torsdag, mars 06, 2008

Hur man gasar ihjäl sina skor (och sig själv. och sina medmänniskor)

Ett par svarta fina reebooks blev det. Inköpta på Intersport i Kista. Det var givetvis den billigaste modellen, och säljaren försökte desperat att rekommendera mig att köpa ett par som kostade trehundra kronor mer. Men icke sa nicke. Här ska det inte spenderas allt för mycket. Det är trots allt bara skor, såna där man går i en del av dygnet. Hade man använt dom hundra procent av dygnet så hade jag förstått att man lade ut lite extra pengar, men i mitt fall så kanske dom används 11 timmar. Och det är mindre än halva dygnet, alltså ingen högre prio.

Men för att tjäna lite extra pengar så prackade Intersport-säljaren på mig en sprej som skyddar skorna ÄNNU mera mot vatten och allmän fukt. Jag antar att det rör sig om någon form av hinna som lägger sig omkring skorna och täpper igen eventuella små mikroskopiska skavanker. Så lockelsen om torra fötter, så torra som möjligt utan att förlora fötternas naturliga fuktbalans lockade naturligtvis något enorm.

Väl hemma (detta var samma kväll som Stellan villade bort sig i det minimala samhället Märsta) så kände det att det var dags att spreja skorna. Det var för fuktigt och kallt på balkogen och det stod faktiskt att sprejen kunde orsaka yrsel, andnöd, skador på ögonen, allergiska reaktioner, jordbävningar och vulkanutbrott.

Så det bästa stället var givetvis att stänga in sig i det hermetiskt tillslutna badrummet och tuta igång sprejandet.

Det fungerar fint ungefär den första sekunden. Sedan börjar jag känna hur sprejen tar på andningsorganen och hur stark lukten är. Som att sniffa bensin typ. Eller nåt annat som alkoholister dricker i yttersta nödfall av törst. Men jag står ut, sprejar ena skon två gånger och måste sedan kliva ut ur badrummet. Alla vanliga människor skulle naturligtvis ta sig till balkongen för att fortsätta där, men fukten skrämmer mig och jag går in i badrummet och hårdsprejar den andra skon. Blir yr.

Men skorna är sprejade.

Sedan upptäcker jag att molnet av mördarsprej har letat sig ut i hallen och letar sig vidare till alla vrår! Tack och lov så är Stellan ute och virrar och Matthew verkar ha låst in sig på sitt sovrum där han sjunger thailändska folksånger. Eller så kvävdes han av lukten. Vet inte.

När det verkar ha försvunnit ute i hallen och köket så känns det lite lugnare. Sprejen verkar ha hittat en fristad.

Vilket visar sig vara mitt rum. Det är som att gå in i en vägg av alkis-spöken! Jag sliter upp fönstret och bara ber till något att sprejen ska leta sig ut innan Stellan kommer hem. Eller att Matthew reagerar innefrån sitt rum.

Tjugo minuter senare så har det mesta av mördarsprejen försvunnit och Stellan kommit hem. Han verkar inte märka något. I alla fall säger han inget. Men jag är nöjd.

Jag kommer trots allt ha norra klotets torraste fötter.