vilja veta om den där mamman gömde undan sina barn den där dagen. Visade hon sina barn hur dåligt det är med kärlek? Jag skulle vilja veta om hon var och såg paraden och att människorna i den var en vild blandning av allt och alla. Från Bosse Bilmekaniker och Johanna Juristen till Sune Schlager och Diana Dietisten.

Eller satt mamman där med neddragna persienner, beväpnad till tänderna med ett basebollträ om någon homosexuell skulle råka bryta sig in och påverka hennes barn?

I år blir det Europride i Stockholm. Jag ska vara där. Ska ni?