måndag, mars 24, 2008

Recension: Food of the gods 1 & 2 (1976/1989)



Jag har en pojkvän som frivilligt utsätter sig för att se Food of the gods en söndag kväll, till och med på egen begäran. Och när ettan är slut så frågar han om vi inte ska se tvåan på samma gång! Fantastiskt. Jag är i himlen!

Filmad i det vackra Kanada, så är Bert I. Gordons Food of the gods åtminstone väldigt snyggt plåtad. Faktum är att nu när jag återigen ser om den i restaurerat skick så häpnas jag över det snygga fotot och Berts enkla och effektiva regi.

Marjoe Gortner är lite märkligt castad som amerikanskt fotbollsproffs, men han är en cool skådis som tar figthter med jättekyckligare, råttor och myggor på största allvar. Konceptet är ungefär samma som Night of the living dead, fast med jättehungriga råttor som vill ta sig in i det barrikerade huset. Där finns förutom honom, den religiösa tanten, den elaka giriga affärsmannen som vill ha hemligheten till hur djuren kan bli så stora, det unga paret med graviditetskval och den girige affärsmannens assistent som är vettig och kärar ner sig i Marjoe.

Den är relativt blodig, både när ganska välgjorda jätteråttor äter på människor och vissa av de visuella effekterna fungerar bra. Men bara vissa. Man har prickat en oerhört mängd råttor med luftgevär som alltså då blir sönderskjutna i slowmotion. Något som aldrig skulle få göras idag.

Men det är en schyst, oerhört korkad och underhållande, men främst av allt snygg, exploitationrulle som håller tempot, blodet och mördardjuren igång.

Bisarrt nog så gjordes det en uppföljare, tretton år efter orginalet, Gnaw: Food of the gods part 2. Även denna i Kanada. Kul nog så har man faktiskt utgått från det som antyds i slutet på ettan och fått till en ganska fartfylld, och liksom med ettan, smått humortistisk mördardjurfilm.

Denna gången så går man vidare med att försöka förstora grönsaker och till slut även djur eftersom det kan hjälpa till att ta död på svälten i världen. Tyvärr, som vanligt, så är det några hemska djuraktivister som klantar till det och släpper ut muterade råttor i universitetsområdet - bara dagarna innan man ska inviga den nya fina poolen!

Tvåan är inte lika snygg som orginalet, men vräker på med ganska många råttattacker, en del roligt gore och en fartfylld handling (i alla fall efter ungefär halva filmen). Regin och klippningen är ojämnare och det är tydligt att man inte hade samma erfarenhet inom branschen som Bert I. Gordon.

Höjdpunkten är attacken mot poolinvigning så påminde mig om Humanoids from the deep, med massor av panikslagna människor, blod och råttor som kastar sig över folk hit och dit. De visuella effekterna är snäppet bättre än i ettan, vilket kanske är naturligt då tekniken gått framåt på tretton år och det hela gör att tvåan faktiskt blir ganska sevärd, korkad och underhållande.

En trevlig råttkväll alltså!