lördag, mars 01, 2008

Recension: The Giant Of Marathon (1959)


Såja, nu är ordningen återställd. Ännu en italiensk muskelman-peplum från femtiotalet, The Giant Of Marathon! Min pojkvän låtsas vara svartsjuk på alla mina filmer i den här genren, men trots att denna kanske är en av de mest kroppsfixerade bidragen så vill jag återigen påpeka att mitt intresse för dessa är rent historiskt. Typ. Eller nåt.

Vår favorit (och troligen Annelis också) Steve Reeves spelar den ståtlige olympiadmästaren Phillipides. Alla kvinnor vill ha honom, men han vill bara ha Andromeda (Mylène Demongeot), dottern till politikern Creuso (Ivo Garrani).

Givetvis, som i stort sett alltid i denna genre, så är det en konspiration på gång. Den girige och maktgalne Teocrito (Sergio Fantoni) vill gärna ha Steve på sin sida och försöker få honom över genom att indirekt erbjuda honom sin slav Charis (Daniela Rocca). Försöket misslyckas och Steve är sin stad trogen mot de onda perserna som Teocrito vill samarbeta med.

Men perserna tänker ändå invadera och är upp till Steven och hans heliga vaktstyrka att försvara aten med näbbar och klor, och endast iklädda små, små kortbyxor.

Alltså seriös. Ibland så undrar man om inte homoerotiken är väldigt medveten i dessa filmer? Att man vänder sig båda till en eventuell homo-marknad samtidigt som den också tilltalar glada heteromän som bara beundrar träningstekniken som dessa hjältar arbetat fram sina kroppar med och samtidigt få damerna i publiken att bli glada.

I alla fall. Alla anledningar är bra. Det här är en hyfsat kompetent peplum som lider mest av en ganska långsam första halva där det är mycket intriger och dialog som kanske inte flyter så väldans bra. Det blir dock aldrig riktigt tråkigt, utan Mario Bavas foto (och mycket av regin sägs det) är snygg och vacker och håller historien levande.

Steve Reeves är en väldigt bra actionhjälte, helt i klass med Mark Forest, Brad Harris (den klart snyggaste) och Arnaldo Fabrizio (mer goofy, men charmig). Han fungerar väldigt bra i fightingscenerna och vet hur en filmstjärna ska se ut i bild. För både han och vi vet att här handlar det inte om att göra nån Robert De Niro. Det handlar om att roa.

I andra halvan pumpas tempot upp betydligt och innehåller ett ganska stort slag med hästburna skurkar mot fotsoldater. Mycket häststunts och svärdsfighting. Kanske lite rörigt och några av de visuella effekterna som ska visa hur stort slaget är fungerar skrattretande dåligt. Men det är tanken som räknas. Den snyggaste actionscener är den i finalen då Steve och hans glada lättklädda gossar anfaller persernas båtar. Här blir det ovanligt våldsamt och Bava (för det är uppenbarligen han om man ser på stilen) har skapat några fantastiska och blodiga undervattenscener.

Lite ojämn alltså, men överlag en bra film med bra skådisar och främst av allt bra action.